Maramö-mötet och tillståndet i svensk politik #blogg100

Det är fyra partiledare med olika problem som möts i Maramö utanför Värnamo imorgon. Allianspartierna behöver var och ett för sig hitta visioner som lyfter partierna och Alliansen tillsammans.

Att Moderaterna är överlägset störst är ett faktum som övriga tre måste förhålla sig till och för att själva överleva måste det hända något.

När man ser Jan Björklund i Agenda så utstrålar han inte någon större entusiasm över att åka till Maramö och att vi skulle få något spännande att prata om på direkten tror han inte är aktuellt.

Har vi hört Annie Lööf den senaste tiden så har hon spetsat till tonen rejält och har imponerat på mig. Men nu kräver det också att hon vågar stå upp internt inom Alliansen och där inte enbart visa total enighet med sina kollegor. Det handlar om att markera skillnad även om det gemensamma målet är att vinna valet nästa år.

Göran Hägglund vann den interna striden för ett år sedan och det påstås att partiet nu är enat. Dock har han samma problem som Annie Lööf där ett visst avståndstagande i olika frågor på senaste tiden indikerar en viss trotsighet i Allianssamarbetet.

Statsministern själv kanske vi redan inom en månad kommer att få ett avgörande besked ifrån som dramatiskt kommer att påverka bilden av Alliansen. Avgår han som partiledare för ett jobb inom EU så öppnar det upp för övriga tre partier i Alliansen att positionera sig i förhållande till en tilltänkt efterträdare som påstås var Anders Borg.

Samtidigt som Alliansen har sina problem att hantera så tycks nu Miljöpartiet återigen vara på god fot med Socialdemokraterna igen. På annat sätt är svårt att exempelvis se på dagens gemensamma utspel. Deras problem är att man tillsammans inte är tillräckligt starka för att kunna bilda en regering så länge inte något alliansparti inte ramlar ur Riksdagen. Man behöver återupprätta det rödgröna samarbetet med Vänsterpartiet för att maximera sina chanser att ta över makten efter valet nästa år. Just det samarbetet som väljarna var ganska avvisande till i förra valet.

Jag ser att Stefan Löfven försöker att styra sitt parti genom att balansera mellan olika delar av partiet. Han är säkert en stark förhandlare, men frågan är om han har förmågan att låta detta visa sig i en politik som är tillräckligt stark för att visa skilland jämfört med vad vi har sett från Socialdemokraterna sedan valet 2006. Ännu så länge är tecknen på detta ganska små. Löfven och hans parti har mycket kvar att bevisa.

Miljöpartiet har varit och är fortfarande det parti som kan komma att visa sig vara helt avgörande för vem som regerar Sverige efter valet nästa år. Innan byte av språkrör var jag övertygad om att Alliansen låg bäst till, men på senaste tiden har jag blivit mer och mer tveksam till var man verkligen kommer att lägga sina ägg. Ett är dock helt säkert, ett nytt uttalat regeringsalternativ tillsammans med Socialdemokraterna tror jag är förödande för partiet.

Jag tror inte att Allianssamarbetet kommer att brytas upp före valet 2014. Men om något av partierna ramlar ur riksdagen eller om man förlorar makten så kommer vi att få se stora förändringar på i inriktning och vem som leder partierna.

Jag tror att Alliansens nyckel är att Annie Lööfs beslutsamhet också översätts i praktisk handling som väljarna kan se fördelarna av och om Reinfeldt avgår och lämnar över till en Anders Borg som jag tror kan skapa ett större förtroende för sig själv som person än vad till och med Reinfeldt lyckats med.

Alliansens födelse 2004 var något nytt och fräscht i svensk politik som skapade förväntningar som man lyckades infria samtidigt som ett trött socialdemokratiskt parti inte hade förmågan att stå upp i valet 2006. Nu har vi en alltmer diffus allians som har mycket kvar att bevisa för att leva upp till vad man säger sig stå för. Samtidigt har vi ett lika diffust Socialdemokraterna och ett miljöparti som tycks vackla mellan två hötappar utan att klart och tydligt visa var man står.

Till allt detta har vi Sverigedemokraterna och deras tillväxt som sker på grund av övriga partiers tillkortakommanden.

Valet 2014 ser just nu ut att bli en mer oviss historia än vad vi har sett på många år. Det är nog många som är betydligt mer bekymrade än vad man vågar knysta om just nu.

 

Inlägg #032 från mig i #blogg100 som är ett initiativ av Fredrik Wass.