Juholts sociala demokrati i ny eller gammal tappning?

Det handlar om social demokrati.

Så sa Håkan Juholt när han igår nominerades som den enda kandidaten att efterträda Mona Sahlin vid den extra kongressen om ett par veckor.

Eftersom jag följde uppsnacket fram till Berit Andnors andefattiga presentation av Juholt och Jämtin i en bil via Twitter så var det de reaktioner jag såg där som i första hand slog mig. 

När jag sedan igår kväll såg Aktuellt så insåg jag att det inte bara var på Twitter som det saknades egentlig kunskap om vem Håkan Juholt är och vad han vill. På Twitter handlade det om Håkan Juholts utseende och då i första hand hans mustasch. Han benämndes som den första kurdiska partiledaren i Sverige och att valet 2014 blir en kamp mellan Alfons Åberg (Reinfeldt) och Super Mario (Juholt). I Aktuellt handlade det, i en sällsynt idiotisk rapportering, om ifall Juholt kan vinna val och vilken klädstil han har.

Kort sammanfattning är att de allra flesta alldeles uppenbarligen blev helt tagna på sängen av den nominering som till sist skedde. Socialdemokrater i partiapparaten vet vem han är, alla Oskarshamns-bor är garanterat bästa kompis med Juholt från och med igår förmiddag, hans riksdagskollegor har en uppfattning om honom som försvarsengagerad politiker och politiska journalister har okej koll på honom även om ingen på allvar har sett honom som ett alternativ att ta över partiet.

Svenska folket i övrigt reagerar mest med "Håkan Juholt?" och har ingen egentlig aning om någonting kring honom. 

Även om jag visserligen vet vem Juholt är så har inte heller jag någon superbra koll på honom innan gårdagens nominering. Efter att ha läst på lite så framstår han som en traditionell socialdemokrat som de senaste åren har åsidosatts av Mona Sahlin och, trots en plats i partistyrelsen, därmed inte är belastad av partiets misslyckande på samma vis som några av de andra kandidater som har diskuterats i media. På så vis är han ett oskrivet blad utan alltför stark koppling till historien.

Hans position som något av en outsider för den breda allmänheten är säkert bara en fördel. Han kommer från Småland och har inte suttit i den socialdemokratiska maktens centrum på samma vis som företrädarna. Han har så här långt vågat säga vad han tycker i olika sammanhang och är en god talare och agitator. Han har vid första anblicken ett folkligt tilltal med en naturlig humoristisk botten.

Alla dessa personliga egenskaper är det som talar för att Håkan Juholt kan lyfta och bredda intresset för ett skakat socialdemokratiskt parti.

Som läsare av den här bloggen vet fäster jag en relativt stor betydelse till vem det är som leder ett politiskt parti och hur denna frontfigur lyckas styra sitt partis politik internt och sedan presentera nya visionsfulla förslag för väljarna på ett trovärdigt sätt.

Juholts politiska fokus finns dokumenterat i hans Newsmill-artikel från november förra året:

När alla medborgare efter sina behov kan erbjudas bra dagis, bra skolor, fritidsgårdar, vuxenutbildning, universitet, trygga anställningsvillkor, bra arbetsmiljö, bästa sjukvård och omsorg såväl fysiskt som psykiskt, skapas den breda grunden för verklig tillväxt. Trygga människor vågar mer.

Sedan är det upp till politiken att avgöra hur denna tillväxt bäst ska användas. För socialdemokratin har det i årtionden varit självklart att den växande ekonomin ska användas till än mer av solidaritet, gemensamt ansvarstagande för varandra och därmed förstärkt välfärd, som i sin tur leder till än mer tillväxt. Andra menar att tillväxten i första hand ska användas för skattesänkningar och minskat gemensamt ansvar för varandra.

Det finns många delar i det Juholt beskriver som viktigt i första stycket som de flesta av oss kan skriva under på. Det är inte där problemet ligger utan på vilket vis detta ska uppnås.

Att trygga människor vågar mer råder ingen tvekan om. Balansgången och brytpunkten går mellan hur stort ansvar staten ska ta för individen och vilket ansvar individen själv måste ta för sin egen situation. Här har socialdemokratin misslyckats att under lång tid förnya sin politik och skapa visioner och något för människor att brinna för. Det är i detta Håkan Juholts uppdrag ligger och det är där hans kompetens kommer att sättas på prov. 

Att döma av kommentarer om hans höger/vänster-läge i partiet så är han ett val som faller den vänstra delen av partiet i smaken i betydligt högre grad än den högra delen som nog hade betydligt större förhoppningar på en person som Mikael Damberg (som uppenbarligen inte ens blivit tillfrågad). 

Om det är så enkelt som Håkan Juholt tror, att förmå att lyckas beskriva länkarna i alla människors vardag på rätt vis, är jag inte övertygad om. För även om problematiken är glasklart beskriven så handlar det också om vilka medel man avser att använda för att genomföra sina ambitioner.

Om dessa medel är en gammal hederlig beprövad socialdemokratisk politik så tror jag inte alls att det kommer att gå hem. Om det finns ambitoner att finna nya vägar för att nå tid är chansen betydligt större.

Samtidigt så handlar inte detta enbart om socialdemokratin och dess nya ledning. Det handlar minst lika mycket om andra omständigheter som hur Alliansen lyckas förnya sig själva och sätta om sina nya nödvändiga visioner inför framtiden. Om hur den svenska ekonomin fortsätter att gå som tåget och skapa arbetstillfällen för betydligt fler än vad någon trodde bara för ett halvår sedan. Om vad som sker med andra viktiga frågor där ett parti som SD kan fortsätta vara en kil mellan regeringsalternativen. Om hur Miljöpartiet ställer sig i relation till ett förnyat socialdemokratiskt parti. En vänstervridning är inget som talar för ett stärkt samarbete mellan de två partierna och hur väljarna ser på ett närmare samarbete med Vänsterpartiet kan man också fundera över.

Vi kommer med stor sannolikhet att få se en snabb Juholt-effekt i opinionen. Men efter det börjar det mödosamma arbetet för partiet att också skapa en politik för framtiden som kan tilltala både gamla och nya väljare i så hög grad som krävs för att lyckas återvinna regeringsmakten.

Andra bloggar: Christian Ottosson, Krassman, Peter Andersson, Johan Westerholm, Peter Högberg,  

Andra bloggar om håkan juholt, socialdemokraterna, politik, samhälle