Lisa Nordén är en utmärkt förebild

Det är lätt att prata om förebilder och idoler i idrottssammanhang. Samtidigt vet vi att det är ett liv med enorma uppoffringar som måste till för att bli bäst i världen i en idrott vilken som helst.

Det är både fysiska och mentala insatser som krävs för att nå dit och detta är inte någonstans ett hälsosamt liv. Det är inte i detta förebildens och idolens styrka ligger. Det är i att visa vilka möjligheter det finns att lyckas med något även om man inte är den yppersta talangen i unga år. Att betydligt längre upp i åldern låta envisheten och gnetandet under många år ge resultat.

Just i detta är Lisa Nordén, gårdagens stora drottning på Idrottsgalan, ett alldeles strålande exempel som på alla sätt är en förebild och som inte minst visar att det inte handlar om att sticka ut som en gigantisk talang redan som barn och i de tidiga tonåren.

Läs också Jonas Coltings utmärkta hyllning till Nordén och varför elitsatsningar för våra barn i tidig ålder är fullkomligt felaktigt.

För övrigt var det allra bästa i gårdagens idrottsgala det tal som Julia Mjörnstedt höll inför presentationen av årets ledare:

Annars är det anmärkningsvärt hur Jerringpriset, det som ska vara svenska folkets pris, har blivit en tävling där entusiaster för olika förbund inom idrotten tycks använda för att lyfta upp sin egen idrott snarare än att premiera den som bör premieras.

Ridsportförbundet lyckades förra året att rösta fram Rolf Göran Bengtsson till en överlägsen seger och igår blev Sara Algotsson tvåa före Zlatan Ibrahimovic, vår absolut största internationella stjärna just nu som gjort sitt allra bästa år. Hon vann inte, och tur var väl det, men det är i mitt tycke ett mycket märkligt sätt att lyfta fram sin egen idrott.