Blev våra barn mördare av dataspel och videofilmer?

Allt är precis som vanligt. Det som är nytt och som tar över från något annat som funnits sedan urminnes tider blir nästan alltid ifrågasatt av vissa som väljer att enbart fokusera på de negativa följder som kan komma i dess kölvatten.

Ett aktuellt sådant exempel är hur barn som använder läsplattor och datorer påverkas negativt. Vi har hört hur kritiker är oroliga över vilka följder det kommer att få när barn på dagis och i skolan använder sig av läsplattor i allt högre utsträckning. Och även om man ser de positiva följderna så måste de negativa lyftas fram och läggas som en våt filt över det positiva:

Men vad vet vi?

Vad vet vi om konsekvenserna?

”Inte mycket”, säger Fredrik Hellström, forskare vid CBF, Centrum för belastningsskadeforskning på högskolan i Gävle.

Man vet att barnen sitter orörliga timme efter timme och att de sitter och pillar med en enda sak. Man vet att de sitter framåtlutade i ”konstiga” ställningar och att de skjuter fram huvudet som en gam.

Man vet att fler barn får ont. Att de får ont i huvud, nacke, hals, axlar, armar och rygg. Man vet att de orörliga surf-barnen har blivit ett ”växande problem”.

Att göra oss medvetna om risker med olika saker är självfallet bra. Men jag tycker inte att det om sägs av Fredrik Hellström är något annat än vad sunt förnuft kan tala om för oss utan några som helst forskarrapporter.

Att orörliga surf-barn har blivit ett växande problem sägs det. Frågan är vad man menar med växande problem och hur det ställer sig i relation till de stora positiva följder som deras surfande och spelande ger?

Jag är inte dummare än att jag förstår det olämpliga i att barn sitter timme ut och timme in vid en dator, surfplatta eller ett datorspel. Om det inte bryts av med annan aktivitet så är det till slut ett problem som kan innebära långtgående följdverkningar. Precis som allt annat som går över styr.

Ett mer stillasittande liv är inget som har startat med datorer och läsplattor. Det är en pågående fas som kommit successivt sedan minst 40 år tillbaka långt innan vi ens hade videobandspelare eller mer än två kanaler på våra tv-apparater utan fjärrkontroll. Det kan säkert visas i diverse olika undersökningar om befolkningens hälsa i de åldersgrupper som levde sina liv utan vare sig mobiler eller läsplattor långt upp i åldern.

Problematik finns i det mesta av vad vi omger oss med. Men den avgörande frågan är i vad av allt detta som problematiken är störst?

För mig är dagens debatt om barn och läsplattor bara en förlängning av vad vi tidigare har fått oss till livs med videobandspelare, MTV, mobiltelefoner, tv-spel, datorer och internet. Det som mörkermännen har framfört som förödande i det mesta av allt detta har inte varit i närheten, eller ens snuddat vid, denna förödelse.

Vi blev inte mördare av att titta på videofilmer på 80-talet och inte heller fullkomligt galna av tv- och dataspel på 90- och 00-talet. Jag tror inte heller att den utveckling vi nu ser, som i grunden tillför så mycket kunskap till både barn och många vuxna, kommer att få så förödande följder.

Barn som tidigare satt ensamma och mobbade i sina rum hemma utan någon vettig social sfär att umgås med kan idag stärka sin självkänsla och skapa en grund att bygga sitt framtida liva utifrån genom att skapa detta i sociala medier och daglig dialog med likasinnade. Dessa barn aktiverade sig inte mer innan den möjligheten fanns och nu finns i alla fall instrumentet att nå utanför den stängda dörren hemma.

Istället är denna tidiga kunskap kanske rent av något som ska tas tillvara på allvar, uppmuntras och användas för att bygga det kunskapssamhälle med en innovativ språngbräda som vi har hört om så länge. Det är ur detta som det nya Sveriges framtid kan byggas. Inte bara ur detta, men kanske mer än vad någon anar.

Tills sist; när små barn sitter timme ut och timme in böjda över en läsplatta utan att fysiskt aktivera sig på annat sätt så är det snarare ett tecken på föräldrar som inte skapar perspektiv och variation i sina barns liv. Det har inget med läsplattan att göra.