Ska våra traditioner bygga på otidsenliga stereotyper?

Den senaste månaden har vi fått se ett antal saker blossa upp till diskussion som knyter an till våra traditioner och vår syn på vad vi gör denna julmånad.

Det har varit den årligen återkommande diskussionen om skolavslutning i kyrkan. Här handlar människors upprördhet mer om traditioner än om religiositet.

Vi har sett en debatt om pepparkaksgubbar som inte skulle få vara med i ett lussetåg där det visade sig att tidningen i fråga gjort ett undermåligt arbete. Detta stoppade dock inte människors raseri både då och långt efter det att missuppfattningen rätats ut.

Igår kom nästa stora raseri när Disney meddelar att tre små figurer, som är med i några sekunder av tomtarnas julafton i Kalle Ankas jul, klipps bort för att dom är stereotypa och fördomsfulla gestaltningar. Detta drog givetvis igång nya uppror bland annat på Facebook.

Det finns flera delar av problematik i det som sker. Det första är när media rapporterar om saker likt någon av ovanstående och inte ser till att göra sitt grundläggande jobb, dvs research som hade diskvalificerat det hela att ens utgöra en notis.

Detta skapar en upprördhet baserat på noll och ingen sanningshalt och denna upprördhet lägger sig inte när sanningen finns där. Facebook-grupperna fortsätter att locka människor till klipp på en missuppfattning och dålig journalistisk produkt. I förlängningen är det händelser som denna vi ser byggas myter kring och som sedan blir sanningar i vissa politiska läger.

När det handlar om Disney så tar man själva bort otidsenliga figurer som utgör några sekunder i en film. Att detta sker är förmodligen bara en nyhet i Sverige för att vi skapat en outgrundlig tradition kring amerikansk tecknad film baserat på ett statligt tv-monopol där vi fram till slutet av 80-talet i princip inte kunde se Disney-figurer på TV mer än den 24 december. Att Disney gör detta och skapar en upprördhet i Sverige som vuxna människor går igång på är obegripligt. I grunden handlar det om att tiderna förändras och på samma vis som Lilla hjärtat handlar det om just otidsenliga stereotyper som plockas bort. Så sker genom hela vår historia och det handlar om att utgivaren själv gör det – inte om att SVT eller någon annan censurerar delar av en film.

Det handlar om en samhällsutveckling där vi lär oss av misstag och tar till oss av de lärdomar som hela tiden för vårt samhälle framåt. Jag undrar i vilka andra sammanhang än kring svenska jultraditioner alla som slänger tummen upp till diverse upprop på Facebook kan tänka sig att göra detsamma?

Ett exempel över hur tiden, som tur är, förändras är ett utdrag ur Svenskt Husmoderslexikon från 1951:

Hur snabbt tror ni att den här typen av fullkomliga felaktigheter skulle ha försvunnit om inte kunskap och nya lärdomar tagits till vara av ansvariga personer?

Om våra värderingar 2012 har kommit så långt att vi inte anser att det är okej med stereotypa föreställningar av svarta människor eller judar så borde det inte heller skapas en sådan upprorisk stämning om en tecknad julfilm. Det borde inte heller finnas så många som, om inte upprörs, så i alla fall grymtar mer eller mindre högljutt när en kille vill vara lucia eller när lucia råkar vara mörkhyad.

Det är lätt att raljera som Lena Mellin gör i Aftonbladet men jag tycker bara hon förlöjligar en betydligt djupare diskussion när hon undrar om inte tomtefar i Tomtarnas julafton är olämpligt tjock och nästa år kommer vara photoshoppad.

Utan att på något vis påstå att alla som säger tummen upp till upprop på Facebook lägger in någon politisk värdering i det hela, mycket långt därifrån, är att det ger bränsle åt den nationalistiska sida i samhället som bygger på fördomar och stereotyper. Att det handlar om traditioner i Sverige 2012 som till stora delar är influenser från andra kulturer och länder för många är sedan är mer komiskt.

Men när tanken inte är mer än en knapptryckning på Facebook bort ifrån att omedvetet ge sitt stöd för otidsenliga stereotyper så är vi kanske inte värda en högre nivå på debatten än den vi nu ser.

Uppdatering:

Grupperna på Facebook som är upprörda kan exempelvis se ut som dessa:

Vi som vill ha kvar den svart dockan på julafton – 17200 likes på mindre än ett dygn

Jag säger väl för fan pepparkaka om jag vill – 10735 likes sedan 8 dec när den felaktiga nyheten om pepparkaksgubben i lussetåget kom ut.

Rör inte Kalle Ankas jul – 20700 likes på mindre än ett dygn.

Det är några av alla grupper. Läser man sedan vad som skrivs så är det fan i mig helt sjukt!

Uppdatering 2:

Deeped skriver mycket bra om det hela samtidigt som han drar paralleller till vad det hela handlar om:

Idag när min tioåriga son åkte buss hem från skolan så satte han sig bredvid en tant som satt nära dörrarna, då han skulle av vid nästa hållplats. Tanten sa åt min son att han kunde sätta sig någon annanstans, då det fanns gott om andra platser i bussen: ”Varför sätter du dig bredvid mig, när det finns andra platser i bussen som är lediga?”

Min son gick och satte sig på en annan plats och när han reste sig upp från platsen bredvid tanten hörde han henne säga: ”…för vem vill sitta med en svartskalle”?

Han sa till mig när han kom hem: ”Jag hoppades att någon skulle försvara mig, men alla tittade på mig och sedan vände de bort sina ansikten…”

Det är från Fatous blogginlägg som också återberättas i Sydsvenskan där just stereotyper som skaver tas upp.