Birro missar målet när han använder det kidnappade ordet kärnfamilj

Jag är en trogen läsare och åhörare av vad Marcus Birro har att förmedla. Det han skriver är till viss del tänkt att provocera och så sker också när både vanliga läsare och fina journalister blir just provocerade av hans ställningstaganden.

För det mesta håller jag med om vad han tycker och tänker, men det han skriver om familjen i Expressen tycker jag, i alla fall delvis, missar målet.

Jag är själv i vissa avseenden en ensamvarg, som inte nödvändigtvis behöver omge mig med människor i tid och otid, utan att för den sakens skull inte uppskatta och förstå vikten av min värdefulla omgivning.

Därför kan jag hålla med Marcus Birro om att vi lever i egoismens tidevarv där jaget oftast är viktigare än något annat. Men därifrån till att, som Birro gör, påstå att det handlar om ett egoistiskt politiskt korrekt drev mot kärnfamiljen kan jag inte hålla med om. Han skriver bland annat så här:

Vi lever i en tid av sönderfall, i en tid när familjen och tvåsamheten attackeras. Det är lätt att ge efter. […] Vi lever i en tid där individen
sätter sig själv i centrum. Det är vi som räknas, men enbart var och en
för sig. För minsta lilla bråk eller lågkonjunktur i ett förhållande är
receptet: skilj dig. Men vid katastrofer ska vi märka hur ensamma vi
är. Först när vi upplever sorg kommer vi känna behovet av samhörighet.
Att i dessa tider trotsa den nya tiden och faktiskt besluta sig för att
leva tillsammans är något man borde få medalj för. Allt skriker till
oss att det är fel. Allt skriker till dig att det bara är du som är
viktig, och bara om du står ensam, fri från allt och alla, från dig
själv till och med.

Det politiskt korrekta drevet
mot kärnfamiljen är starkare än på länge. Kvinnan betraktas med
sedvanligt förakt och klappas på huvudet. Hon är en idiot om hon blir
förälskad. Hon förlorar om hon gifter sig. Det är ett avskyvärt sätt
att se på sina medmänniskor. Jag tror människor är mycket medvetna om
att äktenskapet ingalunda är en halvpackad dans över daggvått
sommargräs, men människor gifter sig ändå. Människor gifter sig till
och med en andra gång. Varför? Därför att kärleken är starkare än
döden, starkare än alla tvivel, starkare än ensamheten.

De som tror att individualism är det samma som att vara egoistisk har fattat allt fel, men jag kan inte se att det finns ett drev mot kärnfamiljen i den bemärkelsen att kvinnor föraktas och att ett uppbrott är enklare och bättre än att se till mer än sig själv i sammanhanget. Det förekommer, kanske i allt för hög utsträckning, att man väljer att gå skiljda vägar istället för att grotta ner sig i problematiken, men detta har inget med epitetet kärnfamilj att göra.

Det ordet har, precis som ordet feminist gjorde av Gudrun Schyman & co, kidnappats av förblindade företrädare för uppfattningen att kärnfamiljen måste bestå av en man, en kvinna och deras biologiska barn för att vara legitim.

Jag hoppas och tror verkligen att Marcus Birro bara omedvetet har använt sig av ett olyckligt ordval och att han inte i övrigt ställer sig bakom någon av de åsikter som kidnapparna av kärnfamiljen står för.

Relaterat i media: