Semester är bara en av alla prioriteringar

Att inte få möjligheten att, om man vill, någon gång per år få en semester bort ifrån sitt hem är något som jag tror på lång sikt är en negativ faktor för var och en. Det behöver vare sig betyda att man reser till andra sidan jordklotet eller utanför landets gränser. Det handlar om att komma bort hemifrån, få ett miljöombyte och lite perspektiv på tillvaron.

Som vuxen har jag haft den stora förmånen att ha kunnat göra precis det där, oftast flera gånger per år i någon form, och varje gång upplever jag just den där känslan, som är svår att sätta fingret på, där hjärnan börjar tänka lite annorlunda, ser på vardagliga saker lite annorlunda och ger inspiration till nya tankar i stort och smått. Som barn var samma möjligheter av olika anledningar ytterst begränsade även om de fanns syre att inhämta även då.

Samtidigt så ser jag en klart förändrad bild av vad semester är. Det tycks som om man nu måste resa utanför landets gränser och allra helst till andra sidan jorden för att det ska räknas på riktigt. Jag kan tycka att det är lite synd att det begränsas på det viset. Ett break i vardagen behöver inte innebära att vara borta i en vecka utomlands. En dag vid havet, på ett lekland eller vad det nu än kan vara som man inte gör varje vecka året runt är också semester. Men när kriteriet på semester sätts så högt så vågar man knappt knysta om sådana triviala saker som “bara” sker över en eller några dagar. Dessutom ska vi inte glömma att det finns många som väljer att vara egenföretagare och av den anledningen inte kan ta semester så som en tjänsteman eller LO-medlem gör. Johan skriver bra om detta.

Till detta kan man också fundera över det här med ekonomiska förutsättningar för att kunna åka iväg på det som många ser som semester. Givetvis är det så att många inte har en sportslig chans att kunna spara ihop till en vecka utlandssemester. Inget snack om den saken, men jag tror också att det finns många fler som skulle kunna göra det om det var detta man prioriterade i sina liv.

En stor anledning till detta tror jag är att det idag finns så många andra områden, året runt, som man också väljer att prioritera och lägga sina pengar på i mycket högre grad än för 20-25 år sedan. Det fokus som många idag har på sitt eget hem och den standard som generellt sett ska hållas i form av modernitet och annat runt omkring går inte att jämföra med hur det såg ut när jag var barn. Detsamma gäller en rad vardagliga fritidsaktiviteter som det läggs resurser på och som även detta är något helt annan nu för tiden. Även om nivån på detta skiljer sig åt kraftigt så är inställningen och prioriteringen från så många fler på en helt annan nivå och detta påverkar givetvis totalt sett möjligheten att, om man vill, dra iväg på en veckas ledighet bort hemifrån någon gång per år.

Där det stora problemet finns, om man ska se till barns möjlighet att exempelvis få ett sommarlov utan att skämmas över när skolan börjar igen, är alla de barn som vare sig får åka iväg på på någon enda dag eller dagars semester hemifrån eller har möjlighet att göra speciellt mycket av vad kompisarna runt omkring dom kan i vardagen. Det är de barn som lever i familjer med så knappa resurser att prioriteringen inte står mellan det ena eller det andra för hemmet eller i resväg, utan om att lyckas få pengarna att räcka för mat, kläder och det allra nödvändigaste i vardagen varje dag året runt.

Det ska inte vara en lyx att kunna lämna hemmet, i alla fall någon gång per år, och ha semester ifrån vardagen. Det är många som säger sig inte kunna det, men jag tror att fler kan göra det om prioriteringarna sker lite annorlunda under hela året mellan renoveringar, konsumtion och fritidsaktiviteter.

Kvar finns dom som inte har valet att prioritera på detta viset…