Vad fan har det tagit åt Ulf Lundell?

Han är vår tids störste låtskrivare och har dessutom skrivit ett antal böcker och ägnat sig åt konst i andra former under större delen av min livstid. Jag upptäckte själv Ulf Lundells musik i slutet av 80-talet och när jag köpte boxen Livslinjen 1991 var jag helt såld.

Han har haft sina duster det senaste decenniet, också, men kommer på något konstigt sätt alltid ut ur striden med en minst lika stor publik som diggar det han gör.

Personligen har jag hållit med honom i mycket, dock inte allt, men nu vet jag inte riktigt hur han tänker. I alla fall jag är överraskad över att han ska ta emot H M Konungens medalj i åttonde storleken den 8 juni.

Att han tilldelas priset har jag ingen åsikt om, men att han väljer att acceptera och ta emot det ur kungens hand är för mig anmärkningsvärt och trist.

Sedan behöver man inte gå så långt som Uje Brandelius när han uttrycker sin besvikelse över att Ulf Lundell inte har velat gå i takt med deras [vänsterns] samhällssyn men att vi har alltid förlåtit dig, för vi vet att du trots allt är en av oss. Och därtill arbetargrabb.

Man behöver inte göra storpolitik av hans accepterande av konungens medalj, men man kan bli upprikigt förvånad över att han inte tar tillfället i akt att ta ett tydligt avstånd från något som jag trodde att han inte respekterade. Uppenbarligen hade jag helt fel.

Uppdatering:

Fredrik Segerfeldt skriver på Newsmill om att det inte alls är konstigt att Lundell tar kungen i hand och att han aldrig varit så vänster som många trott och kanske hoppats på i många lägen.

Efter att ha läst några biografier om Lundell under senare år och, som sagt, lyssnat på hans musik mer eller mindre intensivt sedan slutet av 80-talet så är jag benägen att hålla med om beskrivning om honom som någon som inte alls var så vänster som en del föreställer sig.

Jag kan också hålla med om att han idag i så fall är mer konservativ än vänster. Men jag har ändå svårt att förstå ett mottagande av en kunglig medalj .