“Rätt till heltid” är i första hand en möjlighet under ansvar

Precis som jag skrev i lördags har jag inga invändningar mot S-ambitionen att kunna erbjuda rätten till heltid. Det handlar dock fortsatt om att ha kvar en flexibilitet som är till gagn både för arbetstagare och arbetsgivare.

Idag replikerar Moderaterna och man gör det i stort i samklang med vad Socialdemokraterna uttrycker men med en mycket viktig poäng:

Så sent som i oktober sa Håkan Juholt att den första proposition en nyvald S-regering lägger 2014 är en lagstadgad rätt till heltid. Detta skulle allvarligt utmana den svenska modellen och parternas möjlighet att sätta upp ramarna för arbetsmarknaden. Vi vill att fler ska ha rätt till heltid – men det ska ske genom avtal som ger möjligheter för lokala verksamheter att bestå och utvecklas.

Varje arbetad timme är en viktig byggsten i samhällsbygget Sverige, men innebär också en ökad inkomst och trygghet. Alla som kan arbeta ska kunna göra det. I det arbetet spelar offentliga arbetsgivarna en viktig roll.

Huruvida det handlar om en allvarlig utmaning av den svenska modellen kan man väl diskutera. Det är snarare lite korkat av just Moderaterna att hänvisa till den svenska modellen så att fokus hamnar på detta istället för vad man egentligen säger – att man i princip är rörande överens med Socialdemokraterna om själva principen. Men det är ändå viktigt att komma ihåg frågan om flexibilitet som Moderaterna pekar på och att det inte alltid är en rätten till heltid som är avgörande.

En annan viktig synpunkt i sammanhanget är hur rätten till heltid sedan ser ut i praktiken:

Att ha en utgångspunkt i att kunna erbjuda alla en heltid är helt rätt, men sedan finns det enormt mycket mer än så som är avgörande för att allt ska fungera så bra som möjligt för båda parter och inte minst för arbetstagarens totala situation.

Det handlar i slutändan om att på varje arbetsplats ha en inställning som ser till allas bästa och där är inte rätten till heltid det som är det avgörande svaret även om det är en viktig del.