Verkliga vänner finns inte i överflöd #blogg100

Jag har aldrig i mitt liv haft ett överflöd av vänner omkring mig att välja bland. Jag skulle vilja påstå att jag har haft väldigt få vänner i mitt liv. Det beror förmodligen minst lika mycket på mig som på personer i min omgivning.

Mycket beror det på att jag är en person som trivs i min valda ensamhet och att det så länge detta känns bekvämt inte heller är akut att omge mig med vänner på det vis som många andra gör för att må bra.

Det är också så att alla man tror är ens vänner just då sedan visar sig inte alls vara det när saker väl ställs på sin spets. Man måste också inse att olikheter inte behöver vara negativt utan att vänskapen kan fungera ändå. Det kan till och med vara så att en rejäl konfrontation sopar undan oklarheter och gör det möjligt att fortsätta en vänskap byggd på större respekt.

Det är som sagt få personer i mitt liv som jag upplever detta med, men igår kväll var ett sånt där tillfälle där två personer som funnits med i mitt liv länge, i 15-20 år, verkligen gav mig känslan av verkliga vänner.

Vi umgås inte ofta men när vi som igår träffades utan någon annan med, så som ofta är fallet nu för tiden, så var det just den där känslan av ömsesidig respekt och en öppenhet att prata om allt som hänt mellan oss och i varandras liv och där historien har gemensamma beröringspunkter som för alltid knyter oss samman.

Det har absolut inte enbart varit positiva saker, vi har inte på långa vägar alltid varit överens och jag har personligen haft starka invändningar mot det som runnit under broarna genom åren. Men någonstans upplevde jag igår, tillsammans, en ärlighet och en öppenhet om allt som gjorde mig enormt glad och som gav mig den där för mig mycket ovanliga känslan av verkliga vänner där allt kan avhandlas.

 

Detta är inlägg 3 av 100 i intitiativet #Blogg100 som går ut på att skriva ett blogginlägg om dagen med start den 2013-01-23.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *