Reinfeldts viktiga belysning av flyktingfrågan

Igår morse satt jag i en bil på väg till Halmstad. Vi pratade en del politik inför valet.

En av de saker jag då nämnde var att vi, oavsett regering efter valet, kommer att se en situation där alla kriser i omvärlden högst påtagligt kommer att påverka oss i Sverige. Antalet flyktingar från Irak, Syrien och det som sker på Gazaremsan just nu kommer ovillkorligt att öka antalet lidande människor som söker sig en fristad i Sverige och andra europeiska länder. Detta kommer att underblåsa en problematik i vårt land som redan nu är kritisk på många sätt och många ställen.

Inte trodde jag då att det var just detta som statsminister Fredrik Reinfeldt skulle ta upp i sitt sommartal några timmar senare när han lyfte den ekonomiska påfrestning på vårt land som detta kommer att innebära.

Givetvis vädrar Sverigedemokraterna ytterligare luft i lungorna med detta och Jimmie Åkesson ställer direkt denna kostnad mot resurser till välfärden. Även personer med sympatier för andra partier väljer att blunda för den stora varningsflaggan som statsministerns hissar. Denna varningsflagg som helt och fullt baseras på vad Migrationsverket säger i sina prognoser. Politiska motståndare lyfter direkt fram att statsministern använder detta som en ursäkt för att skyla över att de skattesänkningar som skett under två mandatperioder egentligen är orsaken.

Man kan säga mycket om förd politik och ha sina åsikter om detta, vilket även jag har. Men någonstans handlar detta mer om att vi har ett val inom en månad än att man tar det hela på det allvar det faktiskt handlar om. Kostnaden för en kraftig ökning av antal asylsökanden från olika krigsområden har ingen koppling till hur regeringen har skött den ekonomiska politiken i Sverige sedan 2006.

Är det något som ska kritiseras så handlar det om hur Alliansen, men även oppositionen, fullkomligt har misslyckats med att samordna sig i att hantera den problematik som är största delen av Sverigedemokraternas framgångar. När vi nu med största sannolikhet kommer att få se en kraftig ökning av flyktingar till vårt land så är det som statsministern igår framförde en av de mer ärliga saker han har sagt på länge och något som självfallet kommer att hamna rakt i knät på Stefan Löfven om den månad.

Jag kan personligen inte se att det finns något regeringsalternativ, oavsett uppställning, som idag har ett program för att lösa en av de avgörande frågor för Sveriges framtid som integrationspolitiken och en fortsatt human och solidarisk inställning till flyktingar och ett mångkulturellt samhälle. Det är inte för att skapa lösningar på den problematiken som vi hör partierna prata om när det presenteras vallöften till höger och vänster. Det är inget parti som möter sanningen i vitögat. Det ger bara Sverigedemokraterna ytterligare syre att fortsätta växa baserat på inhumana och osolidariska lösningar.

Alliansen har inte haft förmågan att hantera helheten i detta och jag ser inte några seriösa ambitioner att en kommande regering ska lyckas.

Mörkret har sänkt sig extremt mycket i vår omvärld det senaste året. EU-valet gav oss skrämmande signaler över åt vilket håll många sneglar i sitt val av politiska partier och när nu statsministern väljer att i alla fall våga lyfta fram vad som väntar Sverige så är det givetvis något som även Socialdemokraterna, Miljöpartiet och alla andra partier är (eller i alla fall borde) vara fullt medvetna om när miljarder delas ut till höger och vänster till olika löften inför valet. Det är en gåta hur dessa löften kan få ske utan att det också kommer med skattehöjningar på ett antal betydande områden. Det är en gåta hur retoriken får det att låta som om så ska ske men att det från Socialdemokraterna i verkligheten bara är småjusteringar i marginalen som kommer att ske.

Det ligger mycket i att Moderaterna och Fredrik Reinfeldt, likt Socialdemokraterna och Göran Persson 2006,  saknar visioner och idéer. Men att bara se det han lyfte igår som ett tecken på en i övrigt bristande politik är att göra det alldeles för enkelt för sig. Det är också för enkelt att säga att detta nu öppnar för Sverigedemokraterna att ta sig in i valrörelsen på allvar.

Jag säger att det i så fall är på tiden att denna viktiga del av vår framtid på allvar kommer upp till diskussion där samtliga partier avkrävs seriösa och nakna svar på hur vi ska hantera integrationspolitiken, solidariteten med utsatta människor från andra länder och ett fortsatt mångkulturellt svenskt samhälle.

Vem vågar detta utan att bli kallad för sverigedemokrat av sina politiska motståndare?