Arbetsförmedlingen har alltid försökt “sälja” arbetslösa med bidrag till företagen

Jag vet i ärlighetens namn inte vad det är som är nytt i att man försöker få ut långtidsarbetslösa i arbetslivet genom att locka företagen med bidrag för att ta in någon i den här gruppen?

Det nya är möjligtvis att det inte är i Arbetsförmedlingens namn det sker utan via ett rekryteringsföretag som heter Workcare. Men själva principen att genom att klart och tydligt flagga för vilka bidrag arbetsgivaren kan få för att ta in en långtidsarbetslös eller en person som av annan anledning är svår att få ut i arbetslivet är inte på något vis ny. Den har praktiserats av Arbetsförmedlingen under många år.

Samtidigt är det väl någonstans så att det finns pengar tilldelade för detta syfte. Rätt eller fel är frågan, men att det är så vet alla som har någon koll.

Sedan är det högst sannolikt inte heller så att arbetsgivaren tjänar pengar på att anställa en person med bidrag på det vis som Aftonbladet försöker få det till. I alla fall inte inledningsvis då det oftast kräver en betydligt större insats från företaget för att personen ifråga ska kunna ta till sig och utföra det jobb som ska ske. Om allt faller väl ut så övergår det till att personen blir självständig och en del av arbetsplatsen på lika villkor som övrig personal.

Det är givetvis inte en självklarhet att anställning av en långtidsarbetslös är detsamma som mycket högre och långvarigare introduktionskostnader än vid anställning av någon annan. Det finns också många fördomar som gör att många inte lyckas ta sig in eller tillbaka på arbetsmarknaden igen.

Men även om det inte är en självklarhet så är det ofta så. Sedan är det mycket upp till företaget och arbetskamraterna att göra det så bra som möjligt för att överbrygga det hela. Ett företag som vågar gå mot fördomar, och risken att det inte ska fungera, kan mycket väl ha anställt en person som på många punkter är en minst lika bra anställd som många andra.

Sedan är det självklart fullständigt givet att en person som anställs med någon form av bidrag från Arbetsförmedlingen gör det under samma villkor som all annan personal. Men det är en självklarhet för mig

Slutet för Blogg 100 – vad händer nu? #blogg100

Jag hoppade på tåget en dag efter den officiella starten av Blogg 100 – Andra sommaren. Men eftersom det inte var en tävling i den bemärkelsen så gick det alldeles utmärkt. Det är många som startat betydligt senare än så och fortfarande har ett antal dagar kvar.

För mig som har bloggat aktivt sedan början av 2005 har det varit både roligt och jobbigt. Det har skapat en självklar kontinuitet i skrivandet. Ett inlägg om dagen pekar ovillkorligt åt det hållet. Det har också ofta blivit så att jag mer fokuserat än tidigare skrivit senare på kvällen med ett inlägg oftast klar till stora delar i huvudet. Detta har varit effektivt och inlägget har kunnat skrivas mycket snabbare.

Det har också varit kvällar när det varit helt blankt i huvudet och dagens inlägg blivit en Youtube film eller något annat “enkelt”. Dock har dagarna med detta varit färre än vad jag trodde på förhand.

Sedan är det inte så att jag med detta bara har mäktat med 100 blogginlägg på 100 dagar. Här har det blivit 115 och på mina andra bloggar ytterligare 37 inlägg. Totalt 152 inlägg på 100 dagar är väl helt okej. Nästan som i fornstora dagar!

Nu tror jag väl inte att det kommer att fortsätta i samma takt. Dels är det en period på året när det traditionellt både bloggas och läses bloggar mindre och dessutom tror jag att själva haken med ett inlägg om dagen inte gör att det tvingas fram ett Youtube-inlägg en kväll när huvudet är tomt.

Sedan behöver man ju, om man inte vill, göra som Nemo gör. Efter 100 dagar så stänger han ner blogg, Facebook och Twitter i 100 dagar fram till mitten av augusti. #AFK100 kallar han detta och om allt fungerar har han idag använt den taggen för sista gången…

Initiativtagaren Fredrik Wass sammanfattar det hela på sin Bisonblog med att “det är vi som gör internet” och någonstans där ligger kanske både det roliga och det mindre bra. Internet är ingenting som är ett eget väsen som skapar saker som inte finns i verkliga livet. Det är verkligen alla vi som på gott och ont skapar det som sker.

