Category: New York

Längtan tillbaka till Manhattan #blogg100

Det finns alltid en längtan tillbaka till New York och Manhattan. Det var där vi var för ett år sedan på sluttampen av vår långa resa. Så här upplevdes detta då:

Att gå är lite av grejen med att besöka Manhattan, men att det är så långa avstånd som det faktiskt handlar om hade vi förträngt från vårt besök för åtta år sedan. Med tanke på hur mycket av Manhattan vi såg den gången, huvudsakligen genom att just gå, så känns det som om vi gick större delen av dygnet de nio dagar vi var här den gången.

Det finns så enormt mycket att göra i den här stan och just nu känns det som om våra dagar den här gången är alldeles för få för att hinna med allt vi vill uppleva. Vi skulle nog behöva flytta hit ett tag helt enkelt…

Central Park

Efter frukost så tog vi idag en taxi från hotellet på 52nd street ner till terminalen förStaten Island-färjan som går över just till den ön och dessutom är en helt gratis möjlighet att se Manhattans skyline och Frihetsgudinnan. Terminalen är numera en modern sådan jämfört med det ruckel som fanns 2004.

En annan sak som är en milsvidd skillnad på är antalet människor som hajat grejen med denna gratisresa. För 8 år sedan var vi rätt så ensamma att som turister åka fram och tillbaka men nu var det en fullsatt båt åt båda hållen och möjligheten att ta bilder var något man fick armbåga sig fram för att göra.

Efter båtturen gick vi en bit in på Broad St och åt lunch innan vi promenerade vidare uppåt och passerade Wall street, Ground Zero, där de nya tornen nu början närma sig sin fulla höjd, och minnesplatsen för 9/11.

Sedan vidtog shopping med start på hysteriska 21th Century som ligger mittemot nyss nämnda Ground Zero. Efter en knapp timme därinne var det nästan, men bara nästan, skönt att komma ut igen. För den kalla vinden har idag inte alls gjort det speciellt skönt att vandra omkring här på Manhattan.

Vi tog oss i alla fall lite österut och följde Broadway in genom SoHo där det också blev det lite shopping i Converse-butiken. Känslan där var att 75 procent av alla kunder var svenskar och att dom köpte med sig Converse-skor hem till halva släkten.

Vi tog efter detta en taxi hem till hotellet igen. Barnens mormor och morfar var lite hurtigare och gick hela vägen hem.

Imorgon fortsätter vandringen omkring på detta fantastiska ställe på jorden och en sak som är säker är att det inte kommer dröja 8 år innan vi åker tillbaka till New York och Manhattan igen.

- – - – -

Den fortsätter givetvis inte alls imorgon måndag. Den enda gemensamma nämnaren med New York för ett år sedan är väl i så fall det relativt svinkalla vädret som gällde där då och som mer eller mindre gäller här nu.

Nästa gång vi åker till New York kommer det att ske när vi vet att det inte är iskallt. Kanske i maj nästa år eller möjligtvis september.

Egentligen spelar det ingen roll när det blir, men för omväxlings skulle vore det gott att få känna pulsen och ta in alla dofter i ett varmt och fuktigt New York och där en löprunda i Central Park helst ska klaras av tidigt på morgonen för att göra det någorlunda uthärdligt.

Inspirerande specialsajter om New York #blogg100

New York är en av världens mest fascinerande städer och det finns oändligt många sajter om staden och idéerna om olika typer av projekt för att dokumentera den råder det ingen brist på.

Jag har tidigare skrivit om Every Person In New York där projektet går ut på att publicera teckningar just av alla personer i New York.

En annan är New York City Walk där Caleb Smith under två års tid promenerade runt på alla existerande gator på hela Manhattan och dokumenterade detta i bilder och korta texter.

En liknande sida är NYC Corners där olika gathörn får sin historia berättad.

Den nya sajt som jag idag har upptäckt är All the buildings in New York där James Gulliver Hancock ritar av hus efter hus i New York.

Älskar man New York är det lätt att fastna i dessa fantastiska sidornas dokumenterande av staden.

Inlägg #036 från mig i #blogg100 som är ett initiativ av Fredrik Wass.

Lärdomar av brottsbekämpningen i New York #blogg100

Jag har vid upprepade tillfällen bloggat om brottsbekämpningen i New York. Senast var i samband med den historiska dagen utan några våldsbrott.

