Har vi blivit ett folk fulla av rädslor och ovilja inför andra?

Det är lite för många berättelser just nu som signalerar hur “vanligt” folk fullkomligt har tappat allt förnuft och istället låter sina rädslor och sin okunskap styra hur man behandlar människor runt omkring sig.

Första har vi kunnat läsa om Glasberga och Träslöv som två färska exempel där man med okunskap vill fördriva bort och förpassa människor som inte passar in i villaidyllen till en undanskymd plats så långt bort att det inte påverkar villvärdet.

Som ett ännu starkare och personligare exempel över denna okunskap skriver Masarinmamman, som har två söner varav en sexåring med downs syndrom, om hur deras tillvaro helt kastas omkull av sina grannar i inlägget När allt faller:

För Masarins skull har vi flyttat till Eternitpalatset. Med hjälp av vår varsamma arkitekt har under våren planeringen av renoveringen av huset sakta tagit form. När vi i fredags kom hem från vår semester låg där beskedet. Bygglovet var godkänt! Vi skrattade lyckligt och försökte förstå att vi nu kunde sätta igång – på riktigt!

Igår föll vi.

Igår stormade våra närmaste grannar in och förklarade hur rädda deras barn var för Masarin. Att våra barn inte var välkomna till dem. Att vi borde skämmas som föräldrar som inte lyckades hålla rätt på Masarin. Som tillät att han rymmer. Som tillät att han ett par gånger stuckit in på deras tomt. Jag kan inte skriva mer om det som sades. Det var en mardröm.

Hon fortsätter sedan beskriva hur allt verkligen faller och det är fruktansvärt att läsa.

Samtidigt kan man läsa när Andre Jonsson beskriver hur han i lördags kväll hjälpte en tjetjensk familj som kommit till Malmö för att söka asyl utan att lyckas komma i kontakt med någon enda myndighet vilket istället resulterar i att han och flickvännen låter familjen sova i deras lägenhet.

Beklämmande läsning om hur svenska myndigheter saknar resurser och samordning, men befriande att läsa hur Andre och hans flickvän gjorde det så många andra av oss aldrig skulle få för oss.

I Masarinmammans och Andres olika blogginlägg ser vi två sidor av svenska folket och frågan är hur fördelningen i praktiken ser ut?

Hur många innehar egentligen samma uppfattning som Masarins grannar och vill se till att stänga in honom så att han inte stör grannfriden?

Hur många skulle i praktiken göra samma sak som Andre och hans flickvän gjorde för den tjetjenska familjen i Malmö i lördags?

Jag vet inte själv hur fördelningen ser ut, men jag ser alldeles för många saker omkring mig i samhället som indikerar att andelen som har valt det sluttande planet, sett ur ett medmänskligt perspektiv, är betydligt mycket större än vad vi vill tro.

Det jag också tror är att man aldrig vet var man stöter på en människa som befinner på det där sluttande planet….

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *