Min hatkärlek till IF Elfsborg

Om bara någon timme ska Allsvenskan i fotboll 2012 avgöras. Malmö FF eller IF Elfsborg?

För mig och mitt lag IFK Göteborg är säsongen givetvis ett smärre misslyckande. Något annat kan man inte kalla det när den stora förhandsfavoriten är ett mediokert mittenlag. Många miljoner i en satsning som ännu en gång har underpresterat jämfört med förhandsförväntningarna.

När Blåvitts dåliga prestation ackompanjeras av att Borås stolthet IF Elfsborg med stor sannolikhet kommer att vara svenska mästare framåt 17.00 idag så gör det smärtan ännu värre. Som tur är bor jag inte i Borås längre, men det hjälper liksom inte när så många i ens närhet sväller över av pep och förväntningar inför avgörandet och kommer att vara odrägligt jobbiga när guldet väl är klart.

Sett ur det perspektivet så önskar jag guldet till vilket annat lag som helst utom IF Elfsborg.

Samtidigt så är det ju precis så rivalitet mellan olika föreningar ser ut. Det handlar om passion och att älska eller hata. För vissa handlar det om att älska sitt lag i medgång och hata företrädare för detsamma när det går dåligt. Hot och rena angrepp mot exempelvis tränare finns det exempel på både i Sverige och andra länder.

Som uppväxt i en bygd där Elfsborg ska vara det allsvenska lag man håller på och ändå ha fastnat för just Blåvitt sedan tidig ålder är något som för en del är märkligt. Frågetecknet i ansiktet på människor när man säger att Elfsborg inte är klubben i hjärtat är ganska vanligt. Är man från sjuhäradsbygden så ska Boråsklubben vara det lag man håller på.

När det då inte är så blir det svårt att låta bli att inte leta saker att häckla och hånskratta åt när det gäller Elfsborg. Det är en del i mitt sätt att hålla på mitt lag och att älska och hata.

Men det handlar inte om något hat som grundar sig på ett djupare plan än hur resultaten ser ut och att det också är roligt att retas med sin omgivning.

Ska man se Elfsborgs framgångar ur ett lite bredare perspektiv än bara fotbollen så sammanfaller det mycket med den enorma förändring som har skett i Borås som stad på relativt kort tid.

När jag flyttade till Borås 1996 var det fortfarande ganska mycket av detta som gällde, men sedan dess har det hänt enormt mycket både i stan som helhet, i city och med mentaliteten bland människor. Från att ha varit en stad man har flytt ifrån har det blivit mer naturligt och accepterat att bo kvar i Borås eller stanna kvar efter avslutad utbildning på Högskolan.

Vid mitten av 90-talet upplevde jag Borås som en instängd stad i mycket högre grad än idag. nu finns det en helt annan prägel på stan när man passerar igenom den. Det sker inte så ofta längre, men om man vill sätta sig på en uteservering på sommaren och ta en öl eller bara äta lite, är man inte längre förpassad till den enda eller de två som existerade för 15 år sedan.

Även arbetsmarknaden har tagit sig ut ur skuggan av tekokrisen och har, även om det finns en stark textil prägel och identitet kvar sedan länge en betydligt mer mångfasetterad prägel än så.

Vid samma tidpunkt som jag flyttade till Borås harvade Elfsborg i Superettan och det var 1996 som man äntligen lyckades ta sig tillbaka igen. I takt med Borås utveckling skedde även en målmedveten satsning utveckling för Elfsborg. Men det var först i samband med den nya arenans tillkomst som det rejäla lyftet kom och man tog sig upp på en nivå som man sedan varit på.

Även själva arenabygget, där man var först i landet att våga satsa på en egen ny arena måste ses som en del av hela Borås lyft. Efter Borås Arena vågade många andra göra samma sak, men det är ingen annan förening som sportsligt lyckats ta sig upp på och bibehålla en så hög nivå säsong efter säsong.

Så när det nu i skrivande stund är en kvart kvar till start för matchen mellan Elfsborg och Åtvidaberg så är det med samma hatkärlek som vanligt jag kommer följa vad som sker på Borås Arena. Det är med beundran över på vilket vis man lyckats skapa den kontinuitet som gör att ännu ett guld ska kunna säkras idag.

Min hatkärlek kommer att bestå och mitt häcklande likaså. Min hatkärlek vill att Malmö FF tar guldet, men jag är inte sämre än att jag kommer gratulera IF Elfsborg om man lyckas hålla nerver i styr i ytterligare 90 minuter.

Nästa år är det Blåvitts tur att lyckas skapa ett lag som kan vara där man hör hemma.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *