Margaret Thatcher – fantastisk och farlig på samma gång #blogg100

På en nattflygning mellan Singapore och Sydney i mars förra året såg jag Meryl Streep på ett lysande sätt porträttera Margaret Thatcher i The Iron Lady.

En kvinna som utan tvivel fick kämpa mot enormt många olika saker i sitt liv. Att i ett konservativt land som Storbritannien lyckas ta sig ända fram till ledarskapet i Tory och dessutom bli premiärminister i en tid av enorm turbulens i nationen inger inget annat än stor respekt. Det krävdes utan tvivel en vilja av stål för att lyckas med det.

När hon idag har avlidit så är det många stora ord om henne som person och vilken insats hon stått för. Det är definitivt inte enbart varma ord och hyllningar som går att läsa och höra.

Personligen har jag, från en uppväxt i ett socialdemokratiskt hem, med mig en bild av Margaret Thatcher som en iskall, oresonlig politiker som inte skydde några medel och som delade ett land itu rent ekonomiskt. Att hon var en iskall och oresonlig råder inget tvivel om, men min bild av hennes gärningar har till viss del nyanserats sedan de åren på 80-talet när hon i grunden förändrade Storbritannien. Det var knappast så att det skedde i ett land där saker och ting var frid och fröjd. Det var i en tid när landet gick på knäna som hon tog över som premiärminister och lyckades sitta kvar i mer än 10 år.

Under den här tiden genomfördes enorma förändringar och där hon gick i fronten och tog en match som många andra politiker både i Sverige och andra länder sedan kunde surfa på. Jag skulle vilja påstå att den förändring som skedde i Sverige från tidigt 80-tal och fram till början av 90-talet till stor del var något där influenser hämtades ifrån Storbritannien. Men bara influenser – långt ifrån vad som genomfördes av Thatcher.

Inte lika mycket, lika snabbt och oresonligt men likafullt var det där även Sverige sakta men säkert började förändras ifrån ett folkhem som redan i mitten av 70-talet hade stagnerat och levde på lånad tid i sin dåvarande form. Skillnaden mot Storbritannien är dock gigantisk. Dom gick ifrån en självbild som storartad kolonialmakt till ett land på väg ner i avgrunden.

Jag kan trots min mer nyanserade bild av Thatcher inte riktigt förstå den enorma beundran som tycks finnas hos så många. Så länge det handlar om hennes enorma resa som kvinna i ett konservativt land som Storbritannien är jag den förste att skriva under på en beundran. Men sett till vad som rent politiskt genomfördes så var det för mycket, alldeles för snabbt och med en oresonlig inställning som definitivt inte ledde till de bästa av lösningar. Det räcker egentligen att läsa Jonas Gardell för att stilla sin entusiasm en smula…

Att vara historisk och betydande för var vi står idag behöver nödvändigtvis inte enbart vara positivt.

Detta är inlägg 75 av 100 i intitiativet #Blogg100 som går ut på att skriva ett blogginlägg om dagen med start den 2013-01-23.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *