Sverige, Sverige, Sverige!

Så var det då över för den här gången och de som haussat upp fotbollslandslaget mest av alla (läs: media) står nu i främsta ledet och använder ord som fiasko, att Lagerbäck ska avgå och att det inte kan bli sämre.

Det är nog ingen som kan säga annat än att det inte kan bli mycket sämre än igår kväll, men i övrigt ska vi nog vara lite försiktiga med slutsatser som varit fel förut.

Expressens Mats Olsson skriver att vi såg en ny fotbollsframtid och att den inte var svensk.

Det vi kan vara rörande överens om är att det inte var framtidens försvarsspel som Sverige presterade igår och det är just där, i det som normalt sett är fundamentet för landslaget och som fortfarande var så på ett mycket bra sätt mot Spanien i lördags, som roten till gårdagens  så smärtsamma tillställning ligger.

Det fanns helt enkelt ingen grund att basera ett vettigt anfallsspel på.

Lars Lagerbäck och Lars-Åke Lagrell ska säkert fundera över hur framtiden ska se ut i det stundande VM-kvalet med mycket svårt motstånd och visst är det en hög medelålder i ett historiskt perspektiv. Men det var inte åldern på spelarna som avgjorde gårdagens match lika lite som det var åldern som var avgörande när vi tog oss till EM-slutspelet, vann mot ett dåligt Grekland och gjorde en bra match mot Spanien.

Dessutom vore det inte på något vis vare sig rationellt eller
förnuftigt att kasta ut spelare som bevisligen, i sina bästa stunder,
visst duger på hög internationell nivå.

Visst kan Sverige göra en rejäl nystart och sikta framåt, med en ny förbundskapten och med flera yngre spelare som idag antingen suttit på bänken eller inte ens finns med i truppen, men då kan vi med största sannolikhet glömma VM i Sydafrika om 2 år och istället sikta på ett nytt EM om 4 år och dessutom har jag svårt att se vilka andra spelare än dom, som nu varit med i EM, som skulle kunnat tillföra någonting.

För att se framåt så finns det en stomme i EM-truppen att bygga en
framtid på både i en övergående fas och i det långa perspektivet. Det
kräver nog en lite mer vågad förnyelse i truppen än vad som skett de
senaste åren men ändå på ett sansat sätt. 

Vi var många som jublade när Henke tackade ja till EM. Vi är nog också rätt många, i alla fall jag, som inte riktigt ifrågasatt att han spelat från start i samtliga matcher utan att prestera speciellt mycket som inte några av de andra på bänken skulle ha lyckats med.

Det angenäma problemet för Sverige har i närmare ett decennium varit att vi har kvalificerat oss för varje stort mästerskap sedan 2000 och att varje slutspel direkt har följts av ett nytt kval till nästa mästerskap. Ironiskt nog tror jag att detta har påverkat möjligheterna för en förnyelse. Tryggheten i beprövade kort har gått ut över nya förmågor som kanske inte varit bättre för stunden, men inte heller fått den rutin av stora internationella matcher som krävs.

Jag tror inte med automatik att Lagerbäck måste sluta. Han har bevisat att han kan bygga bra landslag så det handlar egentligen om hur motiverad han är att ta tag i det som är nödvändigt.

I varje fall ska inte spelare, som är sura över att få för lite speltid (läs: Kim Källström), och sportjournalister som vänder kappan efter vinden få avgöra saken.

Relaterat:

Andra bloggar om: sport, fotboll, fotbolls-em, zlatan