The world’s greatest

Det känns som om dom hundra dagar av Blogg 100 som snart är till ända har innehållit väldigt mycket död.

Så sent som igår Freddie Wadling  och bara några timmar efter det inlägget avled en av världens genom tiderna störste, kanske den störste, idrottsman Muhammad Ali (Cassius Clay) vid en ålder av 74 år.

Hans stora tid som idrottsman var mitt första decennium i livet, 70-talet, och jag minns honom givetvis för några av hans matcher men kanske minst lika mycket för hans engagemang och ställningstaganden i olika sammanhang. Han var också som allra störst samtidigt som Björn Borg och Ingemar Stenmark och där Borg faktiskt fanns med i världslistor om årets idrottare i världen samtidigt som Ali.

Men även om Borg är överst min svenska lista så går det givetvis inte att sätta honom i närheten av Ali.

Muhammad Ali fick säkert lida mycket av det han gjorde i ringen. Om hans sjukdom hade med det att göra vet jag inte, men jag minns som om det vore igår när han 1996 var den som tände den olympiska elden med skakningar i vänster arm och med stora svårigheter att med höger hand tända den eldkula som skulle åka iväg.

Även om det är tjugo år sedan så var det på många sätt ett slutligt erkännande på så många sätt.

The worlds greatest har han kallat sig själv och The worlds greatest ser många, många andra honom som.

Nu känns det som vi behöver en paus på stora människor som går ur tiden det här året…