I sitt senaste nyhetsbrev skriver Olle Wästberg bra om detta och hur så många svenska studiebesök i stan misslyckas med att ta med sig lärdomar av hur det hela är möjligt i denna enorma stad som bara växer:

Orkanen Sandy i höstas satte frågan om brottsligheten i New York i centrum. I en bra krönika i Dagens Nyheter skriver Anders Bolling om skillnaderna mellan det stora strömavbrottet 1977, då plundring och brottslighet sköt i höjden, och Sandy då brottsligheten snarare minskade.

Vi har mycket att lära av New York. Hos oss går brottsutvecklingen år fel håll, i New York sedan 20 år i rätt riktning. 2012 hade det lägsta antalet mord sedan 1960-talet, trots stadens tillväxt.

New Yorks framgång handlar om att de ansvariga lokala polischeferna hålls ansvariga för en enda sak: Att själva brottsligheten inte ökar. Alltså inte uppklarning, utan just att människor inte ska bli utsatta för brott. Om detta har jag skrivit mer utförligt.

Det går ständiga svenska studieresor till New York-polisen. Men de som reser lär sig inget.

New York är inte Sverige men det arbete som skett där, och som även sticker ut radikalt ifrån många andra amerikanska städer, går ändå inte att bara vifta bort. Poliser måste synas och deras chefer måste ta ett stort ansvar för vad deras avdelning uträttar.

Förutsättningen för att cheferna ska kunna ta sitt ansvar är att dom får en större frihet att styra arbetet i sitt område istället för att bli styrda av generella proklamationer från Rikspolisstyrelsen.

Det finns en enorm mängd med poliser överallt när man befinner sig i New York. Det är säkerligen en del i att lyckas och även här har svenska polisen, trots betydligt fler poliser idag, ganska mycket att arbeta med både i synlighet och i hur man blir en naturlig del i gatubilden som många människor litar på och som andra avskräcks av.

Inlägg #005 från mig i #blogg100 som är ett initiativ av Fredrik Wass.

Historisk dag utan våldsbrott i New York City

New York City har under många år bedrivit ett framgångsrikt arbete för att minska brottsligheten i alla dess delar.

I måndags skedde det som ingen ens kan dokumentera har skett i stadens moderna historia:

No news really is good news — not a single person was reported shot, stabbed or slashed in New York City on Monday, police sources said.

The shutout seemingly caught the NYPD by suprise, as officials were almost at a loss to explain it.

[...]

The streak ended 11:20 a.m. Tuesday when a 27-year-old man was shot in Brooklyn at Ralph and Flatlands Ave.

That was the first shooting since 10:25 p.m. Sunday, when a man in Bedford-Stuyvesant was shot in the head and badly wounded by a gunman wearing a red and black jacket and black hat.

Även totalt sett fortsätter den här typen av brott att minska även om den totala siffran hittills under 2012 visar en uppgång:

Thus far this year, crime is up three percent, fueled mostly by a 9 percent surge in grand larcenies that police attribute to thefts of smart phones and tablets.

But murders are down 23 percent — 472 last year and 366 this year.

And there have also been 10 percent fewer people shot — 1,674 last year and 1,514, about five a day, this year.

In 1994, the year the NYPD started Compstat, its computer tracking of crime, 4,967 people were shot — almost 14 a day.

Ökningen under året ses alltså i första hand bero på stölder av telefoner och läsplattor.

Det var värre förr kan man säga.

Som en parentes; man kan också rubriksätta det hela som Aftonbladet gör:

Vad kan svensk polis lära av exemplet New York?

Jag har vi flera tillfällen genom åren uppmärksammat brottsbekämpningen i New York som påbörjades på allvar med Rudolph Guilianis nolltolerans infördes för snart 20 år sedan och vars filosofi Michael Bloomberg fortsatt att verka i.

All tänkbar statistik om hur utvecklingen har sett ut sedan 1993 går löpande att följa på NYPD:s statistiksida. Totalt sett har brottsligheten gått ner med 75% sedan 1993. Siffran för mord är -73% och antalet våldtäkter -56%. Hittills under 2012 ligger man på en liten ökning jämfört med 2011, men den långsiktiga trenden är solklar.

Huvudanledningen är vilken linje man valde och hur den har efterlevts. Men det räcker inte med att hänvisa till nolltolerans utan att också se hur man har sett till att den har kunnat uppnås.

