Den 7:e

Det är den 7 juli. Jag fyller år.

Det är fyrtionde gången. Ytterligare ett
decennium i livet har passerat.

När jag fyllde tretti satt jag
där som singel och tyckte att den 7 juli 2000 var en rätt miserabel dag. De 10 år som har gått sedan dess har handlat om en positiv resa in i
äktenskap, föräldraskap och ett gott familjeliv utan några egentliga
problem av allvarligare art. Det är snarast så att jag idag tar allt som
i grunden är positivt alldeles för mycket för givet och kanske glömmer
bort det goda livet.

Vissa säger att det handlar om
att gå in i medelåldern. Jag föredrar istället att beskriva det som Lundell gör:

Förti
är din ungdoms ålderdom
Femti är din ålderdoms ungdom

Oavsett vad
man väljer att kalla det så är det de facto så att jag fyller 40 år. Det är en märklig känsla som har smugit sig på. Givetvis är
det lätt att konstatera att man inte är tjugo längre och detta vill jag
inte heller vara.

Jag trivs väldigt väl med mitt
liv i den ålder jag nu befinner mig i alldeles oavsett vad passet säger
att jag fyller.

Att
gå över gränser som är symboliska, mer än att de är avgörande
rent praktiskt, är ändå svårt att förhålla sig till. För även om jag
personligen inte kommer att känna mig äldre efter idag jämfört
med dagen innan så är jag ändå 40 år gammal och man jämförs fortfarande
mycket mer emot sin ålder än vad vi borde göra. Jag gör det själv och
jag räknar med att andra inte är speciellt mycket bättre.

Det jag
kan konstatera är att tiden går fort. Det är 22 år sedan jag började
jobba efter skolan. Då var min första nära arbetskamrat 40 år och jag
tyckte att han var ganska gammal då. För att vara ärlig tyckte jag att
han var lite gubbig på den tiden. Det märkliga är att han har fortsatt
att se lika gammal ut i mina ögon ända sedan dess och när han nu är 62
så ser han snarare yngre ut än vad åldern säger.

Nu är jag själv
där i den åldern och om jag ser gubbig ut, vilket jag för övrigt inte
ens kan tänka mig, är upp till andra att bedöma. Jag känner mig i alla
fall inte så gammal som mina egna fördomar talade om till mig för mig
att jag borde göra när jag för 20 år sedan betraktade en 40-åring som
stod framför mig.

Under alla omständigheter handlar
de kommande tio åren i livet om att gå ifrån ungdomens ålderdom till
ålderdomens ungdom och ett liv med allt större barn som ska växa till
tonåringar. Förändrade villkor och nya möjligheter.

Vilka dom möjligheterna är, med tanke på allt positivt som har inträffat det senaste decenniet, är svårt att förutspå.

Men drömmar finns där i bakhuvudet. Drömmar som ser fundamentalt annorlunda ut idag än för tio år sedan. Drömmar om att skapa något eget. Drömmar om att utveckla den ådra av skriverier som jag har konkretiserat de senaste fem åren. Drömmar om att leva och bo i New York något år. 

Tillsammans med förutsättningarna så ser jag ganska annorlunda ut idag. Ja, förutsättningarna fanns där givetvis även för tio år sedan, men nu har de genom olika lyckliga omständigheter och eget personligt slit även blivit verklighet. Det är detta som skapar nya drömmar.

Det är inte så mycket att passera zenit och sedan falla utför som det hela handlar om. Istället är det nu, väl uppe på den positiva och stabila plattform som jag hamnat på sedan tretti, som livet ska fortsätta att levas.

Livet mitt emellan ålderdom och ungdom är, om man
tänker efter en stund, en ganska angenäm tid att ta klivet in i.

 

Min lillebror och jag vid pappas vita Opel Rekord på en västkust-camping sommaren 1975.

—

En grund till denna text har tidigare publicerats på min andra blogg, men den dag som idag är gav mig några nya tankar som passade bäst att väva in tillsammans med det tidigare.

Andra bloggar om: födelsedag, ålderdom, ungdom, medelåldern