Ibland kan man från allmänna teknikhatare och samhällsdebattörer få för sig något annat. Det digitala blir vad vi analoga varelser gör det till.

Eftersom jag i grunden alltid i första hand har bloggat om politik och samhällsfrågor så funderar jag över hur bloggandet med inriktning på politik kommer att förändras och struktureras det närmaste året fram till EU-valet och riksdagsvalet i september 2014.

Fram till 2010 var det politiska bloggandet enormt aktivt och sågs som något där möjligheten att påverka var stor. Efter valet 2010 kom verkligheten nog ikapp lite och det visade sig att det i många stycken inte alls var en så stor faktor som många av oss inbillat oss.

Om det berodde på en övertro på formatet eller att allmänheten i stort fortfarande inte var mogna kanske visar sig nu. Men det jag är övertygad om är att det inte är via bloggarna som fristående öar eller i bloggkollektiv man når ut. Det är på Facebook, och i viss mån Twitter,  som budskapen måste länkas för att får spridning och delning som skapar ringar på vattnet. Gjort på rätt sätt där är möjligheten att i en rasande fart nå ut till stora grupper människor enormt mycket större än vad det var att lyckas med samma sak i en fristående blogg för några år sedan.

Det ska också bli intressant att se vilka samlade grepp de etablerade politiska partierna tar för att med gemensam styrka nå ut till väljarna med sina budskap via sociala medier.

Vad man oavsett allt annat kan konstatera är att ryktet om bloggens död är högst överdriven…

- – - – -

Alla mina inlägg i Blogg 100 finns samlade i en egen kategori.

Musiken i april #blogg100

Ett par dagar in i månaden maj. Så här såg musiken i mina lurar och högtalare ut i april:

Artisterna:

1
Håkan Hellström
91
2
Miss Li
35
3
Petter
21
4
Rihanna
11
5
Adolphson & Falk
10
6
Junip
7
7
Titiyo
6
7
Mando Diao
6
7
Sofia Karlsson
6
7
Kleerup
6
11
Depeche Mode
5
11
Marvin Gaye
5
11
Justin Timberlake
5

Låtarna:

1
Håkan Hellström – Du kan gå din egen väg
14
2
Håkan Hellström – Valborg
12
3
Håkan Hellström – När lyktorna tänds
11
3
Håkan Hellström – Tänd strålkastarna
11
5
Håkan Hellström – Pistol
9
5
Håkan Hellström – Livets teater
9
5
Håkan Hellström – Fri till slut
9
5
Miss Li – Spaceship
9
9
Håkan Hellström – Det kommer aldrig va över för mig
7
10
Håkan Hellström – Det tog så lång tid att bli ung
5
10
Miss Li – Sugar coma
5
12
Junip – Line of Fire
3
12
Håkan Hellström – Street Hustle
3
12
Petter – King
3
12
Miss Li – Happy birthday
3
12
Miss Li – Russian roulette
3
17
The Coral – Dreaming of You
2
17
Smokey Robinson and the Miracles – Ooo Baby Baby
2
17
Johnny Cash – Crazy Old Soldier
2
17
Sofia Karlsson – Du Liv…
2
17
The Knife – Silent Shout
2
17
Mando Diao – Long Before Rock’n'Roll
2
17
Chubby Checker – You Just Don’t Know (What You Did To Me)
2
17
Barbara Randolph – I Got A Feeling – Single Version
2
17
Axwell – Leave The World Behind – Radio Edit
2
17
Amanda Jenssen – Dry My Soul
2
17
Miss Li – Under Isen (Ligger Himlen)
2
17
The Ark – Breaking up with God
2
17
The Lumineers – Ho Hey
2
17
Jackson Browne – You’ve Got To Hide Your Love Away
2
17
Rhye – Open
2
17
The Tallest Man on Earth – Leading Me Now
2
17
Adrian Lux – All I Ever Wanted – Extended
2
17
Mando Diao – Strövtåg i hembygden
2
17
Miss Li – No One Sleeps When I’m Awake
2
17
James Blake – Retrograde
2
17
David Bowie – Where Are We Now?
2
17
Amanda Fondell – Dumb
2
17
Kaah – Vill bara leka mer
2
17
Dada Life – So Young So High – Andybody Remix
2
17
Petter – Fristad
2
17
Petter – Mighty
2
17
Petter – Början på allt
2
17
Petter – Natt & dag
2
17
Petter – April
2
17
Miss Li – Black widow
2
17
Miss Li – Transformer
2
17
Miss Li – Dancing in the dark
2
17
Miss Li – Interlude
2

 

Det syns att det kommit ut mycket ny musik senaste månaden.

