Bredbandsskatt är inget socialdemokratiskt framgångsrecept

På en öppen marknad är det själklart dess aktörer  som sätter priset på sina tjänster – så även gällande bredbandsleverantörer.

För samhällets bästa, i ett antal olika perspektiv, finns det ingen som helst anledning för staten att lägga på några skatter utöver det normala på just bredband.

Så när socialdemokratiska ordföranden i riksdagens kulturutskott Berit Högman vill införa en bredbandsskatt i Sverige på grund av att bredbandsleverantörer tjänar pengar på otillåten fildelning så är det ett ogenomtänkt förslag som går stick i stäv med vad som borde ligga främst för en socialdemokrat.

Att göra bredband till något som plånboken ska avgöra mer än vad som är fallet idag går tvärtemot vad som borde ske i ett modernt samhälle på 2000-talet. Tillgången till bredband, och därmed internet, för så många som någonsin är möjligt till en så försumbar kostnad som möjligt är att betrakta som en medborgerlig rättighet i mina ögon.

Till detta borde även läggas den medborgerliga rättigheten att i användandet av detta bredband inte bli övervakad och utsatt för integritetskränkande behandling av samma samhälle. Tyvärr vet vi ju att det inte är någon självklarhet heller.