Bättre med en korvgrillning än inget regeringsalternativ alls #blogg100

Jodå, även jag skrev någon ironisk rad om Alliansens gulliga korvgrillning igår.

Och visst hade jag ändå förhoppningar om att något spännande skulle komma ut ur Maramö-mötet.

Men de hånleenden som översvallar oss i sociala och traditionella medier är bara ett lämmeltåg där alla springer i samma riktning. Det fanns inga utfästelser om att något stort skulle komma ut ur det gemensamma mötet. Det vi fick veta var inte speciellt sexigt och spännande, men det är inte vad som är viktigast vad vi får veta idag.

Det viktiga är om Alliansen tillsammans har förstått var man har sina fel och brister som ovillkorligen måste åtgärdas  för att lyckas behålla många av de röster man vunnit i de senaste valen.

Det är lätt för Stefan Löfven och andra företrädare för oppositionen att häckla och håna det nu avslutade mötet, men själva har man inte ens ett regeringsalternativ att visa upp. Det finns ett gammalt rödgrönt kort att damma av, men hur det ser ut i jämförelse med Alliansen är verkligen inget som muntrar upp direkt: Löfven, Sjöstedt, Romson och Fridolin.

Jag håller verkligen med det här lysande blogginlägget på Anybodys place om att den match som just nu pågår där allt Annie Lööf gör ska ifrågasättas är direkt osmaklig och snart kan komma att slå tillbaka rejält.

Annie Lööf förminskas för att hon är ung. Hon gör det garanterat för att det kombineras med att hon är kvinna och hon gör det genom att förminska ett försök till förnyelse av sitt parti som flera av dom andra, både till vänster och höger, borde vara gröna av avund över att ens våga lyfta utanför partikansliets väggar.

Det är möjligt att det inte är speciellt spännande att grilla hotdogs över öppen eld i Maramö. Långt därifrån. Men det fanns inte heller något som egentligen indikerade för den svenska journalistkåren att det skulle bli mycket mer spännande och som borde renderat den fullkomligt bisarra rapporteringen man ägnat sig åt.

Min slutsats är ändå denna:

Jag tycker att det är olyckligt att ställa till med så stor uppståndelse över något som kunde hanterats på regeringskansliet. Det hade varit mycket, mycket bättre att först tillsatt arbetsgrupper eller vad det nu handlar om för att när det fanns konkreta överenskommelser om riktningen i samarbetet åkt iväg till Maramö och där kunnat använda PR-utrymmet till att presentera vad man verkligen vill.

Nu har man istället bidragit till något som förvisso roar på ett vis, men utan att knyta an till vad det borde göra. Det bidrar också till att medialt placera Annie Lööf i ett till sammanhang som kan påstås vara misslyckat.

Och dessutom, som tidigare sagts, har vi inget annat regeringsalternativ än den sittande att förhålla oss till. Det kan pratas hur mycket som helst om röda och gröna partier, men vi vet inte om det är ett rött, två röda eller två röda och ett grönt parti som har tänkt sig att vara ett regeringsalternativ nästa år. Alla tre känns ungefär lika osannolika just nu.

 

Inlägg #034 från mig i #blogg100 som är ett initiativ av Fredrik Wass.