Alkoholen i “Så mycket bättre” är onödig och tillför minimalt
Det är upp till var och en att ansvara för hur mycket alkohol man dricker så länge det inte går ut över omgivningen. Jag är exempelvis motståndare till den debatt som kommer inom någon vecka som går ut på att vi som vuxna ska avstå snapsen på julafton för barnens skull. Det är inte i ett sådant symboliskt tomt avståndstagande som vi gör någon skillnad så länge det handlar om vad våra barn får uppleva när vuxenvärlden dricker för mycket alkohol.
Om man tar parti för alla barns rätt till en vit jul så borde man i rimlighetens namn göra detsamma övriga 51 veckor om året. För det handlar inte om att skillnaden går vid några snapsar eller några öl.
De här barnen, som är utsatta för vuxna människors drickande och som är det som kan skada, handlar inte om det måttfulla drickandet utan om det som existerar vecka ut och vecka in året runt under stora delar av deras uppväxt. För dessa barn spelar det ingen som helst roll om du eller jag avstår en julsnaps den tjugofjärde.
Samtidigt har jag, utan att vara moralistisk, personligen fått allt svårare för den svenska alkoholromantiken och den framträdande plats det omåttliga drickandet har. Det kan delvis bero på att jag inte alls dricker alkohol själv i närheten av den utsträckning som jag gjorde för 8-10 år sedan och att det faktiskt fungerar alldeles utmärkt ändå. Det är fantastiskt gott att dricka några öl en fredagskväll eller en whiskey på lördagen, inget snack om den saken, men att hälften av årets alla helger (minst) vakna upp en lördag eller söndag och veta att det i bästa fall inte går att köra bil än på några timmar, eller i värsta fall vara bakis en lång stund in på dagen, är inget jag längtar efter. Det som skedde med stor regelbundenhet för 8-10 år sedan (läs: minst ett par gånger per månad) sker idag ett par-tre gånger per år. Men det är mitt val och ingen annans.
Möjligen som en följd av detta har jag även på senare år reagerat över vilken relativt framträdande roll alkohol har fått i svenska underhållningsprogram på bästa sändningstid.
Aktuellt just nu är “Så mycket bättre” på TV4 där öl, vin, champagne och sprit är en stor del rent visuellt och något som också påverkar hur artisterna beter sig. Ett annat exempel är “Stjärnorna på slottet” på SVT och det allra mest talande av dom alla “Pluras kök” där alkoholen har en roll som nästan överskuggar själva maten dom lagar och äter.
Just “Pluras kök” har jag fått svårare att se med samma glädje som de första säsongerna när det inte var på det här viset och det stör mig att en del som inte behöver vara så framträdande förstör något som i grunden är en bra idé och alldeles lysande tv-underhållning. Det är inte skoj att se en stenpackad Plura stå och sluddra i slutet av varje avsnitt.
En annan signal som sänds ut varenda helg från oss personligen är alla dessa bilder på Facebook och Instagram som enbart föreställer ett glas med alkohol eller en flaska i sin enkelhet. Det signalerar att vi mår bra och har roligt vilket ju inte är något märkligt i sig att vilja göra. Jag har gjort det många gånger och säger inte heller att det behöver vara fel, men att detta så entydigt signalerar lycka när det hos så många istället är sinnebilden för personlig olycka och en omgivnings lidande är det få av oss som tänker på. Då handlar det kanske inte om en glättig filtrerad Instagram-bild utan om samma ölmärke x 13 tomma flaskor utspilld på ett vardagsrumsbord och en sovande stenpackad förälder i soffan.
På 80-talet var det förfärligt att vi fick se amerikanska tv-serier som Dallas där JR Ewing både rökte och drack varenda vecka. Även i svenska tv-serier var alkoholen då mer framträdande och möjligtvis ärligare framställd än vad vi ser idag där det är mycket mer svart eller vitt.
I slutet av 90-talet och början av 00-talet var det en lång rad dokusåpor där alkoholen flödande som bespottades av etablissemanget. Baren, Villa Medusa och Big Brother är väl de främsta exemplen över där alkoholen medvetet användas av programmakarna för att påverka deltagarna i hur man betedde sig.
Idag ser vi inte den typen av dokusåpor längre. Istället ser vi hur den svenska kändiseliten, på bästa sändningstid, låta sig påverkas på exakt samma triviala vis som alla “billiga” dokusåpadeltagare i Baren, Villa Medusa och Big Brother gjorde.
För att koka ner det hela lite så handlar mina funderingar inte om, som jag inledde med, att tala om för någon annan hur dom ska leva sitt liv. Det handlar i första hand om att jag tycker att alkoholen har fått en alldeles för framträdande roll i underhållningsprogram på bästa sändningstid. Det är onödigt och tillför inte sammanhanget vad man inbillar sig.