@AnjaParson borde inte ses som modig
Det borde kanske inte vara en stor grej att 2012 komma ut och tala om att man är homosexuell. Man kan tycka att det är en självklarhet idag att få älska den man vill utan att det är någon som lyfter på ögonbrynen. Men så är det fortfarande inte och om inte annat så visar dagens premiär av “Sommar” med Anja Pärson detta.
Jag har ingen aning om hur länge det har tisslats och tasslats och varit en inofficiell hemlighet att Anja Pärson lever tillsammans med en kvinna. Jag har ärligt talat inte brytt mig om det alls.
Men när jag hör Anjas berättelse så berörs jag mer av det hon säger än vad jag i ärlighetens namn har brytt mig om det mesta i hennes framgångsrika karriär. Jag har alltid haft svårt för henne men förstår ju nu att hon i grunden är betydligt mer tillbakadragen än vad attityden kanske har antytt.
Det paradoxala är att det i hennes karriär jag berörts mest av är hennes fruktansvärda krasch vid OS 2010 och den efterföljande bragdinsatsen med medalj några dagar senare.
När hon beskriver hur hon föll pladask för sin Filippa så kan man tycka att det är märkligt hur det helt plötsligt kan gå upp för henne att hon älskar en kvinna trots att hon säger sig aldrig ha tänkt så tidigare. Samtidigt kanske just detta är det starkaste tecknet på hur långt det är kvar innan det fullt ut är accepterat att utan några konstigheter och hemligheter få känna det man vill och älska den man vill älska utan att tveka och förställa sig. Inte minst är jag fullkomligt övertygad om att det i idrottens värld fortfarande finns enorma murar kvar att riva. Förmodligen högre för män än för kvinnor även om det är marginella skillnader.
Men alldeles oavsett känd person, idrottskvinna eller vad som helst så är det faktum att känna sig tvingad att vänta i 5 år med att utan några hemligheter kunna stå för vem man är förälskad i faktiskt i grunden något fruktansvärt i Sverige 2012.
Skönt för Anja Pärson att nu äntligen få säga som det är och att slippa bära på sin hemlighet. Tråkigt att hon inte känt sig bekväm med detta tidigare och att hon nu, förvisso med all rätt, får applåder och visslingar för sitt mod i den berättelse så många fått höra. Ett mod som snarare borde fått vara en stolthet utan att hymla om från allra första början.