Annie Lööfs öppenhet borde intressera väljarna

I det politikerförakt och den allmänna misstro som finns mot politiker och politiska partier så tycker jag att debatten om Centerpartiet är mycket intressant.

Centern har problem, det finns inget snack om detta, men på vilket annat sätt än att lyfta och öppna upp debatten kring partiet och dess politiska program idag och visioner för morgondagen kan vara vägen att gå?

Det är bristen på detta som kritiken mot svensk politik oftast går ut på. Det är trist och tråkigt. Alla partier samlar sig i mitten och de konkreta skillnaderna är få.

Moderaterna lyckades vända en avgrundsdjup kris efter valet 2002 till något helt nytt för deras parti som ledde fram till en valseger 2006 och fortsatt, ännu starkare stöd, efter valet 2010.

Socialdemokraterna har haft förtvivlat svårt att skapa nytt. Allra mest smärtsamt har det synts sedan valet 2010 med Sahlins avgång, Juholts intensiva och misslyckade period och Löfvens tystnad i snart ett år.

Om det är något som den nu pågående debatten borde innebära, om det finns ett genuint intresse av att se visioner och rejält idéarbete som kan förändra Sverige i positiv riktning, så borde det Annie Lööf nu visar upp vara intressant och attraherande både för skeptiker och redan intresserade partilösa politiskt intresserade svenskar.

Jag skulle vilja påstå att Annie Lööf det senaste dygnet har imponerat i sitt sätt att, i alla fall offentligt, ta sig an den kris som media blåst upp kring hennes parti. Hon har ett svårt internt arbete framför sig där det alldeles uppenbart finns andra krafter, ganska högt upp i partiet, som vill något annat än vad Lööf vill. Det finns säkert ingen garanti för att hon kommer att vara kvar som partiledare, men vad har partiet då för val som skulle lyckas lyfta ett tynande parti till något som räcker för valet 2014?

Men bortsett från Centerpartiets interna problematik så är det Annie Lööf som partiledare har givit sitt parti i uppdrag en väg som fler borde nappa på. Öppenhet skapar intresse och debatt med betydligt fler infallsvinklar än bunkerpolitik där den innersta kärnan i ett parti dikterar vad som ska ske eller där det enda som kommer ut ur diverse arbetsgruppers händer är färglösa kompromisser utan minsta lilla vitalitet och spänning.

Av den anledningen göra jag precis som Maria Wetterstrand (MP) – hejar jag på Annie Lööf just nu!