Fenomenet med Mona-brevet är inte unikt borgerligt

Det finns ingen anledning att göra annat än att ta avstånd ifrån det brev med Mona Sahlins namn längst ner som Expressen berättar om idag.

Jag själv såg det här, som nu beskrivs som ett brev, på en blogg för några veckor eller en månad sedan. Jag noterade det då, men inte mer än så.

Samtidigt så gäller det för Monas anhängare att inte ta till alltför starka brösttoner. Detta är inget som är unikt att bara komma ifrån allianshåll. Det är den typ av kampanjande som förekommer från olika håll hela tiden. Ibland bara tänkt som ett internt skämt och ibland tänkt att spridas i större kretsar. Vissa gånger håller det sig på rätt sida humorgränsen och ibland så träder det över gränsen och blir så som nu är fallet med Mona-brevet.

Det är beklagligt och det ska tas avstånd ifrån, men det är precis som Mary skriver inte unikt borgerliga metoder. Jag hoppas att de som nu håller en hög svansföring i försvaret för Mona även gör det när smutskastningen vänds emot någon i borgerligheten.

Det rätta är att fördöma det som kampanj-metod, vilket jag har svårt att förstå hur det skulle kunna vara, och istället se det i sin helhet som ett beteende som vi inte accepterar från någondera part i den stundande valrörelsen.

Jag har hängt på den här typen av kampanjer vid ett antal tillfällen tidigare, men jag har bestämt mig för att inte falla så lågt i fortsättningen.

Det som dock är viktigt i det här sammanhanget är att kunna skilja på smutskastning och vad som faktiskt kan vara humor och ren ironi. I det här fallet var det något annat, men gränsen är ibland både hårfin och personlig.

Mona Sahlin, socialdemokraterna och de rödgröna i sin helhet ska ifrågasättas och bedömas utifrån de förslag och den politik de har tänkt sig bli valda på. Jag tror att det kommer att räcka långt även det.

Andra bloggar om: politik, mona sahlin, socialdemokraterna, alliansen, val 2010, smustskastning,
Intressant.se