Hur mycket är idrottsliga framgångar värt för våra politiker?

Regeringens uttalade ambition är att stärka svensk idrotts internationella konkurrenskraft. Det enda regeringen kan göra för att detta ska ske är att tillsätta ekonomiska resurser som sedan, förhoppningsvis, förvaltas på allra bästa sätt.

Men frågeställningen som Riksidrottsförbundet idag tar upp, och som i stort fokuserar just på elitidrotten och de yppersta framgångarna, tycker jag missar den allra viktigaste poängen för att göra Sverige mer konkurrenskraftigt på internationell nivå.

Förutsättningen för detta är inte bara att det finns resurser att satsa på den elit som redan existerar. Förutsättningen för att få en bredare elit, och därmed fler möjligheter att konkurrera på internationell nivå, är en långsiktig och målmedveten satsning på barn- och ungdomsidrotten. Precis som med så mycket annat i samhället så handlar även detta om att grunden läggs i unga år. Finns det en kunskap, ett tålamod och tillräckliga resurser där så ökar möjligheterna dramatiskt att skapa bredden och underlaget för framgångar internationellt på seniornivå.

Jag bloggade i början om den livsviktiga elitidrotten som bland annat handlade om Folke Rydéns dokumentär Medaljens pris, vad som krävs för att prestera på yppersta nivå och förstå vidden av de satsningar som sker samtidigt som det ändå handlar om viktiga förebilder för att skapa framtidens stjärnor.

Jag bloggade även om olympiska spel och den krassa verkligheten att det är pengar som avgör framtida svenska framgångar där. Precis så som Riksidrottsförbundet idag säger. Nästan varje OS visar värdnationen att deras satsning inför sitt eget spel skördar framgångar som sedan, i alla fall till viss del, faller tillbaka till en för nationen mer normal nivå. Den satsningen handlar oftast inte om mer än 7-8 år från det datum man tilldelas spelen tills de avgörs. Ändå räcker det så ofta till för att skapa framgångar som annars inte skett med samma ekonomiska förutsättningar som annars gällt.

Tänk då vad en ännu mer långsiktig plan, från barn- & ungdomsidrotten och framåt, skulle kunna ge. Inte bara för att nå framgångar internationellt utan även för att skapa en bättre folkhälsa och därmed bättre förutsättningar för så mycket annat i ett samhälle som i många stycken går åt motsatt håll vad gäller folkhälsan.

Om regeringens, och övriga politiska partiers, ambition är att skapa förutsättningar för att svensk idrott ska kunna konkurrera på yppersta nivå i världen så är en bra start att börja med att garantera alla barn och ungdomar en skolidrottsundervisning som är värt namnet. Det kostar men jag är övertygad om att en medveten satsning redan därifrån och hela vägen ger effekt både på folkhälsan, breddidrotten och i förlängningen den yppersta elitens möjligheter.