Vänsterpartiets vinstförbud i välfärden kommer aldrig bli verklighet

Den har målats upp som en av valets viktigaste frågor under lång tid. Vinster i välfärden har framställts som ett rött skynke som ovillkorligen måste plockas bort om det blir en ny regering.

Av den anledningen blir detta mitt tredje område där jag väljer att ge min syn inför valet.

Vi börjar med vad den tilltänkta regeringsbildaren har sagt:

”Av redovisningen ska alla intäkter och utgifter kopplade till den enskilda enheten framgå och därmed även vinsterna som uppstår. Det ska inte längre räcka att ekonomi redovisas på koncernnivå”

Så här vill Socialdemokraterna försöka få kontroll över vinster i välfärden. Tillsammans med tydliga kvalitetsmål är detta Löfvens sätt att blidka den opinion som finns inom partiet.

Jag kan på ett vis tycka att detta skulle kunna vara ett bra sätt att kontrollera utan att helt säga nej till privata vinster i välfärden. Varje enhet kvalitetskontrolleras och ekonomin redovisas enhet för enhet till uppdragsgivaren.

Jag vet inte om detta räcker för förbudsivrarna, tveksamt, men Stefan Löfven säger att “tvingas du redovisa per enhet, kommer du att tvingas redovisa de inkomster och kostnader du haft, exempelvis personalkostnader och materialkostnader. Då kommer inte de här vinsterna att kunna uppstå”.

Det han mellan raderna säger med detta är att de enheter som idag genererar stora vinster gör det på grund av att man inte har tillräckligt med personal och/eller håller nere materialkostnader på ett felaktigt sätt.

Mitt första problem med att resonera på det viset är att det inte finns en sådan koppling mellan vinst och kostnader som man kan använda som mall. Det hela kommer tillbaka till att det är kvalitén på verksamheten som är A och O för att bedöma det hela. Om denna uppfylls med en vinst så är det i mina ögon bara att gratulera till en bra bedriven verksamhet. Om densamma istället går med förlust finns det betydligt mycket mer att fundera över.

Mitt andra problem är att samma krav gällande ekonomisk och kvalitetsmässig uppföljning i så fall ska gälla oavsett om det är ett privat företag eller en kommunal verksamhet.

Den tredje frågan jag ställer mig är vad som sker med en vinst som har uppnåtts genom att uppfylla alla tänkta kvalitetsmål? Blir det då en stjärna i kanten och fritt fram att använda vinsten till det man anser är bäst i den aktuella verksamheten, i en annan av företagets verksamheter eller att slussa pengar vidare in i koncernen?

Och hur i hela värden ska uppdragsgivaren kunna kontrollera att större vinster inte döljs i bokföringen på ett konto som är “ofarligt”? Anybodys place uttrycker det ganska skarpt:

Bokföringen visar att tjänsten köpts .. men inte att den har blivit utförd. Jag tycker nog att det är ett faktum som sossarna borde ha lärt sig av SSU-ungdomarna från landets norra delar?

Den fråga som här också uppstår är om den offentligt drivna verksamheten, med alla kvalitetsmål uppfyllda, visar upp en vinst själva får behålla denna för att fortsätta förbättra sin egen enhet eller om deras vinst går vidare för att täcka förluster i andra enheter drivna av kommunen eller landstinget och som istället för att täcka förlusterna borde lära sig av sin duktiga kompis?

De flesta av oss  vet att organisation och struktur i hur verksamheten bedrivs kan vara helt avgörande både för det ekonomiska utfallet och kvalitén. Två avdelningar intill varandra med två olika chefer och annorlunda nivå på personalens inställning kan visa detta. Det behöver inte vara så men det är de facto på det viset.

Jag är med på det orimliga i att privata företag inte ska kunna driva verksamheter i det offentliga och ta ut vinster ur en verksamhet som inte fungerar. Jag vidhåller dock att ansvaret för att få ett fungerande system alldeles oavsett vem det är som bedriver verksamheten är en klar och tydlig uppföljning av kvalitetsmålen. Detta ansvar ligger i sista ändan på uppdragsgivaren.

Det jag vill höra från Stefan Löfven och Socialdemokraterna är att den kontroll av kvalitet och ekonomi man föreslår också ska gälla alla verksamheter som drivs av kommuner och landsting runt om i landet.

På det viset så finns ett gemensamt sätt att kunna garantera det allra viktigaste i debatten – en verksamhet som uppfyller de krav vi ställer på den dagliga driften. Något som hela tiden borde ha varit en självklarhet.

Om Socialdemokraterna “bara” ser till att klart och tydligt jämställa vad som gäller oavsett vem som bedriver verksamheten så tror jag att man är rätt ute i den här debatten.

Man har sannolikt också insett, i motsats till alla som ovillkorligen vill förbjuda vinster, insett att ett förbud kan få enorma konsekvenser som vida överstiger det fokus som nu enbart ligger på vinst eller inte vinst.

För alla de väljare som inom mindre än en månad ska lägga sin röst på ett parti så är det inte Socialdemokraterna som är det partiet som kommer att stoppa vinster i välfärden i den bemärkelsen som man kanske har fått för sig om man lyssnat till debatten.

För alla dessa väljare är det en röst på Vänsterpartiet som gäller. En röst som i praktiken kommer att bli utan påverkan i frågan om vinster i välfärden av den enkla anledningen att Jonas Sjöstedt och Vänsterpartiet kategoriskt har sagt att man inte sätter sig i en regering som accepterar vinster i välfärden.

Så om inte Vänsterpartiet, gud förbjude, får egen majoritet i valet så finns det ingen enda chans att vinster i välfärden kommer att förbjudas. Det alternativ som med största sannolikhet kommer att hamna på bordet är det Socialdemokraterna har föreslagit kombinerat med Miljöpartiets lite striktare hållning och som kommer att få förhandlas med ett eller flera andra partier i den nya oppositionen. Med andra ord tyder mycket på att  de förändringar, som trots allt behöver komma till stånd, kommer att bli balanserade och vettiga. Vänsterpartiet får fortsätta sin ökenvandring i frågan.