Tankar om ett extraval – vem har modet att släppa prestigen?

Stefan Löfven har lidit ett enormt stort nederlag både personligen och för sitt parti och regeringen idag. Regeringens budget, hans första som statsminister, har förlorat i riksdagen och istället har Alliansen med SD:s hjälp vunnit med sitt budgetförslag.

Direkt efter denna förlust ställer han sig tillsammans med Gustaf Fridolin och säger att han 29 december kommer att utlysa extraval 22 mars nästa år. Han gör det genom att utnämna det som ett val om den budget han just har förlorat med. En budget som har sitt stöd i regeringspartnern MP och stödpartiet V.

Att han inte inser att att en del av problematiken ligger just i att han sitter med MP i regeringen och har lutat sig mot Jonas Sjöstedts axel i ett antal frågor som Alliansen aldrig någonsin kan acceptera.

Löfven har som statsminister visat sig vara en usel förhandlare. De skills han har haft som facklig förhandlare räckte inte långt här. Till detta har allianspartierna gjort vad dom lovade i valet – fullföljt sin plan med en egen gemensam budget.

Parlamentariskt kaos är vad vi nu ser som ett faktum och som kommer att leda till något helt annat, men jag kan inte hålla med om att det handlar om maktlystnad att fullfölja vad man lovat i ett val. Att den sedan, sannolikt mot Alliansens egen förmodan, röstat igenom när SD väljer att göra vad man nu gjort är inte någon annans ansvar än SD:s.

Till och med finansministern har idag åtskilliga gånger sagt i budgetdebatten att hon inte ser något konstigt i att Alliansen röstar på sitt eget budgetförslag – det som man lovat att göra. Misslyckandet ÄR Löfvens som inte förmått att med MP lägga fram en budget som Alliansen i alla fall passivt kunde godkänna.

Det som var befriande att se var att Löfven äntligen reagerade och visade lite temperament. Men jag tror inte att ett förtroendeval om den budget som just förlorat är rätt väg. I valrörelsen upprepade Löfven flera gånger att han ville samarbeta med C och FP för att bryta blockpolitiken. Han försökte inte speciellt länge med detta innan han satte ihop en budget med MP och V som på flera punkter var en stridsyxa just för C och FP.

Att agera så mot de partier man vill finna samarbete med måste ses som fullkomligt fel strategi. Att idag dessutom i affekt starta upp en valrörelse tillsammans med MP, och med samma budget som V står bakom, som frågan vi ska rösta om i mars nästa år är för mig hål i huvudet om man vill finna samarbete över blockgränserna.

Om det handlar om att bryta ny politisk mark i Sverige, vilket jag ser som helt nödvändigt, så måste det till starka och modiga överväganden från både S och ett par, tre allianspartier. Att låsa fast det till att då handla om en budget som just förlorat är, för att prata Löfven-språk, fel ingångsvärde i diskussionen.

Om det nu blir ett extraval så tror jag tyvärr att det återigen bara kommer att finnas en enda riktig vinnare av detta och ett läge i riksdagen som liknar det vi redan har rent mandatmässigt. SD kommer att bli ännu större och vare sig de rödgröna eller Alliansen kommer att ha tillräckligt stöd för att på egen kraft få igenom en budget och styra landet.

Sverigedemokraterna demonstrerade redan igår, när man annonserade att det var Alliansens budget man skulle rösta fram, exakt vad det är som är det som överskuggar allt. Idag förtydligades detta när man utnämner extravalet som ett val om minskad invandring till Sverige.

För Alliansen är det ett ganska knepigt läge just nu. Man har fått igenom sitt budgetförslag i riksdagen men måste gå direkt in i en valrörelse där förutsättningarna är varierande. Moderaterna väntar på att utse efterträdaren till Fredrik Reinfeldt. Att det blir Kinberg-Batra står väl ganska klart, men hon är inte vald ännu.

Jan Björklund är ifrågasatt internt och jag är övertygad om att han inom en inte alls för lång tid skulle avgått. Nu blir det ett val till med honom vilket jag inte tror är någon fördel för FP.

Göran Hägglund är ingen vinnare och KD ligger risigt till.

Det enda allianspartiet med någon form av vind i ryggen är nog ändå C och Annie Lööf. Sedan valet har hon framstått som oppositionsledare i Reinfeldts frånvaro.

Sedan tror jag att Löfven, Fridolin och Romson grovt har missbedömt en sak som kan vara avgörande för deras stöd. Beslutet att på obestämd tid stoppa arbetet med förbifart Stockholm och planen på att stänga Bromma Flygplats kan komma att stå de båda partierna dyrt när boende i huvudstadsregionen ska rösta i mars. På tal om det där om vad man säger före ett val och sedan gör efter detsamma…

Det riskerar att bli en ny valrörelse som kommer att bli ännu tuffare rent retoriskt än vad vi såg i höstas. Den riskerar att, återigen, spela SD rakt i famnen och vi kommer att stå där tidig vår 2015 med ett parlamentariskt läge som inte på något vis kommer att se bättre ut än idag.

Det handlar om att vara modig och våga släppa prestige och historien på tillräckligt avstånd för att ta den svenska politiken in i ett konstruktivt läge igen. Fan vet vem som har det modet men jag tror att det hade varit bra om ytterligare någon partiledare hade hunnit bytas ut.