Håkan Hellström krossar givetvis allt annat, men även Miss Li och Petter med sina  nya album är klara favoriter.

Många går i mål med sitt hundrade blogginlägg idag. Jag startade mitt deltagande i Blogg 100 en dag senare och kommer att avsluta detta imorgon istället.

Vinst eller inte vinst i välfärden? Svaret är fortfarande kvalitet #blogg100

Det fortsätter att vara starkt fokus på frågan om vinster i välfärden. Så även den 1 maj. Socialdemokraterna tog ett beslut som var en middle of the road-linje och kampen fortsätter nu med andra grupperingar i fronten.

Samtidigt så visar undersökningen från SOM att motståndet mot vinster i välfärden även finns i stora delar av alliansväljare vilket innebär att de politiska partierna inte går i samklang med sina väljare.

Jag vidhåller fortfarande att det är fullkomligt fel debatt som pågår. Det handlar inte i första hand om vinster i välfärden eller inte. Det handlar fortfarande om kvalitét och detta försvinner helt i debatten som blir en svartvit debatt.

Samma krav gällande ekonomisk och kvalitetsmässig uppföljning ska gälla oavsett om det är ett privat företag eller en kommunal verksamhet.

Den fråga som också uppstår är om den offentligt drivna verksamheten, med alla kvalitetsmål uppfyllda, visar upp en vinst själva får behålla denna för att fortsätta förbättra sin egen enhet eller om deras vinst går vidare för att täcka förluster i andra enheter drivna av kommunen eller landstinget och som istället för att täcka förlusterna borde lära sig av sin duktiga kompis?

De flesta av oss  vet att organisation och struktur i hur verksamheten bedrivs kan vara helt avgörande både för det ekonomiska utfallet och kvalitén. Två avdelningar intill varandra med två olika chefer och annorlunda nivå på personalens inställning kan visa detta. Det behöver inte vara så men det är de facto på det viset.

På det viset så finns ett gemensamt sätt att kunna garantera det allra viktigaste i debatten – en verksamhet som uppfyller de krav vi ställer på den dagliga driften. Något som hela tiden borde ha varit en självklarhet.

Men så självklart tas inte debatten. Istället är det avarter i form av vinstuttag som står som dåliga exempel när istället de dåliga exempel på välfärd i första hand borde vara de, oberoende av vem som driver verksamheten, som inte lyckas prestera den välfärd som vi alla kräver.

En vinst i en verksamhet är i de allra flesta fall ett tecken på kontroll och rätt fokus. Att göra åt varenda krona och kanske även gå med förlust är absolut inget tecken på att man bedriver en bra verksamhet.Det finns inget skäl att välja det sämsta alternativet bara för att vara motståndare till vinster.

Jag är fullkomligt övertygad om att opinionen skulle se annorlunda ut om diskussionen fördes om det som är viktigast i sak istället för en “enkel” polariserad debatt om vinstuttag.

Maria Arnholm kan bli avgörande för Folkpartiets valresultat 2014 #blogg100

Folkpartiet har haft svårt att ta kliv framåt i opinionen på länge nu. Det är dels skuggan av Moderaterna som spökar och dessutom tror jag att Jan Björklunds förmåga att entusiasmera väljarna är kraftigt begränsad.

Men jag tror att Folkpartiet har en potentiell framgångsmöjlighet i att lyfta fram vår nya jämställdhetsminister Maria Arnholm i en ännu mer framträdande roll det kommande året.

Hon har en förmåga att kommunicera på vis som inte är på det statiska politikersättet som vi alldeles för ofta kan se. Även om det i första hand handlade om jämställdhet, där jag absolut inte håller med henne i alla åsikter, när hon i Agenda i söndags mötte Jimmie Åkesson så är det få som lyckats debattera med den mannen på ett sätt som inte landar i samma gamla vanliga fälla.

Nu handlade det som sagt inte konkret om integration, men jag skulle gärna vilja se Arnholm ta sig an en debatt med Åkesson även på det området. Jag tror hon skulle kunna lyckas bra även där.

Sedan tycker jag att det är bra när Sverigedemokraterna får vara med och debattera annat än sådant som tydligt har en koppling till invandring och integration. Det tydliggörs då hur man även i andra frågor innehar mer eller mindre kontroversiella åsikter. Exempelvis tycks man i frågan om abort att, om inte anamma, så i alla fall vilja ta ett rejält steg i riktning mot Ja till livet.

Framförallt behövs det politiker som vågar stå upp för sin egen linje på det vis Arnholm verkar göra. Även om det inte fullt ut är partiets eller regeringens linje så tar hon fram både för- och nackdelar och sätter det i sitt sammanhang. Det skapar trovärdighet.

Ett viktigt skifte i synen på löneökningar #blogg100

Årets avtalsrörelse ser ut att löpa på utan någon större dramatik. En kortstrejk och några hot om strejk har förekommit, men i det stora hela kommer parterna överens.

En av de viktigaste sakerna som äntligen sker i år är synen på hur fördelningen av löneökningar sker.

Det har så länge jag vet varit en struktur där det procentuellt fördelas ut löneökningar. Möjligtvis med en minimihöjning i krontal, men oftast har denna varit på en nivå som för många inneburit ungefär samma som procenten på den gamla lönen.

Jag har alltid tyckt att detta varit ett fullkomligt idiotiskt sätt att förhandla fram ett löneavtal. I praktiken innebär det bara att löneskillnaderna på samma arbetsplats till övervägande delen ökar. Ju högre lön desto större ökning i kronor på samma procentsiffra.

Men nu i år har det äntligen hänt något som är grunden till en viktig förändring. Man har börjat sätta kronor i ökning på de lägre lönenivåerna och procent på de högre med resultat att skillnaden i löneökning räknat i kronor inte automatiskt blir till fördel för den med en redan högre lön.

Det sker alldeles för sent, och får ingen omedelbar effekt, men det är ett välkommet trendbrott och i grunden en frågan om rättvisa som är obegriplig att vi inte har sett tidigare.

Längtan tillbaka till Manhattan #blogg100

Det finns alltid en längtan tillbaka till New York och Manhattan. Det var där vi var för ett år sedan på sluttampen av vår långa resa. Så här upplevdes detta då:

Att gå är lite av grejen med att besöka Manhattan, men att det är så långa avstånd som det faktiskt handlar om hade vi förträngt från vårt besök för åtta år sedan. Med tanke på hur mycket av Manhattan vi såg den gången, huvudsakligen genom att just gå, så känns det som om vi gick större delen av dygnet de nio dagar vi var här den gången.

Det finns så enormt mycket att göra i den här stan och just nu känns det som om våra dagar den här gången är alldeles för få för att hinna med allt vi vill uppleva. Vi skulle nog behöva flytta hit ett tag helt enkelt…

Central Park

Efter frukost så tog vi idag en taxi från hotellet på 52nd street ner till terminalen förStaten Island-färjan som går över just till den ön och dessutom är en helt gratis möjlighet att se Manhattans skyline och Frihetsgudinnan. Terminalen är numera en modern sådan jämfört med det ruckel som fanns 2004.

En annan sak som är en milsvidd skillnad på är antalet människor som hajat grejen med denna gratisresa. För 8 år sedan var vi rätt så ensamma att som turister åka fram och tillbaka men nu var det en fullsatt båt åt båda hållen och möjligheten att ta bilder var något man fick armbåga sig fram för att göra.

Efter båtturen gick vi en bit in på Broad St och åt lunch innan vi promenerade vidare uppåt och passerade Wall street, Ground Zero, där de nya tornen nu början närma sig sin fulla höjd, och minnesplatsen för 9/11.

Sedan vidtog shopping med start på hysteriska 21th Century som ligger mittemot nyss nämnda Ground Zero. Efter en knapp timme därinne var det nästan, men bara nästan, skönt att komma ut igen. För den kalla vinden har idag inte alls gjort det speciellt skönt att vandra omkring här på Manhattan.

Vi tog oss i alla fall lite österut och följde Broadway in genom SoHo där det också blev det lite shopping i Converse-butiken. Känslan där var att 75 procent av alla kunder var svenskar och att dom köpte med sig Converse-skor hem till halva släkten.

Vi tog efter detta en taxi hem till hotellet igen. Barnens mormor och morfar var lite hurtigare och gick hela vägen hem.

Imorgon fortsätter vandringen omkring på detta fantastiska ställe på jorden och en sak som är säker är att det inte kommer dröja 8 år innan vi åker tillbaka till New York och Manhattan igen.

- – - – -

Den fortsätter givetvis inte alls imorgon måndag. Den enda gemensamma nämnaren med New York för ett år sedan är väl i så fall det relativt svinkalla vädret som gällde där då och som mer eller mindre gäller här nu.

Nästa gång vi åker till New York kommer det att ske när vi vet att det inte är iskallt. Kanske i maj nästa år eller möjligtvis september.

Egentligen spelar det ingen roll när det blir, men för omväxlings skulle vore det gott att få känna pulsen och ta in alla dofter i ett varmt och fuktigt New York och där en löprunda i Central Park helst ska klaras av tidigt på morgonen för att göra det någorlunda uthärdligt.

Reinfeldt klarar inte av att vara både supporter och statsminister #blogg100

Hot inom svenska fotboll är ingenting nytt och både ledare och tränare har känt sig tvingade att sluta sina jobb i många svenska klubbar de senaste åren. Om detta kan man har sina åsikter och dom flesta ser det givetvis som oacceptabelt.

När nu hoten drabbat tränare och ledare inom Djurgårdens IF efter en skral start på fotbollsallsvenskan, och dessa personer med omedelbar verkan lämnat sina uppdrag, så är det ytterligare en klubb i raden som tvingas hantera detta. Lika oacceptabelt som när det gällt Örgryte, AIK eller någon annan förening i svensk fotboll.

När Fredrik Reinfeldt, som uttalad djurgårdssupporter, på en presskonferens tar upp just detta så anser jag att han i sin roll som statsminister sätter helt fel fokus på det hela.

Det är inte fel att uppmärksamma vad som sker i form av hot och eventuellt våld mot ledare i svensk fotboll. Men det är mycket märkligt när Fredrik Reinfeldt som djurgårdare, och i sin roll som statsminister, kallar till presskonferens för att tala om att en gräns är nådd.

Gick den gränsen vid att hans egen förening drabbats av samma sak som andra tidigare gjort. Klarar han känslomässigt inte av att hålla isär sig själv som supporter med den som statsminister?

Jag kan nämligen inte se att det är någon annan gräns som är nådd än att det nu är statsministerns förening som är drabbad. Hade hans engagemang i frågan visat sig på samma sätt vid något av de andra liknande fall som har funnits skulle jag inte reagerat på samma vis.

Men nu smakar det ärligt talat inte bra och det är få frågor den senaste tiden som han har varit så snabb på som just den här som uppenbarligen ligger honom mycket varmt om hjärtat helt plötsligt.

Björn Ranelid – landets mest kränkte man #blogg100

Att vara kränkt är något som är inne i vår tid. Det krävs inte mycket numera för att någon ska känna sig kränkt.

Sedan finns det dom som är mer lättkränkta än andra och i det mesta hittar oförrätter att blir kränkta över.

Det finns två män i Sverige som är överrepresenterade i de här sammanhangen. Den ene är Marcus Birro som i det mesta lyckas finna något att känna sig kränkt över. Men det finns en man som slår honom på poäng både i att vara kränkt och att lyckas lägga fram det på de mest makalösa och underhållande sätt.

Björn Ranelid är exemplarisk på att lyckas vara kränkt och att samtidigt såga andra människor i höjd med fotknölarna. Nu är han kränkt över att, återigen, inte ha fått Piratenpriset.

Att Birgitta Stenberg får priset är”som att dela ut ett pris till en korplagspelare men inte till Zlatan.”

Det enda jag är säker på är att det inte är sista gången Björn Ranelid kommer att känna sig kränkt och åsidosatt.

Tramsig Apple-kritik från Tele2 #blogg100

Tele2 tycker att Apple dikterar villkoren och att det vore fantastiskt om folk slutade köpa deras produkter.

Det är inte så svårt att gissa att Apple inte är någon enkel part där man kan kohandla på vilket vis som helst, men samtidigt så måste iPhones under de senaste 5 åren ha varit ett självspelande piano för både Tele2 och övriga svenska teleoperatörer.

Alldeles oavsett vad så har det sålts enorma mängder av deras produkter och att önska sämre produkter från Apple bara för att dom är tuffa att göra affärer med är tramsigt och direkt korkat.

Om Tele2 tjänar så dåliga pengar på Apples produkter är det inte svårare än att plocka bort dom ur sortimentet. Men det lär vi ju aldrig se…