Flygplats-attentatet attackerade ett fundament av vår frihet
För någon vecka sedan försökte jag mig på att förklara känslan av frihet och vad det är som får mig att känna den allra största frihetskänslan. Inser i efterhand att jag komplicerade och krånglade till det hela lite väl mycket den gången.
Igår slogs jag av hur det som skedde i Bryssel på Zavantem-flygplatsen var ett angrepp riktat rakt in i hjärtat på det som är denna min stora känsla av frihet.
Det handlar om att befinna sig på en flygplats, och den ständiga rörelsen av människor som är på väg till eller ifrån ett resmål, för att träffa sin familj igen, åka på en efterlängtad semester eller bara på väg hem ifrån ett jobb tillräckligt långt hemifrån för att flyget ska vara vägen tillbaka. Allt detta är för mig en svårslagen känsla och det är exakt mot detta som självmordsbombarna slog till igår när man sprängde sig själva och en massa oskyldiga förhoppningsfulla resenärer till döds eller svåra skador.
Incheckningsdisken är vägen in i den där speciella flygplatsvärlden där människor med en resa över Atlanten med American Airlines igår stod och väntade på att checka in sig själv och sin väska. Exakt där valde de båda männen att utlösa bomberna.
Det finns en frihetskänsla som jag känner på en flygplats och som många andra känner.
På en flygplats kan man se människor från alla jordens hörn passera förbi en för att en stund senare spridas ut över klotet till alla dess hörn som antingen är deras hem eller frihet för stunden.
När angreppet sker på en flygplats i Europa, så som skedde igår, handlar det om att skrämma oss och bli tveksamma på vår möjlighet att fritt resa till våra drömmar eller bara hem till en varm skön säng.
Att vara på väg är frihet. Att komma någon annanstans på denna väg skapar nya perspektiv och ger influenser som är avgörande för vår förståelse för omvärlden och för att utveckla och utmana oss själva.
Att någon försöker skrämma oss bort ifrån den här platsen och att få oss att tveka att använda den möjligheten till frihet är förödande. Att det dessutom sker i Bryssel, en stad som utan tvivel varit på tårna och haft en betydligt högre beredskap och bevakning än betydligt många andra städer i Europa, visar också på det omöjliga i att på ett vettigt vis kunna skydda sig ifrån något som galna människor väl bestämt sig för att genomföra.
Igår angrep terrorister en av alla dessa portar till frihet som flygplatser är för mig och så många andra. Terrorism är alltid ett angrepp på frihet och ett försök att skrämmas.
På något vis håller vi sakta men säkert på att anpassa oss till terrorattentat som kryper allt närmare vår egen vardag. Känslan är i alla fall att reaktionen över Bryssel inte alls var som den efter Paris i november och terrorattentat ännu lite längre bort noterar vi nästan bara som en bisats.
Tyvärr har vi ända sedan 9/11, och angreppet på Manhattan i New York, fått se vedergällning, krig och ännu mer elände och konflikter i spåren av terrorattentat riktade mot västvärlden.
Bevakningen och begränsningarna för alla människor har ökat sedan dess och den personliga integriteten har, med kriget mot terrorismen som argument, inskränkts på en lång rad områden både i Sverige och andra länder. Allt detta utan att någonting i realiteten har blivit bättre vare sig i västvärlden eller i den del av världen där skulden har lagts.
Istället har krigen mot terrorismen bara lett till att jaktlyckan på Usama bin Laden och Saddam Hussein har skapat ett ännu större monster som utan tvivel har sitt fundament i vad som skett i Irak efter störtandet av Saddam Hussein.
Istället för en naiv tro om att skapa ett Afghanistan och ett Irak i fred, frihet och demokrati har det istället skapats ett oregerligt och oförutsägbart monster som i kraft av en polarisering och ett skuldbeläggande av hela människogrupper som aldrig någonsin kommer att leda till något gott.
Lösningen för att slå vakt om vår frihet och öppenhet är inte mer krig och fler bomber eller ytterligare begränsningar och inskränkningar i vår personliga integritet. Det måste till en helt ny plan för att bryta den nedåtgående spiralen som just nu snurrar allt snabbare ner i mörkret.
Till sist;
Alla som vill stänga gränser och stoppa flyende människor ifrån att söka sig till Europa och en frihet och fristad kan ställa sig frågan om hur man kan komma fram till den slutsatsen?
Dessa människorna flyr ifrån helveten på jorden där det som igår skedde i Bryssel är vardagsmat. Där sprängs människor i bitar varje dag, året runt, och det är dessa människor Europa, med sitt tvivelaktiga avtal med Turkiet, vill stoppa ifrån att söka sin frihet.