Självklart är medfödd talang inte någon myt!

Det finns många som ohämmat får pladdra med sina texter i landets största tidningar vecka ut och vecka in. En av alla dessa som jag sällan har förstått någonting av storheten kring är Ronnie Sandahl som är kolumnist i Aftonbladet.

I den senaste av alla dessa tar han upp begreppet medfödd talang och hävdar med bestämdhet att det är en myt. Han använder Jan-Ove Waldner som ett exempel för att det handlar om hårt slit och långt ifrån så mycket om talang som så ofta hävdas.

Det handlar om att hålla isär olika saker:

Talang är ingen garanti för framgång om man inte också har ett intresse och en ambition att använda den. Det är något som underlättar möjligheterna men hjälper inte långt utan rätt fokus.

En talang utan tillräckligt intresse blir oftast, förr eller senare, ifattsprungen av många andra som från början talangmässigt  setts som medelmåttor.

En supertalang är oftast något helt annat. Om vi håller oss kvar vid idrottens värld är det ofta en person som bryter ny mark i hur man väljer att ta sig mot sitt mål att bli bäst i världen. Det är en person som inte gör som alla andra alltid har gjort. Det är en person som i allt runt omkring sin idrott har split vision.

En talang man inte vet om är självfallet inte något som man heller blir en världsstjärna baserat på. Det finns enormt många oanade talanger runt omkring oss som hade fått många människors liv att se helt annorlunda om dom bara hade vetat om dom eller vågat bejaka vad man verkligen kan.

Sedan finns det alltid dom som från början är den där medelmåttan men som i sin personlighet har en så stark vilja att utmana alla dom som har en bättre grundförutsättning för att lyckas genom att utan några som helst gränser träna sig till en förmåga som till och med slår de riktigt stora talangerna.

Att påstå att medfödd talang inte existerar är samma sak som att säga att alla skulle kunna bli en Zlatan, Ingemar Stenmark eller Björn Borg om man verkligen vill och lägger ner hela sin själ.

Vi kan förmodligen alla bli mycket bättre på så många fler saker än vad vi egentligen tror. Men alla kan inte bli lika bra. Vissa startar med ett försprång, en talang, som vi i vissa fall kan träna oss ikapp men som i många andra fall helt enkelt är en så stor talang att vi aldrig ens kommer i närheten oavsett hur många timmar vi lägger ner.

Att vi sedan ska uppmuntra alla att förstå att man kan bli bäst även om man inte är det som 9-åring är en helt annan sak.

Jan-Ove Waldner har mer eller mindre lagt ner hela sitt liv på att spela pingis. Han har tränat fler timmar än vad de flesta av oss ens kan drömma om att göra. Men att påstå att han inte har en grundtalang, ett bollsinne, som är utöver det normala är att nedvärdera honom riktigt rejält.

Plockar man ut diskussionen utanför idrottens värld så blir det ännu mer märkligt. Om inte medfödd talang existerar så skulle vi alla ha blivit födda med möjligheten att bli Nobelpristagare i kemi, fysik eller litteratur. Är det någon mer än Ronnie Sandahl som verkligen tror på det?