Logisk dom i rättegången mot barnläkaren
Man behövde inte vara en Einstein, inte ens för flera år sedan när åtalet kom, för att vara extremt skeptisk till det åtal som skedde mot barnläkaren på Astrid Lindgrens barnsjukhus.
När domen igår föll och visade sig vara friande och dessutom så klar och tydlig som det förmodligen kan vara så var det förhoppningsvis slutet på åklagarens märkliga jakt för att fälla en läkare.
Jag hörde igår lagman Mari Hedenborg på P1 redovisa för hur man har gått tilväga och att man inte slutat där man kunde har gjort, efter att ha konstaterat de oklarheter och de orimligheter som finns kring den höga nivån av Tiopental, utan även har fullföljt övriga delar och så långt det kan vara möjligt friat barnläkaren från de misstankar som hon fått leva med så länge.
Precis som jag skrev redan i mars 2009 när åtalet kom så var det värsta som det här kan leda fram till är att patienter i olika åldrar kan komma att få lida onödigt mycket om läkarnas riktlinjer skärps så att de inte längre kan utföra sitt jobb för patientens bästa.
Nu slipper vi förhoppningsvis även en sådan debatt.
Att föräldrarnas advokat Peter Althin säger att dom fortfarande inte fått svar på frågan varför flickan dog är beklaglig och givetvis något som inte kan ifrågasättas. Men detta kan inte vara grund nog för att åklagaren, med gårdagens dom, ska fortsätta driva målet i ytterligare en instans.