En betraktelse av en socialdemokratisk partikongress

Liggandes sjuk hemma har jag igår och idag haft möjligheten att följa den socialdemokratiska partikongressen i Älvsjö på tv.

Gårdagens tal av Mona Sahlin var långt och det var fyllt av mycket starka utfall emot alliansregeringen. Det var ett mobiliseringstal för deltagarna på kongressen men jag undrar om ens merparten av dom kan hålla med om de anklagelser om att alliansen medvetet vill skapa ett sämre liv för människor i Sverige och att det enda målet är att göra den rikaste tiondelen ännu rikare.

Jag tror dessutom inte att någon av alla de väljarna som ligger inom räckhåll för socialdemokraterna att locka till sig från allianspartierna tror så.

Jag tycker att det allra märkligaste är att Mona Sahlin ens behöver tala om för sina egna partimedlemmar att alliansens poltik inte är bra. För mig, om jag vore socialdemokrat, skulle det väl vara en självklarhet. Men det kanske är just där skon klämmer. Skillnaden mellan vad Mona Sahlin egentligen vill och vad alliansen gör i en lång rad frågor ligger inte alls så långt ifrån varandra som hon försöker påskina och eldigt övertyga sina kongressombud om.

När hon hackar på Jan Björklunds skolpolitik så är det bara betygen för förstaklassarna hon kan använda som argument.

När socialdemokraterna nu på förmiddagen har omfamnat svenska entreprenörer och småföretagare så är även det ytterligare ett steg närmare den politik alliansen företräder. Det är säkert en stor positionsförändring för det socialdemokratiska partiet men det är definitivt inte något som gör partiet unikt i förhållande till alliansen. Det är en anpassning till verkligheten som borde ha skett för många år sedan.

Det är intressant att följa en kongress så som jag nu bitvis har kunnat göra. Hur så mycket, fullt förklarligt, är utarbetat på förhand och där det råder en förbluffande enighet om vad som föreslås. Trots att det är ett parti i opposition och med ett enda mål i sikte, att återta regeringsmakten nästa år, så måste jag säga att det än så länge varit mycket klent med konkreta och nydanande förändringar som skulle kunna göra en skillnad.

Alliansens vallöfte om att skapa jobb var i samband med valet 2006 något som Fredrik Reinfeldt då trodde skulle vara helt avgörande i bedömningen av regeringen i samband med nästa års val. Nu ser verkligheten helt annorlunda ut.

Grundläggande i debatten är att det har försvunnit 100 000
arbetstillfällen det senaste dryga året i vad som sägs vara den värsta ekonomiska krisen sedan 1930-talet.

Frågan handlar sedan förra hösten inte om att skapa fler arbetstillfällen utan om att begränsa verkningarna av krisen. Frågan som måste ställas är huruvida alliansregeringen
hade kunnat förhindra detta eller inte och om socialdemokraterna hade
kunnat göra det bättre.

Socialdemokraterna måste presentera något som dramatiskt förändrar frågan om jobben för att det ska övertyga om en skillnad. Ännu så länge syns inget sådant till som jag tror lockar mer än redan invigda sossar. Kanske tappar man till och med väljare åt vänster när man nu påstår sig omfamna småföretagare och entreprenörer.

Andra bloggar om socialdemokraterna, politik, val 2010, mona sahlin, jobbpolitik, arbetsmarknad, alliansen