Motion är en dyr historia #blogg100

Att träning och motion i alla dess olika former just nu är extremt inne går att se runt omkring oss varje dag.

Löpning, cykling och simning upplever glansdagar och antalet tävlingar för motionärer har blivit så många att det förmodligen går att tävla varenda helg någonstans i närheten där man bor under sommarhalvåret om man vill.

Men kostar det smakar det och detta är något som Petra Månstöm lyfter i Maratonbloggen på SvD:

Börjar möjligheten att kunna löpträna och springa motionslopp bli en klassfråga? Är det den utvecklingen vi vill ha?

[…]

Visst – marknaden styr och visst är det så att man inte måste delta i lopp. Men stora lopp är viktiga drivkrafter för många löpare, ett gemensamt mål som många samlas kring – oavsett klasstillhörighet och ekonomiska muskler. En annan intressant detalj i sammanhanget är att många stora lopp utomlands är betydligt billigare att delta i än motsvarande i Sverige.

Hon ger bland annat exempel på Stockholm Marathon för 945 kr och Amsterdam Marathon för 562 kr.

Till dessa avgifter så kommer dessutom avsevärt mycket större kostnader för resa och boende under någon eller några dagar när man beger sig till en tävling utanför sitt närområde.

Vad som går att konstatera är i alla fall att det inte är gratis att delta i några tävlingar som motionär. Samtidigt är det ju så att ett motionslopp i en stad där gator stängs av, trafiken leds om, försäkringar ska finnas, gator ska städas, en tävlingsorganisation vara på plats och hantera en administration och planering under större delen av året kostar en massa pengar.

Ser man till ett fulltecknat Stockholm Marathon 2013 så inbringar det drygt 20 miljoner bara i anmälningsavgifter. Till detta kommer intäkter från en rad olika sponsorer som Asics (huvudsponsor), Capgemini och SL plus en rad samarbetspartners och leverantörer som bidrar.

Går man sedan över till den motion som kan utövas vintertid så är exempelvis även längdskidåkning något som i hög grad idag kostar pengar och inte enbart i form av utrustning. Det är även så att det är en kostnad att få tillträde till de spår som omsorgsfullt tas fram med hjälp av konstsnö i stora delar av södra halvan av vårt land. Kostnad per gång eller kostnad för en säsong. På Borås skidstadion kostar det 70 kr för ett dagkort eller 700 för ett årskort.

Det behöver givetvis inte kosta en massa pengar vare sig för att utrusta sig med de nödvändigaste prylarna för respektive idrott. Men om man väl kommer in i det så blir det som vilken hobby som helst där man tittar på nya skor, glasögon, appar och annat mer eller mycket mindre viktigt i sammanhanget.

Ska man se lite mer allvarligt på det hela så tror jag egentligen att alldeles för många “enkla” idrotter har skapat en bild som i lite för hög grad fokuserar på material snarare än prestation. De flesta av oss slänger säkert ut pengar i onödan och samtidigt bidrar vi till att ge andra, som inte kan göra det på samma vis, dåligt samvete och i värsta fall kanske dom avstår från att motionera för att dom inte har råd med dom rätta prylarna…

Själv är det löpning som i huvudsak upptar mitt motionerande. Allt detta samlas ihop på Runkeeper och från januari i år skriver jag ett blogginlägg om var och en av mina löprundor under året. Det sker på min andra blogg och målet är 100 rundor under året. Just nu ligger jag lite efter schemat. Bara #5/100 rundor är avklarade och jag skyller på det kalla vädret.

Detta är inlägg 2 av 100 i intitiativet #Blogg100 som går ut på att skriva ett blogginlägg om dagen med start den 2013-01-23.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *