Bortskämda och extremistiska studenter
Två bra inlägg i debatten om landets studenter har sett dagens ljus den senaste veckan.
Det första, som Johan Ingerö skrev förra fredagen, utgick ifrån den SIF-rapport som kommit fram till att 25% av landets studenter överväger att sluta studera på grund av dålig ekonomi.
"Studenterna uppges vara "frustrerade" över att bara ha 7300 kronor i månaden att leva på. […] Att det kan vara besvärligt att leva på den typen av summor är
begripligt, även om det bör tilläggas att de flesta studenter tycks ha
råd med kårfesterna. Men varför det är vi som jobbar som ska hosta upp
ytterligare en tusenlapp per student, eller varför dessa studenter inte
kan göra som sina jämnåriga i andra länder och helt enkelt ta ett
extrajobb förtäljer inte historien.Att var fjärde student är
beredd att hoppa av som någon slags protest mot "systemet" ger jag
blanka fan i. De som har den attityden till utbildning är knappast
värda att satsa arbetande människors pengar på.Låt dem känna på
arbetsmarknaden istället. Det skulle antagligen vara nyttigt för dem. […] De borgerliga säger att det inte finns budgetutrymme för att höja
studiemedlen. Istället borde de säga att ytterligare bidrag till
samhällets främsta gratisätare inte är aktuellt – oavsett det
statsfinansiella läget – och att om det inte passar så kan studenterna
dra till något annat land och försöka hitta gratisutbildningar och
prestationsfria försörjningar där."Det andra publiceras i dagens Expressen och är signerat Sakine Madon:
"Det hindrar däremot inte studentkårer,
som sägs jobba för och representera vanliga studenter, att i själva
verket vara politiserade lekstugor. Ett exempel är Stockholms universitets studentkår, ”din intresseorganisation när du studerar vid Stockholms universitet.” […]Inte nog med att ordförande
för kåren sitter i styrelsen för vänsterpartiets studentförbund så har
de dessutom en minst sagt märklig rekrytering på gång. ”Jag ska vara
politisk sekreterare på Stockholms Studentkår och hälften av min tjänst
kommer att bestå i att utreda studenters funktion som flexibel och
prekär arbetskraft.”, skriver ingen mindre än Petter Nilsson på sin
blogg. […]
Så är det dessa
marginaliserade tomtar som ska representera folk som pluggar? Varför
har en studentkår en ”politisk sekreterare” över huvud taget? Som om
kåren vore ett politiskt parti. Och det är förmodligen just vad de
försöker att vara. Skillnaden är
att de leker språkrör åt tusentals studenter som inte delar deras
politiska idéer. Studenter som sköter sitt, tar sina kurser,
extrajobbar och som har siktet inställt på arbetsmarknaden – medborgare
som i all evighet kommer att betala för att bortskämda gaphalsar ska få
leka klasskamp."Precis som bland annat Emma kommenterat i något av mina andra inlägg om studenter i Sverige så skiljer det sig åt mellan olika studenter:
"Alla studenter är inte 22 år och vill leva "studentliv" med nudlar i
korridor och dricka 25-kronors öl på närmsta studenthak. Det måste
finnas en rimlig lösning för de som är vuxna, redan har en viss
levnadsstandard att kunna upprätthålla den även om man väljer att satsa
4 år av sitt liv på en universitetsutbildning."Det är självfallet därför viktigt att just inte dra alla över en kam, vilket jag i och för sig inte heller tror att varken Johan Ingerö eller jag har gjort. Men likafullt måste det konstateras hur stora och generösa möjligheterna att studera är i Sverige, och detta inte minst efter socialdemokraternas furiösa utbyggnad av den svenska högskolan i syfte att under några år dölja en del av arbetslösheten.
Det är lätt att bara de som klagar kommer fram i debatten och att detta sker ur ett syfte som i första hand inte handlar om att gagna alla studenter utan som istället bottnar i ett eget personligt och politiskt syfte.
Aktuella länkar:
SIF:s rapport "Studenter och trygghetssystemen"
Egna inlägg om utbildning:CSN till skroten med Maud som chaufför
Ingen a-kassa för studenter
Mycket sprit och lite pluggande
Andra bloggar om: politik, utbildning, samhälle, studenter, samhälle, ekonomi, Intressant.se