Svensk politik: På visionsfronten intet nytt #blogg100

Socialdemokraterna går fram, Moderaterna backar och både Centern och Kristdemokraterna ligger under fyra procent. Så ser det ut i Sifos senaste undersökning med 18 månader kvar till Riksdagsvalet 2014.

Detta sammanfattas med ett “de rödgröna” har 49,7 procent och regeringen (Alliansen) bara har 40,0 och dessutom med två av fyra partier potentiellt utanför Riksdagen.

I detta är det väl egentligen ett par saker att kommentera.

Det första är att “de rödgröna” har i stort sett identiskt stöd jämfört med samma tid före valet 2010. Den gången tappade Socialdemokraterna 7,5 % på grund av brist på egen politik och trovärdighet. Dessutom är det så att det finns faktiskt inget rödgrönt regeringsalternativ att ta ställning till den här gången. Beroende på när ett sådant finns, hur det ser ut och vad det innehåller så kommer det garanterat att ske saker i opinionen. Det är under alla omständigheter inte på egna meriter som S stöd ökar just nu.

Det andra är att Alliansen ligger betydligt sämre till än 2009, ungefär 6 procent, men det är kanske inte riktigt som man kan tro. KD och FP ligger på exakt samma nivå som då. Istället är det M och C som står för tappet.

Jag har skrivit ganska mycket om ovissheten i svensk politik just nu och även om man inte ska ta alltför allvarligt på opinionsundersökningar så visar alla tendenser ungefär samma sak. Vi har en regering med problem och vi har en opposition i opinionsmässig medgång men utan ett eget regeringsalternativ och med samma problem att formulera konkreta visionära politiska förslag som regeringen har.

Men det allra viktigaste ligger inte att finna i vare sig oppositionens eller regeringens siffror. Det är istället Sverigedemokraterna som sitter med esset i handen. Dom har 9 procent idag och hade 2,6 procent i mars 2009. Dom har av allt att döma klarat av att behålla farten i sitt stöd trots den massiva negativa rapporteringen vi såg i höstas. Kanske var det mer förhoppningar än verklig tro som i höstas gjorde att Sverigedemokraternas möjligheter sågades.

För i praktiken har ingenting inträffat i svensk politik som gör att något av de övriga partierna har formulerat en problembeskrivning och en medicinering för patienten Sverige som rycker undan mattan för Sverigedemokraternas opinionsstöd.

I mina ögon finns den allra största möjligheten för alla övriga partier i att lyckas lyfta upp den problematik i samhället som ger Sverigedemokraterna sitt syre och göra det på ett så ärligt sätt att människor förstår att Sverigedemokraterna inte står för den enda lösningen.

Men i detta ligger också den största risken. För den som vågar gå in i detta riskerar också att direkt buntas ihop med Sverigedemokraterna och deras syn på saken. Det gäller därför att också ha en extremt tydlig och övertygande plan för vad som måste ske för att inte kategoriseras som ett främlingsfientligt parti. Jag ser inte vilket parti som har det modet.

Det finns en regering som ligger risigt till, men vi har faktiskt inget annat regeringsalternativ.

Sverigedemokraterna har som sagt ett ess i handen. Det andra esset har fortfarande Miljöpartiet. Deras val av närhet till Socialdemokraterna är ett annat avgörande det kommande året.

Just nu är deras stöd guld värt för både Socialdemokraterna och Alliansen om man vill bilda en regering efter valet nästa år utan att tvingas hantera Sverigedemokraterna. Men då är vi tillbaka på att också hantera orsaken till det partiets stöd…