Det svåra skiftet i den digitala politiska debatten

Att blogga om politik och aktuella samhällsfrågor är något jag har hållit på med sedan 8 år tillbaka. Början av 2005 startade jag och det var alldeles i början av den boom som sedan har utvecklats enormt på mindre än tio år.

Redan i juni bloggade jag om hur jag såg på det politiska bloggandet och hur det har förändrats och blivit enorm mycket svårare att nå ut på det vis som det gjorde fram till valet 2010. Efter det har både strukturen bland politiska bloggare förändrats och komplexiteten i att nå ut med sitt budskap till omvärlden.

Emma @opassande och @deeped bloggar idag om det politiska bloggandet och hur det har förändrats.

Emma frågar sig om det behövs en svensk politisk bloggosfär:

Tanken för mig är att en stabil politisk bloggsfär skulle kunna bistå med en fördjupad insyn i resonemang kring politiska beslut. Av och för vanligt folk, de som är väljare. Det kan handla om kritiskt tänkande, såväl som kunskapshöjande. Det saknas, som jag ser det. Eller rättare sagt: finns det, så ser jag det inte. Så ja, det finns ett behov. Frågan är om det är ett behov som just bloggare, ur en traditionell mening, kan fylla.

Deeped förklarar hur förändringen har skett och att debatten har flyttat från bloggar till Twitter och Facebook. Han tror att vi behöver se oss om och fundera över hur det politiska bloggandet ser ut i andra länder:

Generellt så kan jag ändå se att bloggandet visserligen har förändrats i grunden men det handlar mer om att bloggen är en teknisk uppfinning som delvis gjort sitt, en plattform som idag inte har samma värde som pre-Facebook och pre-Twitter. Det innebär inte att det är värdelöst men en blogg får idag ses som ett komplement: en plats att faktiskt sätta sin agenda, skapa kunskap som sedan används i diskussioner och debatter på andra plattformar. För att återfå gnistan behöver den svenska politiska bloggosfären kanske titta på hur bloggen används i delar av världen där ordet är makt mot annan makt: Egypten, Iran men också i USA.

Jag ser ju hur Twitter och Facebook skapar debatt om man träffar rätt med ett blogginlägg där rätt person retweetar eller delar det på Facebook. Ett inlägg strax före jul om Disney och Pickaninny är ett strålande exempel där bland annat @deeped bidrog till att det har delats över 600 gånger vilket är väldigt mycket för mina inlägg.

Det jag saknar är möjligheten att se vilka det är som delar det man skriver. När det var länkar som gällde så kunde man bara gå in och läsa vilka reaktioner det givit. Nu har jag ingen aning om vilka det är som har delat mitt inlägg över 600 gånger. Finns det verkligen inget sätt att kunna se detta?

För att återkoppla till det jag skrev i visst missmod i juni så är detta ändå det viktigaste i vad jag skrev den gången:

Det har hänt enormt mycket sedan jag i inledningen av den stora bloggboomen började skriva 2005. Att blogga har blivit vardagsmat och det är inte alls lika lätt att tränga igenom bruset idag. Så många andra olika plattformar har växt fram och tagit över den debattlusta som för ett antal år sedan hade sin naturliga plattform på bloggarna. Idag sker dialogen och debatten i mycket högre grad på Facebook och Twitter. Man följer länkar därifrån till olika bloggar men den övervägande delen av läsarna återvänder till Facebook och Twitter för att debattera för eller emot vad man just läst.

Ska man ha en chans att klättra i synlighet bland politiska bloggar idag så ska man antingen klia tillräckligt mycket rygg inom det parti man är medlem i eller som obunden bloggare skriva så vassa texter att de blir uppmärksammade just för att åsikterna avviker från mainstream-debatten i övrigt. En resonerande och förnuftig bloggtext försvinner allt snabbare in i mörkret.

Så kanske det har varit ganska länge men det har blivit alltmer på det viset sedan valet 2010. De allra största förlorarna på detta är de politiska partierna som inte lyckas locka med den intresserade massan in i den politiska vardagen. Istället sluter man sina led och skapar en polerad fasad av sig själva och partiet. Floskler och en enhetlig linje blir viktigare än en öppen, het och ärlig debatt bortom blockpolitiken.

Jag tror att vi säkert kommer att få se ett ökat intresse för politiska bloggar när supervalåret 2014 faktiskt snart är här.

Men mycket handlar just om att kunna följa vilka som är intresserade och delar ens inlägg och hitta knepen att på Twitter och Facebook skapa det surret kring texterna som också gör att det kan bidra till en debatt och i slutändan bilda opinion för eller emot något.

Det handlar också mycket om tid. Möjligheterna är säkert betydligt större än det jag skrev i juni, men det handlar på ett helt annat sätt om tid att hinna ta hand om debatten på så många andra håll än inom bloggosfären som var fallet för inte speciellt många år sedan.

Det handlar inte längre om den politiska bloggen som den plats där man kan sätta sig ner för att tänka, tycka, länka och invänta besökare.

Det handlar istället om att skriva betydligt mycket mer genomtänkt och finna vägar in i andra sociala medier för att sprida detta på ett sådant vis att det även utan dessa relativt lättköpta länkar från nyhetssajterna som för många av oss var det som byggde enskilda oberoende bloggare till relativt stora namn inom den politiska bloggosfären.