Flygplatsen som frihetsförmedlare borde vara för alla

Det finns många olika saker som kan känna sig fri på. Att vara ensam kan vara frihet på samma vis som det kan kännas som fångenskap. Egenvald ensamhet kan innebära frihet.

Även en sådan sak som pengar är en källa  till frihet och oberoende. Samtidigt är pengar aldrig den faktor som gör dig lycklig. Oberoendet som pengar kan ge dig kommer vid en nivå som är betydligt lägre än vad jag tror att många fått för sig. Över den gränsen ger det inte en större frihetskänsla, en större lycka men möjligtvis ett ännu större oberoende.

Om man bortser ifrån ensamheten, närvaron av andra eller pengar som en frihetsfaktor så finns det en speciell plats som nästan alltid, oberoende av hur tråkig den faktiskt kan vara, framkallar en alldeles speciell känsla av frihet hos mig.

Att befinna sig på en flygplats är detta för mig. Den ständiga rörelsen av människor som är på väg till eller ifrån ett resmål, för att träffa sin familj igen, åka på en efterlängtad semester eller bara på väg hem ifrån ett jobb tillräckligt långt hemifrån för att flyget ska vara vägen tillbaka igen är oslagbar.

Flygplatser kan vara enormt tråkiga, som den internationella i Istanbul till exempel, eller fantastiskt roliga som Kuala Lumpur. Det kan vara en liten pytteflygplats med barska vakter i Malaysias inland eller en lika liten på Cooköarna med en uckulele-spelande gubbe i halmhatt sittandes ovanpå bagagebandet. Det spelar ingen roll. Det räcker med känslan av att bara vara på väg för att framkalla frihetskänslan hos mig.

När man har checkat in och klarat av säkerhetskontroller så är flygplatser som en egen liten värld av butiker och mer eller mindre bra matmöjligheter som oftast kostar mer pengar än vad det någonsin smakar.

Flygplatser borde också får vara en plats för frihetstörstande människor att snabbt kunna ta sig från oro till säkerhet utan att riskera sina liv över hav i osäkra båtar till en kostnad som vida överstiger priset på en flygbiljett.

Tyvärr är flygplatser inte det ställe där detta kan ske på det vis som borde vara rimligt ur ett mänskligt perspektiv. Rädslan för att stå som ansvarig för att en resenär tvingas tillbaka igen hindrar flygbolagen ifrån att göra det om vore rimligt.

Den frihetskänsla som jag känner på en flygplats och som många andra känner är något som är för oss som har privilegiet att bo i ett land som aldrig, eller i alla fall väldigt sällan, hindrar oss ifrån att ta oss vart vi vill i hela världen.

Att det i många fall inte ens handlar om mängden pengar man kan lägga upp för att resa dit man vill säger mycket om hur vi låter friheten vara något vi bara öppnar för de av oss som redan lever i frihet.

Att vara på väg är frihet. Att komma någon annanstans på denna väg skapar nya perspektiv och ger influenser som är avgörande för vår förståelse för omvärlden.

För mig är flyget och flygplatser det ultimata sättet att vara på väg och ge mig den allra bästa känsla för frihet, oberoende och vägen till nya influenser i livet som finns.