Allsvenskan lever sitt eget liv

2016 är ett år där den svenska herrfotbollen är med i både det pågående europeiska mästerskapen (Euro 2016) i Frankrike, där det verkligen inte har varit någon lysande svenska insats hittills, och om bara någon månad ska skicka ett nytt landslag till Brasilien och OS i Rio.

Platsen i EM kvalade Sverige sig till i ett extrakval mot Danmark i höstas och platsen i Rio kan vi tacka U21-lagets succé förra sommaren för.

A-landslaget är en trupp med spelare från klubblag runt om i Europa medan OS-truppen kommer att innehålla några från Allsvenskan också. Den stora frågan är om Zlatan kommer att orka ladda om efter vad som just nu ser ut som ett svenskt uttag ur EM redan efter gruppspelet.

Att det är få allsvenska spelare som får en chans att vara med i det “stora” landslaget är inte så konstigt. Att det inte är fler i OS-truppen beror faktiskt inte på att det inte finns en ovilja att ta ut spelare därifrån. Det är istället en ovilja ifrån de allsvenska klubbarna och deras ledningar att låta sina spelare få vara med i ett olympiskt spel.

Det låter obegripligt  att det kan vara så men så visionslöst ser alltså många allsvenska klubbar på det skyltfönster för svensk fotboll, och därmed deras egna spelares möjligheter att visa upp sig, att de säger stopp och belägg när det kommer frågor om att ta ut klubbens framtida talanger, vilket det ändå handlar om, i denna turnering.

Det handlar om att en spelare missar 3-4 allsvenska matcher och det är där skon klämmer.

Allsvenskan är viktigare för svensk fotboll, i klubbarnas ögon, än att deras talanger får en historisk möjlighet som bara finns en gång i deras karriär. Personligen anser jag att klubbarna borde vara skyldiga att förse landslaget med de spelare som blir uttagna.

Istället är det engagemang i form av matchintresse och spel på Allsvenskan i fotboll, via bet365 och andra aktörer, en serie som i mångt och mycket lever sitt eget liv där talanger kommer fram, spelare några år och oftast går vidare till en utländsk klubb alldeles för tidigt och försvinner in i anonymitet snabbare än vad dom slog igenom.

Det är inget fel att Allsvenskan har lyckats skapa ett intresse kring sig som bygger på serien som sådan och den starka känslan för klubblaget oavsett vilka som spelar där. Det är någonstans en rejäl bedrift att ha lyckats skapa detta av en serie som internationellt sett håller en högst medelmåttig nivå.

När Allsvenskan efter Euro 2016 startar om så är det med förväntade lag i toppen och med ett mästarlag som blir av med sin tränare som går till just landslaget och blir förbundskapten efter den oförbätterlige Erik Hamrén.

Kanske är det Janne Anderssons starka känsla för Allsvenskan och det spel han där har stått för som ska lyfta svensk fotboll och tron på oss själva i landslagssammanhang igen.

Kanske är det Anderssons känsla för lagsammansättning från Halmstad BK och IFK Norrköping i just Allsvenskan som ger det nya blod som känns helt nödvändigt för att kicka igång något nytt och bättre än det fantasilösa spel vi sett som regel de senaste åren?

Jag hoppas och tror att det är Allsvenskans egna liv som nu tas med in och skapar nytt liv även i landslaget.