En löftesrik Rioja tillsammans med ett antal Reserva Especial

Det är en fin samling bloggar som jag har fått hamna tillsammans med när Paul Ronge i den mycket läsvärda texten Om bloggsnatter och stofiler och debatten om bloggarnas värde nämner ett antal av de bloggar han värdesätter.

De han nämner är The real mymlan, Same, same but different, Deepedition, Uppstuds, Mina Moderata Karameller, Beta Alfa, Magnus Tankar, Politikerbloggen, Promemorian och så denna bloggen då.

En snabb koll av samlingen gör att jag får se mig som en representant för den partipolitiskt obundna västsvensken med avsaknad av journalistisk utbildning och utan en enda fot inne i PR-branschen.

I detta hedrande sammanhang känner jag mig lite som ett vin från ett förmodat bra vinår, men som ännu inte har bevisat om en lång lagring gör det så bra som förhoppningarna tror, tillsammans med ett antal dokumenterat högklassiga årgångsviner i olika smakriktningar som redan avnjuts med välbehag.

Själva blogginlägget gör bland annat slarvsylta av Jan Guillou:

>>En gång beundrade jag Guillou som en journalistikens och medieretorikens Muhammed Ali:
vass i repliken, snabb och tonsäker i analysen, med ett äkta patos för
sanning och rätt. Idag är han, när det gäller bloggandet, precis som
Ali i sitt Parkinsondrabbade slutskede: Trött, punchig och ringmärkt.

Det är med vemod jag ser att Guillou inte längre vet vad han pratar om,
eftersom han enligt egen utsaga inte ens går upp på nätet. Och då blir
det snatter och goja.<<

Han ger också en känga till alla oss som använder epitetet gammelmedia:

>>Bloggarna ska hålla sig för goda att ge sig in i mediestofilernas
pajkastning och att slänga infantila etiketter på media. Washington
Times, Le Monde eller Svenska Dagbladet – “Gammelmedia”? Skärp er!<<

Jag ska fundera över om jag ska lägga det uttrycket på hyllan precis som jag i slutet av förra året la av med att facka in alla bloggar i den där sfären, ni vet. Det kanske är dags nu när även traditionell media själva har adopterat uttrycket…