Vi behöver våra drömmar för att utvecklas och må bra
En dröm kan se ut hur som helst. Det är inte storleken drömmen som är det viktigaste. Det är att den finns där som är viktigt.
Att hålla drömmen vid liv och förverkliga den är något som driver oss som människor framåt.
Ofta är det själva drömmen och resan fram till dess förverkligande som är det avgörande. När drömmen är nådd och verkligheten knackar en på axeln är drömmen oftast inte så euforisk som den framstod på vägen dit.
Vad som är en dröm är högst personlig och väldigt mycket beroende på omständigheter, förutsättningar och timing. Drömmar och drivkraft kan försätta berg men drömmar utan drivkraft kan istället få motsatt effekt och vara direkt negativ.
Att drömma och egentligen ha makten i sina egna händer att förverkliga det hela men ändå inte lyckas blir en tärande faktor.
När John Wayne med cowboys i vilda västern, Mallorca om våren och Evert Taubes Pampas under en större del av en människas livstid blir drömmar att en gång få uppleva, som ständigt återkommer, men som aldrig blir mer än just drömmar trots faktiska förutsättningar att i alla fall förverkliga en del av det hela, så bidrar det till en ofrånkomlig nedåtgående personlig spiral där bitterheten ta överhand och tillsammans med andra negativa delar i livet måste dövas och tryckas undan.
Drömmar som inte förverkligas är en sak. Betänk då ett liv utan några uttalade drömmar att uppnå. Ett liv som aldrig tar ett rejält frivarv utanför vardagen och där bitterheten över livet i allmänhet är det enda som finns kvar. Kanske finns det drömmar även där men det är drömmar som inte ens i den minsta variant kommer i närheten av att förverkligas.
Självklart finns det för de flesta av oss en begränsning på ena eller andra viset som omöjliggör att uppfylla vilken dröm som helst. Men jag tror kanske att det handlar om ett visst mått av mod för att nå dit. Det handlar också till viss del om den där turen och timingen och kanske även om att våga försaka något annat för att nå till drömmen.
Kanske är det också så att vi har fått bilden av vad en dröm är om bakfoten och att det hindrar oss ifrån att uppleva dom verkliga drömmarna. Det är inte ett hus under ständig renovering, med lån på banken, och den nya fräscha bilen det som är drömmen.
Att gå ifrån att sedan liten ha haft både drömmar i vardagen, som mest handlade om lugn och ro hemma, till att senare ha enorma drömmar vad man vill uppleva i livet och under ett par decennier med råge lyckats uppfylla det mesta av detta är på alla sätt en ynnest.
Det är lätt att bli hemmablind när det blir på det viset och hitta nya drömmar när allt det där man trodde var ouppnåeligt har uppnåtts.
Det blir sällan så mäktigt och makalöst som när man når till någon av sina drömmar för första gången. Det är då man behöver hitta nya drömmar att få uppleva för första gången.
Det är då man kan skänka en tanke till alla som sällan eller aldrig kommer i närheten av sina drömmar.
Det är då jag kan fundera över hur det var att drömma om John Wayne och cowboys i vilda västern, Mallorca om våren och Evert Taubes Pampas under större delen av livet utan att ha förmågan och drivkraften att hantera sitt liv och förverkliga dessa.
Att fastna i ett liv utan att lyckas uppnå sina drömmar kan lätt tippa över i bitterhetens och inskränkthetens beskhet. Det kan gå snabbare än man någonsin tror.