Den unika Carolina Klüft berörde mig starkt #blogg100
I Finnkampen den 2 september förra året satte Carolina Klüft punkt för sin karriär som idrottskvinna. Hon gjorde det som den allra bästa svenska idrottskvinnan genom alla tider och även den främsta svenska friidrottaren alla kategorier.
Igår visade SVT en dokumentär om Klüft som mer fokuserade på människan än på hennes makalösa meriter. Hur hon blev retad i skolan men hittade en styrka i att vara bäst i höjdhopp, hur alla hennes manér i början av karriären var helt utan plan och hur hårdhudad hon successivt tvingades att bli för att hantera media. Inte minst all den kritik som hon fått efter 2008 när sjukampssatsningen byttes mot längdhopp.
Jag ska villigt erkänna att lika imponerad som jag var inför Klüfts prestationer, lika svårt hade jag för henne sätt att vara i början av hennes karriär. Sakta men säkert förbyttes det i den självklara uppfattningen om henne som en makalöst fantastisk idrottskvinna och en person som visar upp en passion och lidelse som få andra når upp till.
Idag kan jag nästan skämmas lite för att jag kände en irritation över någon som i grunden var så ung och oförarglig.
När jag idag satt i bilen och lyssnade till hennes sista framträdande i september, och de hyllningar som därefter spelades upp, så var det något jag berördes mycket starkt av och det kändes sorgligt. Samma känsla var det när jag lite senare såg henne i Sportspegeln och även igår under dokumentären blev jag lika starkt berörd.
Det är få gånger jag känt på det viset inför en idrottspersonlighet och det kanske säger det mesta.
Carolina Klüft är som sagt i mina ögon den största svenska idrottskvinnan i min livstid och har, med det hon presterade i sjukamp under åren 2002-2007, på listan över Sveriges största idrottare som jag har upplevt klättrat upp till en tredje plats:
- Björn Borg
- Ingemar Stenmark
- Carolina Klüft
- Zlatan Ibrahimovic
- Jan-Ove Waldner
- Peter Forsberg
- Patrik Sjöberg
- Annika Sörenstam
- Pernilla Wiberg
- Therese Alshammar
- Anja Pärson
- Agneta Andersson
Vad hon har presterat på friidrottsarenorna vet vi alla, men lika viktig har hon varit som ledstjärna och inspiratör för nya unga svenska friidrottstjejer och killar. Det är nog inte vågat att påstå att hon är en av anledningarna till flera av de nya unga svenska friidrottare som vi nu ser början karriären för.
Jag hoppas verkligen att svensk friidrott ser till att ta tillvara på hennes erfarenhet och enorma förmåga att inspirera andra så att hon även i framtiden får vara en tongivande person för en svensk friidrott som just nu helt saknar en riktigt stor stjärna för första gången på enormt många år. Det finns talanger men ingen är i närheten av att vara en världsstjärna ännu.
Carolina Klüft satte punkt för sin karriär och för den bästa svenska friidrottsgenerationen genom tiderna. Man ska aldrig säga aldrig, men att något liknande kommer att ske igen på det vis vi såg under första halvan av 2000-talet har jag svårt att tro.
Inlägg #016 från mig i #blogg100 som är ett initiativ av Fredrik Wass.