Det har kommit en bok i ämnet som dissekerar frågan på alla tänkbara sätt. Det är Franklin Zimring som skrivit denna och Olle Wästberg har läst och skriver följande:

Zimring pekar på hur New Yorks framgång i brottsbekämpningen inneburit att över 10.000 manliga newyorkare, de flesta svarta eller latinos, som lever idag sannolikt skulle ha varit mördade om inte Rudolf Giuliani hade lagt om politiken 1990. Dödligheten för män under 25 år har halverats i New York tack vare att morden minskat.

Zimring staplar kurvor och siffror. Men det viktigaste är att han krossar myter. Antalet fängslade i New York har inte ökat, utan tvärtom minskat. Knarkvågen har inte ebbat ut, utan knarket är nästan lika utbrett som får tjugo år sedan. Inte heller har den relativa fattigdomen eller arbetslösheten minskat.

Zimring hävdar också att ”nolltoleransen” inte spelat särskilt stor roll för nedgången. Utan allt handlar om polisarbete. Giuliani ökade antalet poliser, men det viktiga var att polischeferna ställdes till ansvar. Det blev deras ansvar att se till att brottsligheten minskade. De lokala polischefer som inte klarade det byttes ut.

Vad detta alltså klart och tydligt pekar på är att det handlar om polischefer som ställs till ansvar för att leva upp till de målsättningar som finns. Och då pratar vi inte om svenska målsättningar där det räcker med att visa streckstatistik över att man gjort ett visst antal ingripanden inom respektive område. Här handlar det om att konkret kunna visa att den faktiska brottsligheten minskar.

Det finns en enorm mängd med poliser överallt när man befinner sig i New York. Det är säkerligen en del i att lyckas och även här har svenska polisen, trots betydligt fler poliser idag, ganska mycket att arbeta med både i synlighet och i hur man blir en naturlig del i gatubilden som många människor litar på och som andra avskräcks av.

New York är inte Sverige men det arbete som skett där, och som även sticker ut radikalt ifrån många andra amerikanska städer, går ändå inte att bara vifta bort. Poliser måste synas och deras chefer måste ta ett stort ansvar för vad deras avdelning uträttar.

Förutsättningen för att cheferna ska kunna ta sitt ansvar är att dom får en större frihet att styra arbetet i sitt område istället för att bli styrda av generella proklamationer från Rikspolisstyrelsen.

Alla människor i New York

Det är givetvis ett omöjligt uppdrag men inte desto mindre fascinerande att ha som mål att försöka rita av alla människor i New York.

De dagliga svartvita teckningarna läggs sedan ut på bloggen Every Person In New York.

Teckningarna kommer också med en kort varudeklaration som talar om vad den föreställer för person eller personer och var den är avbildad.

 image from 4.bp.blogspot.com

Andra bloggar om: , manhattan

Mer längtan till New York

Det var ett tag sedan, men nu har jag snöat in på New York totalt.

Tidigare idag bloggade jag om Richard Howe's sajt The Manhattan Street Corners där han tagit en bild i varje gatukorsning på hela Manhattan.

Nu har jag landat på ytterligare en fantastisk fotoblogg som till viss del tangerar Howe's ambitiösa projekt med gatukorsningar:

NYC Grid is a photo blog dedicated to exploring and discovering The City of New
York block by block and corner by corner.

 Manhattan

Även detta är en sajt där man, kanske ännu mer, bara får en enorm längtan att sätta sig på första flyg och uppleva Manhattans puls och skönhet. Det är inte i första hand extremt vältagna bilder utan bilder av vardagen som gör att man nästan känner doften av stan.

Andra bloggar om: , ,

Street corners of Manhattan

För en New York-fascinerad människa som mig själv är det svårt att slita sig ifrån Richard Howe's sajt The Manhattan Street Corners.

Där har han helt enkelt, men likafullt briljant, har tagit bilder vid var och en av de runt 11 000 gatukorsningar som finns på Manhattan.

 Robert-wagner-place-&-pearl-street

Man får verkligen den där känslan av det som man faktiskt gör en stor del av tiden på Manhattan – man går och går på alla dessa gator och korsningar som Richard Howe har dokumenterat. Tidsödande men fantastiskt!

Andra bloggar om: , ,

Det anonyma 00-talet som påverkat oss så mycket

Under mitt liv har jag inte upplevt ett slutskede av ett decennium så anonymt som det vi nu bara har några månader kvar av. Skifte mellan 70/80-tal, 80/90-tal och inte minst millennieskiftet har föregåtts av så mycket mer än vad vi hittills har sett inför det stundande skiftet till 10-talet.

00-talet har, sett i ett stort perspektiv, präglats av en enda händelse som har satt påverkat oss alla runt hela jordklotet på något vis.

00-talet är den 11 september 2001 när terroristerna slog till mot Manhattan och Pentagon.

Den soliga morgonen i september för drygt 8 år sedan förändrade i ett enda slag hela den världsliga dagordningen och vi fick, antingen vi ville eller inte, ta oss an det krig mot terrorismen som fortfarande pågår även om ordvalen kanske är något annorlunda sedan ett tag tillbaka.

Det har lett till krig i Afghanistan och Irak, fångläger på Guantanamo-basen, en evig jakt på den vandrande vålnaden Usama bin Ladin, kraftiga inskränkningar i den personliga integriteten runt om i världen, löjligt tuffa säkerhetskontroller på världens flygplatser och en rad andra mer eller mindre omfattande åtgärder.

Terrorattacken som iscensattes av Usama bin Ladin kommer att fortsätta påverka oss även in i 10-talet och egentligen tror jag att klockan bara tickar fram emot den dag när nästa riktigt spektakulära terrorattack drabbar ett mål i västvärlden. Det är först om en liknande händelse, som den 2001, sker igen som vi vet hur stor del George W Bush egentligen hade i hur det hela hanterades. Skulle verkligen Barrack Obama hantera det på ett betydande annorlunda sätt?

 9-11_1

Något annat som totalt har förändrat sättet att leva våra liv och kommunicera med vår omvärld är givetvis den digitala revolutionen och allt det som internet har bidragit till i våra liv. Alla de drömmar och illusioner som krossades i IT-bubblan i slutet av 90-talet har under 00-talet setts bli verklighet med råge. Vad en blogg var fanns inte i begreppsvärlden hos mer än möjligtvis de allra mest inbitna nördarna 2000. Idag är bloggar vardag och takten i utvecklingen av sociala medier som i grunden stärker våra möjligheter att behålla gamla och skapa nya kontakter håller en mycket hög takt.

Bara under det här året har mikrobloggar, med Twitter i förarsätet, slagit igenom på bred front precis på samma sätt som Facebook gjorde för några år sedan. Vi har under 2009 lärt oss vad sociala medier är och nu, vid årets slut, är det begreppet så uttjatat att många vill slänga det i papperskorgen och komma på något nytt.

Just Facebook är idag mainstream och just nu det yppersta beviset för vilka möjligheter som finns. För det handlar om möjligheter och inte farhågor och rädslor som med jämna mellanrum försöker påstås.

När planen störtade in i Twin Towers på Manhattan så följde den överväldigande delen av världens befolkning rapporteringen via traditionella medier som radio, tv och tidningarnas websajter. Där serverades vi vad som hände och hur utvecklingen såg ut.

Hade detta skett idag, bara 8 år senare, så hade väldigt många av oss följt denna händelse på ett helt annat sätt. Vi hade gjort det via de traditionella medierna, precis som 2001, men det hade också skett genom att vi själva hade försett oss med information som hade strömmat ut från ursprungskällor på Manhattan i grannskapet till Twin Towers, från anhöriga till offer och hjältemodiga brandmän, från brandmännen själva och från en lång rad andra. Twitter, Facebook, YouTube, bloggar och andra av alla dessa nya medier på gräsrotsnivå hade stått för en betydande del av den information som vi hade försett oss med. Även de traditionella medierna lutar sig i allt högre utsträckning emot de nya informationsvägarna för att bredda sin egen rapportering.

 Social_media

Det är ett anonymt avslut på ett ganska anonymt decennium. Bara namnet 00-talet är direkt motbjudande att använda och jag vet i ärlighetens namn inte om jag har använt just det begreppet mer än det senaste året.

Men det är ett decennium som nog har varit omvälvande och, kommer det visa sig, mer betydelsefullt än vad vi kanske just nu kan överblicka. Det som skett och fortfarande sker i kölvattnet av den 11 september 2001 kommer vi att få leva med en lång tid ytterligare in på 10-talet och den digitala revolutionen rasar vidare i ohejdad takt och vad som bli nästa stora grej där kan vi bara gissa oss till. 

00-talet i sammanfattning:

Decenniets största radiohits. Åren då vi lärde oss leva med katastrofer, Vemodigt farväl till cd-samlingen, Dokusåporna skapade våra nya stjärnor, 00-talet var lika lamt som Martin, Hemska 00-talet var rent magiskt, USA:s val styrde världens 00-tal 

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , ,
Intressant.se