Bananer, hockeymamman och Mats Odell – hur ser sanningen ut?

Den blixtsnabba reaktionen i ett “gilla” eller en delning på Facebook och Twitter är vanligtvis ett ganska ofarligt agerande utan vidare konsekvenser. Det är en bild, ett citat eller en länk som vi tycker är värda denna uppmuntran. Men sedan har vi det där med innehållet i det vi delar i sammanhang där sanningen i budskapet faktiskt riskerar att vara helt eller delvis  felaktigt och kan komma andra till skada på ett vis som inte är acceptabelt. Vår uppmuntran övergår i att någon oskyldigt tvingas löpa ett gatlopp som absolut inte är förtjänat.

Emanuel Karlsten tar i sin krönika upp tre exempel där det visat sig inte vara så glasklart som alla delningar och tummar upp från början indikerat:

Som med bildcitatet från ex­ministern Mats Odell som spreds på Facebook: “Jag och min fru har köpt varsin lägenhet till våra barn. Det kan alla föräldrar göra.”

Eller uppgifterna som skickades runt om att kritiserade banan­företaget Dole smyger sig in i Sverige under nytt varumärke.

Eller länken till insändaren där en upprörd mamma berättar om hockeylaget som sparkade ut hennes åttaårige son för att de ville toppa laget.

Inte i något av fallen var upp­gifterna korrekta. Mats Odell hade aldrig köpt lägenheter till sina barn. Dole hade inte ”rebrandat” sig och hockeylaget skrev några dagar senare en insändare som rejält nyanserade mammans version.

Fick förklaringarna lika många delningar? Inte ens i närheten.

Jag har själv reagerat på två av hans exempel. Det aktuella exemplet med hockeymamman som skrev en insändare i Gefle Dagblad om sin 8-årige son, som petats från laget, gillades och kommenterades i mängd i förra veckan. Jag valde själv att efterfråga klubbens svar och när detta kom så var bilden en helt annan men kommentarerna till mammans insändare fortsattes av många att helt bortse ifrån denna förklaring. Dessutom delades deras svar knappt alls.

Det andra exemplet där jag reagerat är “citatet” av Mats Odell som långt efter att det först publicerades, och dementerades som felaktigt, har fortsatt att spridas just som ett citat av Mats Odell.

Jag hade en lång debatt i somras på Facebook där en person lagt ut detta som ett citat. Jag påpekade problemet med “citatet” och att det inte är något han har sagt. Jag lägger sedan ingen värdering i vare sig själva uttalandet eller vad Odell händelsevis kan tänkas har för åsikt i sakfrågan. Jag vänder mig emot att det används som ett citat.

Trots att det handlar om en intelligent person jag debatterar med så läggs vikten vid att vara korrekt när man använder sig av ett citat helt åt sidan. Istället läggs fokus på frågan om vilken människosyn Odell har och hur han visar en nonchalans gentemot mindre bemedlade medmänniskor och att det handlar om att värdera Odells dåliga omdöme eller oförmåga att se klyftor i samhället.

För mig handlar det om att så långt det är möjligt att värdera vad någon sagt utifrån grundförutsättningen att det är korrekt och inte någon annans omskrivning. Är det möjlighet att undvika felaktiga citat silade genom någon annans tolkningsfilter så gör jag det.  Att lägga ett felaktigt uttalande i munnen på en person kan vara förödande för densamme.

En sakfråga och ens inställning i denna måste kunna stå fri ifrån frågan om att det som återges också är korrekt. Om ambitionen bara är att samla så mycket som talar för ens egen uppfattning så hamnar vi lätt i ett läge där rena fördomar och felaktigheter helt kommer ta överhanden och tas som en garant för ens egen inställning.

Att återge en egen tolkning av vad en person har sagt är en egen värdering. Att återge vad man säger är ett citat är något helt annat och måste till hundra procent vara korrekt. Att uttrycka sitt gillande inför vad en part uttrycker som sin sanning kan mycket väl vara rätt, men om det även finns en annan part inblandad så finns där en annan sanning vilande. I många fall innebär skillnaden i parternas sanning inte speciellt mycket, men ibland kan även detta bli förödande för den som utsätts för något som är direkt felaktigt.

Jag har gjort mina felaktiga antaganden och ibland rusat iväg i ett drev i den här bloggen för att sedan inse att det jag trodde faktiskt innehöll betydligt mer att ta hänsyn till än vad jag först agerade utifrån. Jag har säkerligen också gillat saker som visat sig ha en helt annan vinkel vid närmare kontroll och jag kommer säkert att göra misstagen igen. Men om  vi bara lyssnar på vad Emanuel Karlsten skriver och faktiskt funderar igenom vad det är vi gillar och delar vidare så kanske vi når en bit närmare sanningen.

Problemet handlar ju faktiskt inte bara om att vi själva gillar eller delar något som sedan visar sig vara direkt fel eller med betydligt mer att värdera in. Det handlar också i slutändan om vår egen personliga trovärdighet att med vårt gillande och delande rekommendera saker till våra vänner som i sin tur litar på vårt omdöme.

Problematiken kan till exempel illustreras i att jag i det tredje exemplet med bananföretaget Dole tills nu har trott på vad som påstods. Jag litade på vad personer i min omgivning kommenterade och gillade. Utifrån detta, utan vidare kontroll, trodde jag att det som påstods var sant.