Gamlas brist på familjeomsorg kan vara självförvållad

Det finns många områden där vi i det moderna samhället har tappat bort det egna ansvaret och förväntar oss att någon annan ska lösa det man själv inte vill, kan eller vågar göra själv. Denna någon annan blir oftast staten eller kommunerna.

Calle Schulman har skrivit en artikel om hur dåliga vi har blivit på att ta hand om våra åldrande släktingar och att han och hans familj med gott samvete kan säga att de på en rad områden såg till att ta hand om deras far Allan Schulman när han blev gammal och skröplig.

Jag kan se hans poäng i vad han vill få fram för budskap. Just detta att vi har blivit alldeles för mycket egoistiska och förväntar oss att den där någon annan ska lösa skiten och när det inte fungerar så frånsäger man sig sitt eget ansvar.

Det är inte enbart i omvårdnaden av den äldre generationen som detta visar sig utan i hur samhället i stort ser ut. Men om man håller sig till ämnet som Calle Schulman tar upp så tror jag att det finns många som skulle och borde ta ett mycket större ansvar för den person som en gång i tiden fanns där för dom själva.

Samtidigt så finns det också många, fler än vad vi vågar erkänna, som inte har funnits där för sina barn så som borde varit fallet och därför på ålderns höst får sota för vad som inte skedde ett antal decennier tidigare.

Familjen Schulman är uppenbarligen en lyckligt lottad familj där det fungerat genom generationerna men tyvärr är det inte så enkelt som att säga att de gamlas olycka är barnens fel. De gamlas olycka kan i det avseendet, i många familjer, lika väl betecknas som självförvållat baserat på egna brister i omvårdnaden om sitt barn.