Ett inlägg till förmån för Unicef och kampanjen “För varenda unge”:
”Like” En liten knapp som visar att man bryr sig. Inget fel i det. Men att gilla något förändrar inte världen. Likes är inte pengar. Eller? Vi beslöt att testa och skickade vi ut våra vänner Henrik Schyffert och Yohio på stan för att se om det går att köpa något annat för likes. En tröja eller en god lunch kanske?
I klädaffären:
På restaurangen:
Hos barberaren:
Så gilla gärna UNICEF (och det här inlägget men ta också chansen att förändra världen på riktigt! På unicef.se/poliovaccin kan du köpa vaccin som räddar barns liv.
Titiyo har jag önskat i flera år och nu är det dags för henne att få vara med och briljera. Hon har varit en stor favorit ända sedan hon slog igenom i slutet av 80-talet och varför hon inte är större idag än den ölreklam hon ägnat sig åt är för mig en gåta.
Agnes är fortfarande Idol för mig även om hon har gjort en del helt okej poplåtar och lyckats bra även utanför Sverige.
Första associationen till Ulf Dageby är Nilecity och Weiron i ottan (!) och sedan vet jag ju att han var en del av Nationalteatern. Deras musik kan jag en del av men inget av hans egen.
Lill Lindfors är ju den stora giganten i år. Hon är givetvis en stor artist där de andra får svårt att välja alster att tolka.
Bo Kasper är en favorit med sin orkester och deras musik gillar jag enormt mycket.
Ken Ring blir årets bad boy som omvänds och blir folkkär framåt juletid.
Slutligen Ebbot Lundberg vars musik jag lyssnat en hel del på utan att på något vis vara ett stort fan. Hans medverkan har en överhängande risk att resultera i hela sveriges mysfarbror.
Ett gäng utan samma självklara stjärnglans bland folk i allmänhet som tidigare två år, men det tror jag inte är någon som helst nackdel.
Lyssnade på Omars Mustafas presskonferens på väg hem från jobbet.
Han skulle där ge sin syn på vad som skett och utan tvivel har Veronica Palm spelat en viktig, och näst intill dubbla personligheter i det hela.
Det är hon som burit fram honom till en plats i partistyrelsen, det är hon som stått vid hans sida under krisen där de tillsammans formulerat bland annat den förklaring som publicerades i Aftonbladet, och det är hon som till slut som partiledningens representant kommit fram till att den förklaringen inte dög.
Till detta kommer Mustafas sågning av Löfvens uttalanden i affären och att Mona Sahlin fått stå oemotsagd
Omar Mustafa har redan lämnat alla uppdrag för partiet och han säger nu att han inte längre kallar sigsocialdemokrat.
Utan att ge sig in i frågeställningen om värdet i Omar Mustafas förklaring var tillräcklig eller inte så måste man ändå konstatera att den bild som målas upp av Socialdemokraterna och deras räddhågsna sätt att hantera ännu en kris är beklämmande. Ingen ledande företrädare tycks kunna stå upp är det blåser. Inte heller Stefan Löfven.
Jag tror inte att den här frågan enskilt kommer att ha någon påverkan på några val eller liknande, men det är symptom på något mycket allvarligt i landets största parti. Den enighet och styrka som man försökte föra fram vid kongressen är istället betydligt mer diffus och otydlig i fråganomledarskap än vad man ville.
Nästa del i striden kommer till helgen när Socialdemokraterna i Stockholms län har årskongress. Jag gissar att Veronica Palm kommer att vara en av huvudpersonerna där.
Det finns ofta en engagerad och intensiv debatt i Bollebygd om skolan och de brister som finns där. Det finns mycket i övrigt att önska rent lokalmässigt, något där planen för åtgärd ligger på bordet, och kritiken mot skolans fritidsverksamhet har också varit kraftig.
Men det viktigaste av allt är ändå vilken undervisningen eleverna får och den kunskap de tar med sig vidare. Ett bra betyg på detta är hur stor andel av alla niondeklassare som når behörighet till gymnasieskolan och där går det inte att lyckas bättre. Bollebygdsskolan har med sitt arbete lyckats få alla elever att klara detta och skillnaden är ganska stor jämfört med övriga kommuner i närheten:
Bollebygd är bara en av femton kommuner i hela landet som lyckats med detta och utbildningschefen Annelie Fischers förklaring är denna:
Vi har väldigt duktiga lärare och elever, säger hon. Lärarna är engagerade och motiverade och följer med i vad som händer inom skolutveckling. De har ett strukturerat arbetssätt, bygger arbetet på vetenskaplig grund och har gjort ett jättearbete med betyg och bedömningar. [...] Bland annat gör vi täta uppföljningar hela vårterminen i nian. Om vi ser att någon elev är på väg att inte klara sig sätter vi in åtgärdsprogram och specialpedagoger där det behövs. Jag själv har också möten med elever och föräldrar vid behov och vi gör individuella planer. Jag hoppas att vi lyckas lika bra det här läsåret.
