Är det Soran Ismails upplevelse av Sverige vi vill ha?

Redan när jag lyssnade på Soran Ismails Sommar-program i augusti började jag skriva på ett inlägg som aldrig blev klart den gången. Nu känns detta mer aktuellt än någonsin med tanke på vad som skett och sker inom Sverigedemokraterna. Så här funderade jag den gången:

Om ni inte lyssnade på Sommar med Soran Ismail för några veckor sedan så föreslår jag att ni gör det.

Det är på samma gång en berättelse om en flykt från sitt land, via andra illasinnade stater, till Sverige och ett liv här i 25 år som det är en berättelse om det intoleranta och ganska räddhågsna Sverige av idag.

Ismails perspektiv är inte utifrån en uppväxt i ett miljonprogram-område utan från Knivsta som ett undantag i det etniska svenska samhället. Det mesta han beskriver är hur rådvill han varit genom hela livet där viljan hela tiden har varit att kunna känna och uttala att han är svensk. Eller kanske kurd-svensk om vi ska gå på hans jämförelse med USA där man är amerikan så länge man själv säger att man är det (kurdish-american). Man har en identitet som amerikan med sitt ursprung.

Men det här handlar inte bara om en polarisering mellan invandrare i Sverige och alla vi som inte har några utländska rötter bakåt i vår historia. Det är en fråga som berör all den intolerans som vi har gentemot andra än oss själva och det vi anser oss tillhöra.

Vi är många som ser oss själva som toleranta personer, fjärran ifrån mer eller mindre nationalistiska undertoner som florerar på annat håll, och som reagerar när vi hör om orättvisor och felaktig behandling på grund av kön, religion eller etniskt ursprung. Men vi är nästan lika många som inte kan ställa oss upp och vara ärliga nog att påstå att vi gör vad vi kan för att förhindra dessa felaktigheter och orättvisor eller gör vad vi kan för att underlätta och förebygga att det sker i framtiden.

Det går att diskutera politiska incitament för att lösa problematiken som finns i storstädernas många områden med stark invandrarprägel. Det måste givetvis tas på största allvar, men en lösning lokalt kräver också att det verkliga avståndet mellan alla som bor i dessa områden och alla oss som bor i våra villor, radhus och lägenheter i städer, samhällen och byar minskas.

Ismail ger ett tydligt exempel på hur svårt detta är. Hans föräldrar har varit i Sverige i 25 år och mer eller mindre hela tiden bott där många som varit svenskar hela livet bor. Dom är välutbildade, har jobb och pratar svensk. Trots detta har dom inte några vänner som är svenskar i den bemärkelsen och om jag förstår Soran Ismail rätt beror det definitivt inte på att dom är socialt handikappade på något vis.

Någonstans är detta bara ett exempel på svårigheten att integreras fullt ut i det svenska samhället.

—–

Detta var alltså tankar från i somras och idag skriver Soran Ismail om att Erik Almqvists snack är ett eko av Sverige så följer han upp sitt Sommar och det är tydligt att han inte reagerar på det den stora allmänheten tycks reagera på:

Att Erik sa “blattelover” och “babbe” bleknar för mig i jämförelse med att han ha sa: “ Du är inte svensk. Det här är inte ditt land. Det är mitt land”. Det är dessa åsikter som är problemet.

Det är givetvis bra att Almqvist, och kanske även Kent Ekeroth, får träda tillbaka. Men allra viktigast är att fundera över vad det är som pågår runt omkring oss vid sidan om smaskiga uttryck som kan skapa rubriker.

Det går heller inte att komma ifrån att fundera över hur mycket av det som nu kommer fram som Jimmie Åkesson har vetat, om inte hela tiden sedan 2010, så i alla fall betydligt längre än Expressens avslöjande. Dessutom så är det förmodligen en rejäl intern match i Sverigedemokraterna som går just nu. För hur skulle annars Expressen ha kommit över Kent Ekeroths egenhändiga inspelning gjord med hans mobil?

Det sista är bara spekulationer. Fakta är att det som så många har vetat hela tiden nu syns svart på vitt och den bild av samhället som Soran Ismail beskrev i sitt Sommar klart och tydligt befästs med orden “Du är inte svensk. Det här är inte ditt land. Det är mitt land“.

För mig är det fullkomligt oacceptabelt och dessutom något som på alla tänkbara sätt går att visa är helt fel. För mig är det inte okej någonstans att det ska få vara Soran Ismails upplevelse av Sverige som ska få befästas och cementeras av personer som Kent Ekeroth och Erik Almqvist.

Det vilar ett stort ansvar på oss alla som vi inte varit modiga nog att ta och det vilar ett mycket tungt ansvar på våra politiska partier att gemensamt forma Sverige till något annorlunda att vara stolta över genom att sluta ducka för en problematik som Sverigedemokraterna har ett enda svar på.

V, S, MP, C, FP, M och KD måste ta sig i kragen och lyfta problematiken och lösningarna bortom Sverigedemokraternas mörka horisont.

Tyvärr är jag inte det minsta säker på att detta kommer ske och jag är inte heller speciellt säker på att Sverigedemokraternas sympatier, mer än tillfälligt, kommer att dala. Om inget mer tillkommer så är detta glömt långt innan valet 2014.

 

 

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *