Hur många motionslopp finns det egentligen utrymme för?

Rekordtidigt premiärlopp för mig idag med Göteborgsvarvets Seedningslopp på Viared i Borås.

Tidigare år har jag sprungit seedningsloppet i Frihamnen i Göteborg men i år ville jag prova Borås och det som sägs vara en flack bana man springer snabbt på.

Anledningen var inte i första hand för att seeda mig (det finns tidigare resultat som löser det) utan mer för att peta in något som skapat lite motivation att komma igång igen efter höstens stora mål (NYC Marathon) och ganska låg aktivitet någon månad efter det.

Det första konstaterandet är att banan på Viared inte alls är så flack och så snabb som det sägs. Absolut inga backar men långa sega stigningar som suger.

Det andra konstaterandet är att jag faktiskt är i bra form. Tiden 45:11 är den näst snabbaste någonsin över distansen och bara Kretsloppet 2014 (44:08) är bättre. Ett grymt besked!

 

Vid nummerlappsutdelningen kunde man plocka med sig Löparkalendern 2016 som innehåller alla lopp under året som är sanktionerade av Svensk Friidrott vilket är hela 415 stycken!

Där finns också en del statistik över alla lopp 2015 och hur många som sprang dom olika loppen. Precis som magasinet Spring konstaterar så var det ett år med vikande deltagarantal på en rad av de större loppen och frågan som där ställs, och som jag själv har gjort tidigare, är hur många lopp som egentligen är rimligt att arrangera sett till den bas av deltagare som finns?

Ska man läsa ut något av siffrorna kanske det är så att de mer utmanande loppen plockar deltagare från de traditionella. Det är inte längre en så stor utmaning att “bara” springa en halvmara eller ett maraton. Det ska till lite hinder, jobbig terräng och annat som utmanar.

Samtidigt kan jag inte låte bli att se anmälningsavgifterna som en del i det hela. Det kanske är så att en kostnad på 250-350 kronor är rimlig för vart och ett av alla de lopp som arrangeras att ta ut för att dra runt arrangemanget och kanske även skapa ett visst överskott till föreningen ifråga. Men det finns en övre gräns för hur mycket var och en är beredd att lägga på olika lopp under ett år. Handlar det dessutom om något av de större loppen så tillkommer för väldigt många reskostnader, hotellövernattning och annat runt omkring.

Jag tror personligen att vi de närmsta åren kommer att få se en naturlig minskning av alla motionslopp som arrangeras. Det ökar under 2016 med 5 lopp som är sanktionerade av Svensk Friidrott men inom en femårsperiod tror jag att vi till att börja med ser att det stagnerar för att sedan minska. De som vill överleva får börja fila på sina arrangemang och tillföra något mer.

En annan sak som tar många löpare ifrån andra motionslopp är det faktum att Göteborgsvarvet sedan några år tillbaka har utökat sina seedningslopp till det egna loppet i gigantisk skala. Från att tidigare har kunna använda sitt resultat i andra millopp är det nu bara deras egna millopp som är möjlig att använda för detta. Där tar Göteborgsvarvet ett av alla lopp “ifrån” andra lokala föreningar. Framför allt sker dessa lopp oftast i en miljö där det inte skapar det naturliga stödet ifrån publik.

Det handlar inte om dom allra mest inbitna motionärerna där det är en avgörande del av deras liv att träna och ställa upp i olika lopp. Det handlar om den stora massan av alla andra som egentligen är den viktigaste gruppen att slå vakt om och se till att de är så aktiva som möjligt.

Man behöver inte springa lopp för att vara motionär men för den som gör det är upptäckten att det faktiskt triggar till ännu mer en ganska fantastisk känsla!

För min del blir nästa lopp kanske UT-milen i Ulricehamn men alldeles säkert är att Göteborgsvarvet ska springas 21 maj. Sedan är inget annat inbokat ännu så länge.

Detta är inlägg 13 av 100 i intitiativet #Blogg100 som går ut på att skriva ett blogginlägg om dagen med start den 2016-03-01.