De partipolitiskt obundna bloggarna har inte mycket att hämta

Tydligen ska det under Almedalsveckan i Visby hållas ett seminarium om svenska politiska bloggar – “Hur ser framtiden ut för den politiska bloggosfären“.

Frågeställningen beror delvis på vad man menar med den politiska “bloggosfären”.

Om man med detta menar bloggare som är knutna till ett parti och tydligt bloggar utifrån det så är deras framgångar helt och hållet beroende av att gå i så täta band som möjligt med sitt parti för att få tillräckligt många ryggdunkar och därmed i någon mening lyfta i synlighet.

Om man istället menar alla bloggar, likt den här, som inte flaggar med ett parti utan möjligtvis säger sig vara sympatisör till ena eller andra regeringsalternativet så skulle jag vilja påstå att denna, i de andra partipolitiskt bundna bloggarnas ögon och inte minst i partiernas ögon, är mer eller mindre ointressanta så länge inte även dessa berömmer det ena eller andra partiets politik.

Det jag ser är att avvikande åsikter bland alla som bloggar politiskt har fått betydligt mindre utrymme och, vilka fina ord om demokrati som än sägs, inte alls tas tillvara så som man borde göra med röster som står utanför de ledband som det övriga gänget gör.

Det har hänt enormt mycket sedan jag i inledningen av den stora bloggboomen började skriva 2005. Att blogga har blivit vardagsmat och det är inte alls lika lätt att tränga igenom bruset idag. Så många andra olika plattformar har växt fram och tagit över den debattlusta som för ett antal år sedan hade sin naturliga plattform på bloggarna. Idag sker dialogen och debatten i mycket högre grad på Facebook och Twitter. Man följer länkar därifrån till olika bloggar men den övervägande delen av läsarna återvänder till Facebook och Twitter för att debattera för eller emot vad man just läst.

Ska man ha en chans att klättra i synlighet bland politiska bloggar idag så ska man antingen klia tillräckligt mycket rygg inom det parti man är medlem i eller som obunden bloggare skriva så vassa texter att de blir uppmärksammade just för att åsikterna avviker från mainstream-debatten i övrigt. En resonerande och förnuftig bloggtext försvinner allt snabbare in i mörkret.

Så kanske det har varit ganska länge men det har blivit alltmer på det viset sedan valet 2010. De allra största förlorarna på detta är de politiska partierna som inte lyckas locka med den intresserade massan in i den politiska vardagen. Istället sluter man sina led och skapar en polerad fasad av sig själva och partiet. Floskler och en enhetlig linje blir viktigare än en öppen, het och ärlig debatt bortom blockpolitiken.