Självklart dopade sig även svenska skidåkare #blogg100

Det är naivt att tro på att det bara skulle ha varit finnar, ryssar och spanjorer emigrerade från Tyskland som dopade sig inom längdskidåkningen.

Jag är alldeles säker på att det har funnits norrmän eller svenskar som har balanserat på fel sida den lagliga och moraliska gränsen där precis som har varit fallet inom eliten i en lång rad andra idrotter.

Det är säkert inte så att varken norrmän eller svenskar har legat i framkant, men vi ska komma ihåg debatten om höghöjdshus inom inte minst längdskidåkningen som ett, om inte olagligt, så i alla fall moraliskt tveksamt sätt att påverka sin förmåga.

Men Uppdrag Granskning lyckas inte heller i det här fallet att ta sin granskning i mål med den fakta och de belägg som krävs för att hänga ut enskilda åkare. Det är en sak att misstänka, vilket vi säkert lite till mans har gjort genom åren, till att påstå att någon har använt otillåtna medel för att nå framgång.

Medaljens pris är tufft och många är beredda att göra precis vad som helst för att nå överst. Inom längdskidåkningen är den finska dopingskandalen tillsammans med Johan Mühlegg och ett antal ryssar de dokumenterade fall vi vet om och kan förhålla oss till. Misstankar mot ett antal andra länder och enskilda åkare som alltid lyckades pricka sina formtoppar exakt till mästerskapen är många men inte i något av dessa har det bevisats.

Det fanns även svenska längdskidåkare som var gåtfullt precisa i att lyckas just när det var mästerskap och sällan eller aldrig lyckades i världscupen. Att det har funnits svenska dopade längdskidåkare ser jag som mer eller mindre självklart. Det är lika självklart som att svenska cyklister som lyckats i stora tävlingar i ett antal fall sedan har befunnits som dopade.

Och nej, jag kommer inte att göra samma misstag som Uppdrag Granskning och nämna några namn utan att ha några som helst bevis.
Inlägg #035 från mig i #blogg100 som är ett initiativ av Fredrik Wass.