Precis som med mycket annat så handlar det om att prioritera rätt och redan från början hantera en problematik. Självklart är det lättare att göra detta i en liten kommun och på en skola som inte har den typ av sociala problem som säkerligen finns i många andra skolor runt om i landet.
På det viset har Bollebygd fortfarande ett försprång. Men det är ändå en stor prestation att lyckas få med alla elever att nå behörigheten och med den grunden att stå på är det också lättare att ta sig an de elever som idag och framöver behöver extra insatser så tidigt som möjligt. Arbetssättet att uppmärksamma det finns där och träder in när behovet uppstår.
Men alldeles oavsett dagsform eller hur det slutar i höst så är dagens film är en självklarhet att servera er. Sven Wollter och berättelsen om Änglarna:
Jag följde jakten på de misstänkta bröderna Tsarnaev i Bostonsförorteri fredags via CNN som stod på i bakgrunden. Det är svårt att sätta sig in i hur amerikaner tänker i situationer likt denna.
Det är något som vi inte kan sätta oss in i på allvar samtidigt som vi ändå i hög grad kan identifiera oss med själva bombningen i måndags, vid målet till ett maratonlopp och de som skadas och avlider i en händelse i en västerländsk miljö som vi känner oss hemma i.
När uppgiften om två tjetjenska bröder började cirkulera i CNN:s rapportering så var det utan någon hätsk stämning och rop på en stor konspiration med en stark organisation bakom. Två killar med muslimsk bakgrund, men utan kategoriserade uttalanden från någon.
Istället är det ganska tydligt att bröderna Tsarnaev inte har haft någon större uppbackning till sin plan. Exakt motiv och om det eventuellt finns fler inblandade lär visa sig, men det avståndstagande och de fördömanden som har kommit från merparten av brödernas släkt i Nordamerika tyder på något koncentrerat till bröderna. Inte minst tyder det faktum att de fortfarande 3 dagar efter bombdådet befann sig kvar i Boston väldigt nära city på att det inte fanns några resurser eller en vettig plan att ta sig därifrån och fly ut ur landet.
Det var först när polisens identifiering av de misstänkta på övervakningsbilder presenterades i torsdags som det hela eskalerade och övergick i närmare ett dygns vettvillig jakt på två personer utan rimlig chans att ta sig någonstans.
Kolla gärna in på Boston Globe och deras sammanfattning, inklusive film, av de fem dagar som skakade en stad.
Nu kommer efterspelet till det hela där en avgörande faktor är att den yngre brodern överlever och kan förklara vad det var som drev honom och hans storebror till sitt dåd. Det finns uppgifter om ett avslaget amerikanskt medborgarskap för en av bröderna. Kan det ha påverkat? Det kommer dessutom att bli starkt fokus på vad FBI verkligen visste om den äldre brodern och de misstankar om muslimsk terrorism som Ryssland ska ha varnat FBI för redan 2011.
Det sorgliga i det hela, alldeles oavsett vad förklaringen till dådet är eller hur FBI eventuellt har misslyckats, är att USA som nation sannolikt kommer att bli ännu hårdare i sin syn på, i deras ögon, människor från potentiella riskländer.
Att kunna klicka sig in och se ett tv-program som gick för flera dagar sedan, eller som man missat början av, på en lång rad kanaler var verkligen suveränt. Dessutom presenterat i ett bra format.
Nu är Magine mer officiell och det har skett en ändring som helt förändrar vitsen med själva tjänsten.
På både SVT och TV4 är det numera så att i princip alla program, förutom nyhetssändningar, bara kan tittas på i realtid. Alla andra program som visats historiskt är inte längre möjliga att se. Har man börjat se ett program som började för en stund sedan och vill se det färdigt så går inte detta – det bryts när nästa ordinarie program börjar och är sedan låst som ett historiskt program.
Detta innebär i princip att Magine för SVT och TV4 numera enbart är en live-variant och eftersom detta berör 5 av 7 kanaler som är gratis så är det hela ganska meningslöst numera.
Det som var så bra har nu till stor del blivit något annat och mycket mindre användbart.
Varför använda Magine för SVT och TV4 när deras egna sajter ger oss samma plus möjligheten att i deras play-sortiment se saker som Magine inte längre visar?
Mina första riktiga musikidoler som jag kan minnas var Gyllene Tider. Visst fans det andra artister och låtar före dom som jag tyckte var bra, men just deras första skiva var något jag fastnade rejält för.
Jag hade inte skivan själv, LP:n som det handlade om då, utan jag var beroende av att antingen spela in deras låtar från radion på kassettband eller helt enkelt be någon som hade den åtråvärda skivan att göra det åt mig.
När jag nu, mer än 30 år senare lyssnar på Gyllene Tider så är det just detta första album tillsammans med det andra Moderna Tider som är de jag tycker är bra. När jag fick det hett eftertraktade albumet Puls, på kassettband, på min 12-årsdag så var det faktiskt något av en besvikelse
Det finns bra låtar även på Puls och Heartland Café, men inte på samma vis. Och det som sedan rönte så stor kommersiell framgång på 1990- och 2000-talet håller inte alls på samma vis.
Efter Gyllene Tider har Gessle fortsatt att vara framgångsrik med Roxette och är ju egentligen en av dom mest lyckade låtskrivarna, sett till sålda skivor, som vi har haft i Sverige. Ändå är det fortfarande med Gyllene Tider som han har de allra största framgångarna med i Sverige.
Men jag har fått svårare och svårare med de återföreningar som han och Gyllene Tider har gjort genom åren. Den första 1996 med Återtåget och den andra 2004 med sitt 25-årsjubileum. Någonstans där övergick det som då fortfarande var något som var helt okej att lyssna på till något som är ganska odrägligt.
Jag vet exakt var det skedde. Det var i augusti 2004 på deras konsert i Jönköping under 25-årsturnén det året. Det var då jag insåg att det inte handlar om att spela musik för en publik och försöka ge den något speciellt. Det handlade bara om att som en maskin leverera en fruktansvärt förutsägbar räcka låtar som förvisso är hits och i flera fall riktigt bra sådana, men som mest framstod som en turné för att spela in pengar till alla andra utom Gessle som redan badar i dom.
Inget fel med att tjäna pengar, tvärtom, men när det inte sker med större finnes än så från en av min barndoms stora idoler så var det där och då som mitt verkliga intresse för bandet dog. Jag lyssnar fortfarande på några av dom riktigt bra låtarna, som Billy och några fler, men mer än så lär det aldrig bli igen.
När bandet nu återigen, efter ytterligare 9 år, ska ut på en återföreningsturnéimastodontformat och med utsålda arenor så är jag inte för en enda sekund intresserad av att vara en del av det hela.
Det finns många artister som spelar sina gamla hits och kommer undan med det. Men det måste ske med en viss känsla och inte som en perfekt produkt med den perfekta Per Gessle som drar i alla trådar.
Det är många som sågar Tomas Ledin jäms med fotknölarna, men till och med han levererar ju någon form av känsla i det han gör med sina gamla låtar.
Det är upp till var och en att vara en del av detta svenska sommarnöje, men jag passar och fortsätter lyssna annat och mer relevant.
För övrigt anser jag att Sommartider är en av de sämsta låtarna som Gyllene Tider någonsin har gjort.
Jag vet inte om det var en släng av sentimentalitet, det underbara vårvädret eller något annat som påverkade mig.
Jag vet bara att då jag satt där på hundraettans buss ut ur Göteborg, när Facebook-uppdateringen om att Håkan Hellströms nya album fanns på Spotify kom idag på eftermiddagen, och jag började lyssna på låt efter låt så var det med en känsla som var överväldigande.
Jag skiter i att han inleder “Valborg” med att sjunga “änglarna har åkt på pisk gårdarna är grönsvarta” – med sin musik får han hålla på vilket lag han vill. Den är på en nivå som få svenska artister har lyckats att hålla i så många år och på så många album i rad.
När han i “Du kan gå din egen väg”, som är en flirt med Fleetwood Macs “Go your own way”, med stammande röst hyllar modet att följa hjärtat och att ge sitt stöd åt den som gör detta är det så att tårarna nästan letar sig fram.
Jag har även omvärderat den första singeln “Det kommer aldrig va över för mig”. Den har växt rejält och är en av skivans starkaste låtar.
Sammantaget är det redan efter några timmars lyssnande ett album som definitivt är det bästa svenska hittills i år och som kommer att ligga långt upp över det allra bästa för hela året.
men ta också chansen att förändra världen på riktigt! På unicef.se/poliovaccin kan du köpa vaccin som räddar barns liv.