Älskling, vi ska alla en gång dö

Det tog några år innan jag förstod mig på att lyssna på dom och deras musik. Jag tror att det tog till “Hagnesta Hill” 1999 innan jag föll och sedan dess har varje album varit efterlängtat.

Att Kent nu, på sitt eget vis, talar om att 2016 är gruppens sista tillsammans skapar riktig sorg hos många av deras allra mest inbitna fans som jag aldrig varit en del av även om dom i drygt femton år varit däruppe.

Kent hade aldrig varit ett av dom största banden i Sverige sedan 20 år utan Jocke Bergs texter.

Utan tvivel är han en av svensk popmusik allra största låtskrivare genom alla tider och det finns många av hans textrader som har fastnat hos mig.

“En gång i en framtid ska jag glömma
Hur otäckt långt jag var beredd att gå
I din närhet”

—–

“Och i ett ögonblick då allt står still
så får jag en chans att säga allt det jag aldrig sagt
så får jag en chans att ge dig allt det du aldrig haft
Men var för feg
Dom små små orden är svåra ord
Och de hårda orden är enkla ord
Jag fick chansen, du gav mig chansen
men nu är det för sent
Nu är det för sent”

—–

“Jag kastar stenar i mitt glashus
Jag kastar pil i min kuvös
Och så odlar jag min rädsla
Ja, jag sår ständigt nya frön”

Det är inte  svårt att lista ut att Kent med detta kommer att vara hett eftertraktade under resten av året och att klimax kommer att nås strax före jul när man gör sin sista spelning någonsin den 17 december i Tele2 Arena i Stockholm.

Artiklarna i media kommer att vara många under året. Fansens hyllningar ännu fler och tårarna som kommer att falla under höstens avskedsturné kanske aldrig tar slut hos de som haft Kent nära sitt hjärta i 20 år.

Detta är inlägg 14 av 100 i intitiativet #Blogg100 som går ut på att skriva ett blogginlägg om dagen med start den 2016-03-01.