Att vara på väg #blogg100

Att vara på väg utan att ha ett mål som måste nås en viss tid och dag och en lång tid utan krav och vardagliga måsten var normaltillståndet förra våren.

Den här dagen 2012 styrde vår husbil inåt landet från ostkusten på Nya Zeelands sydö. Vidderna var vida och bergen mötte oss i horisonten mot en stigning till makalösa Lake Tekapo.

Det skulle likaväl kunna vara en bild tagen någonstans i USA. Skillnaden är att  vi kör på vänster sida och att vi möter ett land där människor och levnadssätt påminner om vårt i Sverige.

Den stora frihetskänslan i att vara på väg är säkert mycket avhängt av att det finns något att återvända till. Att vara på väg utan att veta när man når målet därborta långt bakom bergtopparna är betydligt mer krävande och ställer helt andra egenskaper på spel.

Den här dagen i historien 2012 är i alla fall en dag när vår resa inte ens hade börjat fundera på vad vi hade att återvända till. Vi visste bara att det fanns där bakom bergen och haven och väntade på oss.

 

Inlägg #050 från mig i #blogg100 som är ett initiativ av Fredrik Wass.